HT:s dekanblogg

Vetenskapsrådets utlysning av internationella postdoktorer är av hävd något som HT:s unga forskare brukar lyckas bra i. Den här utlysningen utgjorde inget undantag. Av totalt tio beviljade postdoktorat inom HS gick tre till Lund och HT. Det uppseendeväckande den här gången framgår när man tittar närmare på listan:

Sabine Gosselke Berthelsen, Bearbetning av prosodiska signaler i andraspråksinlärning

Malin Svensson Lundmark, Att utforska käkartikulation

Eline Visser, Satsstruktur i Uruangnirin

Ett stort grattis till Sabine, Malin, Eline och allmän språkvetenskap!

Johannes

Hej, 

HT-fakulteterna inväntar ett nytt rektorsbeslut, som kommer tidigast i början av nästa vecka, med anledning av Folkhälsomyndighetens nya allmänna råd som börjar gälla från den 1 juni och som innebär att rådet om att utbildningar för vuxna bör erbjuda distansundervisning upphör att gälla. Vi kommer inte att fatta några egna nya beslut innan rektorsbeslutet kommer. 

 (I praktiken hänger mycket på om kravet på att hålla avstånd i vår verksamhet kommer att ligga kvar. Det påverkar vår lokalanvändning mest.)

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/verksamheter/larosaten-och-annan-hogre-utbildning/

Fortsatt trevlig promotionsdag och helg,

Johannes

I den strategiska planen för Lunds universitet skrivs det tydligt fram att vår verksamhet strävar efter att sammanfläta undervisning och forskning. Det finns många perspektiv på den frågan. Ett av dem är hur en lektor får tid att forska.

HT-fakulteterna har under de senaste åren drivit frågan om externfinansiering ganska hårt. Jag har varit en av dem. Jag tror fortfarande att den enda hållbara möjligheten i vårt svenska system att som lektor få tillräckligt mycket forskningstid är att då och då dra in externa medel. Jag har vidare argumenterat för att eftersom utlysningsförfarandet av externa medel är så chansartat, speciellt för dem som inte är alldeles nydisputerade och inte har en historia av framgångsrika ansökningar om externa medel bakom sig, är det viktigt att vi hjälps åt – att de som är framgångsrika söker till fler än sig själva. (Jag vill tro att vi på många sätt är ganska lika naturvetarna – och så gör de där. Det ska dock noteras att de, liksom t ex samhällsvetare, på grund av potternas storlek, har det betydligt lättare än humanister och teologer att nå framgång med externa ansökningar).

På senare tid har jag oroats över att det är så vanligt att vi när vi anställer lektorer söker någon som i första hand är beredd att ta hand om vårt undervisningsbehov. Vi söker i många fall inte den som har forskningsambitioner. Det är naturligtvis en stor fördel om vi anställer en bra forskare, men i första hand vill vi ha någon som trivs med att undervisa mycket. Det är fullt förståeligt. Det är klurigt och tar tid att hitta bra vikarier. Vi sätter med rätta ett enormt stort värde på dem som håller samman våra utbildningar.

Men, man kan åtminstone hypotetiskt tänka att, om vi söker den som inte är intresserad av att försvinna iväg i externa forskningsprojekt redan från dag ett, hur ska vi då garantera att den personen får möjlighet att forska i så rimlig omfattning att vi sammanflätar undervisning och forskning? Hur kan vi i efterhand reparera vårt kortsiktiga fokus på undervisningsbehovet?

Det här tror jag är en av de riktigt viktiga strategiska frågorna för HT-fakulteterna. Den hanteras inte i första hand genom vårt fokus på att ge medel för att skriva bra ansökningar – oavsett om det är till Vr, RJ eller ERC. Den handlar om att korrigera ett kortsiktigt fokus och att stimulera en lärare som rekryterats av en anledning att fortsätta att utveckla sin forskning. Hur gör vi det på ett bra sätt? När vi vet svaret på den frågan behöver vi sätta in resurser.

Trevlig helg,

Johannes

Hej,

I vanliga fall hade jag åkt in till Lund imorgon. Och gått på HT-dagarna, med det spännande temat Dolda skatter. (För att komplicera det hela skulle detta evenemang ägt rum redan för ett år sedan). Härligt vårväder är utlovat – precis som det ska vara. Scillor och vårstjärnor hade lyst blåa i solskenet mellan SOL och LUX.

Finalen, för ett år sedan, hade varit Maria Nilssons Rausingföreläsning. Rektor hade varit där och överräckt pris när föreläsningen var över. Aulan hade varit full med folk. Och dessförinnan hade jag gått på andra fantastiska HT-föredrag. Jag har alltid tyckt mycket om det. Jag har imponerats av våra föreläsare, lärt mig en massa, sett resten av Lund – en del yngre, en del äldre – flockas, lyssna och ställa frågor. Ibland hade man till och med fått en liten miniföreläsning från åhörarhåll. Skolspåret, med våra presumtiva studenter, ibland bussade hit från Skövde. Fantastiska dagar, helt enkelt. Höjdpunkten på året. Efteråt har det känts färdigt för sommarlov.

Men i år?

Jo, i år blir det något nästan lika bra. HT-dagarna kommer att finnas digitalt från och med i morgon kl 9.00, på UR Samtiden. Jag har inte hunnit tjuvkika på så många av inspelningarna. Men de är fantastiska. Vilken kvalitet, vilket innehåll. Rekommenderas varmt!

https://www.ht.lu.se/samverkan/humanist-och-teologdagarna

Trevlig helg,
Johannes

Så var mastodontprojektet RQ20 i mål, boken tryckt och releasen överstökad. Releasen var dessutom tänkvärd – med fina kommentarer från flera av de medverkande. 830 sidor blev det till slut.

Länken till hela RQ20 finns här:
https://portal.research.lu.se/portal/en/publications/rq20–lund-universitys-research-quality-evaluation-2020(b4d910c4-860b-4bb0-8c7b-9d823c1a4bb4).html

Inspelningen av ”RQ20 Report Launch Webinar” den 26/3 2021 kommer inom kort att kunna ses via en länk från RQ20-bloggen https://rq20.blogg.lu.se/

Många menar att vad som händer sedan inte är så viktigt. De pekar till exempel på det stora värdet i att ha gjort självvärderingen, att själva processen är det mest värdefulla. Det är säkert riktigt.

Själv tror jag dock att det är för tidigt att ställa in RQ20 i bokhyllan. Framförallt tror jag att det var en mycket god idé att skriva in ett kapitel som innehåller tänkvärdheter – formulerade som tio budord och nittiofem teser. De står i ett kapitel som projektledarna ansvarar för. I vilken utsträckning de är kondensat av det som projektledarna erfarit under processen och i vilken utsträckning de är självständiga reflektioner spelar inte så stor roll. De där budorden och teserna tror jag att vi kommer att ha glädje av länge till. Vi kan kritisera dem, berätta varför de inte passar våra unika verksamheter, men också lära oss något om hur vi kan utveckla oss i ljuset av dem. Och kanske kan vi till och med komma på ett par saker som saknas i uppräkningarna.

Stort tack till alla som varit inblandade i RQ20.

Bästa hälsningar,

Johannes

HT-fakulteternas reviderade professorsprogram har nu rullats ut. Så här långt har två professorer anställts inom det, tre ytterligare utlysningar har passerat sista ansökningsdatum och en utlysning ligger för närvarande ute och öppen för intresserade sökande.

Det börjar bli dags att rikta blicken mot våra övriga läraranställningar. HT-fakulteterna planerar därför att sjösätta vad som vi i brist på bättre namn kallar lektorsprogrammet. Lektorsprogrammet har inte som syfte att detaljreglera vilka läraranställningar som minst ska finnas vid våra fakulteter. Istället är ambitionen att komma åt ett par sammanhängande frågor där vi tror att vi har utvecklingspotential. Den viktigaste frågan av dem handlar om att göra akuta behov (ofta undervisningsbehov) mindre styrande för våra rekryteringar av tillsvidareanställda lärare. Kommer vi åt det problemet får vi också möjlighet att få till en förändring i tre andra dimensioner:

Den första av dessa tre dimensioner är förhållandet mellan lektorsanställningar och anställning som biträdande universitetslektor. HT-fakulteterna har jämförelsevis få av de senare. Men erfarenheterna från andra fakulteter är att möjligheten att rekrytera mycket bra lärare och forskare utifrån är större vid utlysningar av biträdande universitetslektorat än vid lektorsutlysningar.

Den andra handlar just om att attrahera starkare externa sökande till våra läraranställningar. Det är absolut inget problem att vi då och då anställer de fantastiska lärare som redan finns i Lund, och vi anställer alltid den bästa sökanden, men det är klart att det finns fler potentiella innehavare än dem vi ser som sökande idag – och en del av dessa potentiella innehavare skulle man kanske kunna få att söka med bättre framförhållning.

Den tredje dimensionen handlar om samarbeten mellan mindre ämnen. Ibland tror jag att vi vore bäst betjänta av lärare som kunde fungera i utbildningar inom fler ämnen än ett. Med litet större framförhållning känns det realistiskt att tänka sig att vi då och då skulle komma fram till att det är bättre att anställa en lärare som kan delas mellan två ämnen än att ämnena var för sig rekryterar en havtidslärare.

Det ovanstående är lätt att säga, men kan endast förverkligas i mycket nära samarbete mellan institutionerna. Därför tror jag att ett lektorsprogram är värt att börja arbeta med under den här mandatperioden.

Bästa hälsningar,
Johannes

Hej,

Med stor glädje kan jag nu konstatera att vår fakultetsledning för 2021-2023 är på plats. Många av er har redan hunnit träffa någon av de nya prodekanerna, men alla har kanske inte stött på samtliga. Här kommer därför en mycket kort presentation av hur vi organiserar oss under den här mandatperioden. Snart kommer litet fylligare porträtt av personerna bakom rollerna signerade Gisela Lindberg. 

Vi har ju av tradition dekanus och tre prodekaner. Dekanus är ordförande i fakultetsstyrelsen. De tre prodekanerna har ansvar för var sitt sakområde – grundutbildning, forskarutbildning respektive forskning. De är ordförande för var sin verksamhetsnämnd.

Sara Håkansson är ny prodekan för grundutbildning. Hon är också vice ordförande i fakultetsstyrelsen.

Stephan Borgehammar är ny prodekan för forskarutbildning.

Barbara Törnquist-Plewa är fortsatt prodekan för forskning.

Nytt för den här mandatperioden är att en vicedekan har utsetts. Uppdraget kan ändras över mandatperioden, men i inledningsskedet kommer Olof Sundin, som alltså är ny vicedekan, att representera HT-fakulteterna i förhållande till Campus Helsingborg och i det nyinrättade universitetsgemensamma rådet för jämställdhet och lika villkor.

Det innebär att det är en liten övervikt för nya i förhållande till fortsättande dekaner, prodekaner och vicedekaner. Det balanseras, åtminstone under första halvan av mandatperioden, av att vi har en kanslichef med oöverträffad erfarenhet i ledningsgruppen (Gunnel Holm). Vår ekonomichef (Jonas Sundin) och personalchef (Lena Kandefelt) är också de samma, vilket ger oss stor stabilitet. Vi har fått ett värdefullt tillskott av en ny biträdande personalchef i Malin Rehnstam.

Tillsammans ska vi förhoppningsvis kunna stödja er i det ni vill åstadkomma med HT-fakulteterna och driva vissa strategiska frågor. En av dessa kommer att bli att se över våra strategier för läraranställningar. Vi kallar det för lektorsprogrammet. Målsättningarna är bland andra att få bättre framförhållning när det gäller rekrytering av lärare, att få ännu starkare externa sökande till våra utlysta anställningar, och att där det är förnuftigt öka rekryteringen av biträdande lektorer. Vi återkommer till det programmet litet längre fram. Just nu håller Malin Rehnstam på att samla underlag inför en diskussion med prefekterna i början av nästa termin.

Bästa hälsningar,

Johannes

Inom kort kommer LU att lysa ut medel internt för forskningsprojekt med inriktning möte hållbarhet och Agenda 2030. Det är självklart områden som många av våra forskare på både H och T bidrar till redan och har stor potential att bidra ännu mer till.

Kruxet, som jag ser det, är att utlysningarna kräver samarbeten mellan minst tre fakulteter och att tiden för att bilda sådana konstellationer (om man inte redan har de nätverken) är i kortaste laget. Risken är därför överhängande att projekten kommer att gå till de starka centrumbildningar som redan finns (vid andra fakulteter) och därigenom varken stimulera nya forskningsinriktningar eller bygga kompetens (läs forskningsplattformar) vid de fakulteter som idag inte har sådana. Jag menar inte att det är en självklart att vi skulle ha en stor hållbarhets/Agenda 2030-miljö vid HT. Vad jag i första hand menar är att det vore bra för LU och LU:s satsning om det funnes. Annars kommer det bara bli individer från oss som engageras genom att knytas till miljöer vid andra fakulteter. En sårbar och ineffektiv modell, både för oss och det breda universitetet.

Nu går detta med tiden inte att göra något åt inför årets utlysning, och därigenom kan vi nog ganska väl förutsäga utfallet av LU:s utlysning, men det finns ändå anledning att både inför denna utlysning och kommande (dessa teman vet vi redan nu kommer det att utlysas stora medel inom, både internt, nationellt och på EU-nivå) ställa frågan om fakulteterna kan göra något för att underlätta för forskare som vill men inte har det för ansökningen rätta tvärfakultära nätverket att bygga ett sådant.

En sak som man skulle kunna testa, om vi är mogna för det, är en digital anslagstavla där man skulle kunna anslå den modul/nod som man har att erbjuda till ett projekt. Där skulle man ju också kunna skriva vilken typ av partner man i första hand söker som komplement. Jag vet inte om det funkar rent tekniskt, det skulle vara roligt att försöka, man ser det ibland i EU-sammanhang.

En sak som vi har försökt tidigare (med Malmö) har helt enkelt varit att bjuda in alla som skulle vilja vara med i en gemensam ansökan till ett seminarium där man presenterar vad man skulle vilja göra, och förhoppningsvis hittar några fram till gemensamma ansökningar.

Den här typen av arrangemang är ju egentligen oberoende av på vilken nivå man gör dem, men om någon känner behov att vi försöker få detta till stånd med någon av de andra fakulteterna så hör av er.

Bästa hälsningar,
Johannes

Vi är mitt i vårterminen. De absolut flesta arbetar hemifrån – studenter och anställda. Det är ändå inte helt tomt i våra hus. Biblioteken är öppna, även om de med fördel besöks via zoom. Enstaka studenter som inte kan arbeta hemifrån får plats vid våra studieplatser. Vi har överlag fått det att fungera – och fungera väl. Hade man bara tittat på siffrorna hade man inte kunnat ana att vi befinner oss under exceptionella förhållanden. Enligt den senaste prognosen kommer HT-fakulteterna i likhet med ett par andra fakulteter att ha haft ovanligt många studenter när vi summerar 2021. Den prognostiserade ”överproduktionen” är på 14,7%.

Det är dags att börja tänka på hösten, och det är naturligtvis svårt att sia om den. Men jag tror att man ska ställa in sig på att vi kommer att erbjuda en hybridlösning. Prioriterade moment kommer att ges på campus men vi kommer att ha en hel del digitala inslag till hösten också.

I ljuset av det kommer det att bli spännande att få ta del av resultaten av de åtta projekt som i höstas beviljades medel för utveckling av digital undervisning och pedagogik. Syftet med satsningen var att stödja lärare och lärargrupper i att nyttja och bygga vidare på de erfarenheter som gjorts vid omställningen till distansundervisning för att skapa långsiktigt hållbar och högkvalitativ pedagogisk verksamhet med användning av digitala verktyg. (I veckan stängde vårens utlysning, men jag har inte hunnit informera mig om de projekten ännu)

CTR  fick medel för att undersöka hur podcasts och förinspelade föreläsningar bäst kan använda i undervisningen. (Kontaktperson: Alexander Maurits)

CÖS fick medel för att utveckla användandet av digitala verktyg för undervisning om digitala metoder för att samla, organisera och analysera data. (Kontaktperson: Marina Svensson)

Digitala kulturer fick medel för att utveckla studerandeaktiverande och interaktiv undervisning med bloggar, class-wiki och kollaborativt lärande i digital form. (Kontaktperson: Jessica Enevold)

Retorik fick medel för att utveckla en resursportal för digital retorikundervisning med föreläsningar som digitala lärobjekt. (Kontaktperson: Mika Hietanen)

Svenska fick medel för att skapa kortfilmer om kärnbegrepp och tröskelbegrepp inom grammatiken som kan användas av studenter inom olika ämnen som introduktion, repetition och fördjupning. (Kontaktperson: Katarina Lundin)

Svenska fick medel för praktisk uttalsundervisning genom inspelade föreläsningar som möjliggör övning och självstudier i uttalsträning. (Kontaktperson: Sara Myrberg)

Engelska fick medel för att vidareutveckla digitala resurser för studentcentrerad undervisning i akademiskt skrivande och skapa digitala resurser för uppsatsskrivande som stöd till handledare och studenter på alla fakulteter. (Kontaktperson: Cecilia Wadsö-Lecaros)

CTR ska också utveckla digitala verktyg och metoder för kollaborativt lärande och interaktion för att på distans introducera studenterna till en akademisk gemenskap och vetenskapliga miljöer och nätverk. (Kontaktperson: Andreas Westergren)

Kanske kan dessa projekt inspirera oss till att göra ännu bättre utbildningar i framtiden!

Bästa hälsningar,

Johannes

Ibland forskar och undervisar vi inom områden där individer, organisationer, främmande makter (eller vår egen stat) skulle ha ett intresse av att påverka innehåll och slutsatser. Studier av språkområden, religioner, populism och mänskliga rättigheter är kanske de tydligaste exemplen vid HT-fakulteterna. En enkät som Statskontoret genomförde 2018 visar att 21 av 26 lärosäten anser att det finns risk för att forskare utsätts för trakasserier, hot och våld. En del av våra forskare väljer säkert medvetet en lägre grad av synlighet för att underlätta genomförandet av den valda forskningsuppgiften. 

Ändringarna i högskolelagen för att främja den akademiska friheten handlar mycket om att tydliggöra betydelsen av friheten att få välja forskningsproblem, utveckla forskningsmetoder och sprida forskningsresultat som redan tidigare varit lagstadgad. Men nu lägger man till att det är en allmän princip för högskolornas verksamhet att främja och värna den friheten. En anledning är att vi inte kan ta den för given, utan måste vidta åtgärder för att bevara den, en annan kanske att sluta upp bakom idén att högsta kvalitet i vår verksamhet främjas av en sådan fri kunskapsbildning.

Jag tror att för oss på HT-fakulteterna (och vid andra fakulteter) har den friheten länge varit självklar och tagit sig flera konkreta uttryck. Till exempel kan man finna forskare som kanske anställdes med förväntningen att de skulle bidra till viss forskning men efterhand utvecklade sin forskning i andra riktningar. 

Vi försöker värna den friheten på olika sätt, även om den kan vara besvärlig att hantera – speciellt i små ämnen. Ett konkret exempel är kanske vårt reviderade professorsprogram där vi skiljer mellan behovet av bas- och rörliga professurer. Den förra rollen krävs för att upprätthålla ett visst akademiskt ämne och den senare för att kraftsamla inom något som är starkt eller under utveckling nu men där vi inte ser framför oss framväxten av en ny fast struktur. En och samma person kan, som jag ser det, över tid växla från den ena till den andra rollen. Personen är alltså inte inlåst i en disciplinär struktur utan kan utnyttja den akademiska friheten att röra sig tämligen fritt. Däremot är vetenskap enormt krävande. Få människor har förmåga att under sitt akademiska arbetsliv förflytta sig särskilt långt från utgångspunkten. Varje fritt valt forskningsproblem tenderar att sluka merparten av vår utmätta tid, och utvecklandet av en robust forskningsmetod som andra än upphovsmannen är beredd att acceptera är också ett gigantiskt och tidsödande arbete. Vi pratar inte om friheten att ha synpunkter på det ena eller andra samhällsfenomenet, som man kanske aldrig ens beforskat, här, utan om friheten att följa ett problem som inte bryr sig om det som tänkts tidigare.

Bästa hälsningar,

Johannes