HT:s dekanblogg

Formas är en underskattad finansiär av humanistisk forskning. Men kanske inte länge till. Nu fick Lena Halldenius med kolleger utdelning i Formas årliga öppna utlysning med projektet: Cash – Mänskliga rättigheter och social hållbarhet i övergången till ett kontantlöst samhälle. Stort grattis!
Bästa hälsningar,
Johannes

Jag har haft två stora läsupplevelser den här veckan, av lite oväntat slag. Den ena var Alf Hornborgs artikel i Sydsvenskan om att ”Icke-våld är det enda hållbara”. Den andra var en sorts intellektuellt testamente av en av vår tids största riskforskare, Paul Slovic: ”Risk perception and risk analysis in a hyperpartisan and virtuously violent world”. De två texterna är förstås ojämförbara på en mängd sätt. Men de pekar båda mot det akuta behovet av att förstå människans beslutsfattande i situationer där vi handlar på ett som inte ligger i vårt långsiktiga intresse – och där vi är medvetna om att det vi gör strider mot våra uttalade värderingar. Hornborg argumenterar för att vi inte kan bryta oss ur det globala samhällsmaskineriet. Slovics förklaring är möjligtvis något mer hoppingivande, att vissa värderingar blir mer framträdande än andra när vi fattar beslut. Det gäller att förstå vilka de är – och om det går att balansera dem. Jag drar slutsatsen att humanvetenskaperna måste uppvärderas ytterligare – bara de kommer att kunna ge oss de verktyg vi behöver för att överleva.
Bästa hälsningar,
Johannes

Igår publicerade VR beslutslistan över beviljade anslag i humaniora och samhällsvetenskap – till stor glädje för många (och fullt förståelig besvikelse bland en del som inte fick). HT-fakulteterna gläds mycket med Elisabet Göransson, Arthur Holmer, Hege Markussen och Jonas Nordin! Dessutom beviljades ett av de projekt som vi och Fakulteten för kultur och samhälle i Malmö gav gemensamma fröpengar, vilket ger oss anledning att fortsätta den satsningen: Maja Prozanevic Frykman från Malmö universitet leder det projektet, och Cristine Sarrimo, Eleonora Narvselius och Barbara Törnquist-Plewa deltar. På motsvarande sätt döljer sig förstås HT-forskare i en del andra projekt som andra fakulteter och lärosäten förvaltar. En del av våra unga forskare som är på postdoktorsvistelser vid andra lärosäten har också fått medel. Ett av de namn som jag genast känner igen i anslagslistan är Philip Pärnamets (KI).

Ni får leva med att uppräkningen ovan har sina brister, men ett Stort grattis riktas till alla som fick medel! (Och det är bara tre veckor till dess att RJ publicerar sina beslut.)

Johannes

HT-fakulteterna inledde året med att utropa Humaniora 2020. Kort därefter slog coronapandemin till. Arrangemang har fått ställas in, och mycket kraft har fått ägnas av oss alla åt att få forskning, undervisning och allt annat som vi gör för att fungera under dessa nya premisser.

Det har vi klarat utmärkt, men humaniora och teologi har nog synts mindre snarare än mer under året som gått. Tvärtemot vår avsikt. Andra perspektiv har åtminstone varit mer aktuella i media. Och andra lärosäten, mer specialiserade på distansutbildningar, har växt – kanske förbi Lund.

Det betyder att arbetet med att visa fram vad humaniora och teologi är för ett samhälle där allt färre kommer i kontakt med begreppen med mindre än att de studerar vid ett av Sveriges breda universitet måste fortsätta. Det är nu dessutom några år sedan en humanist eller teolog satt med i den inre ledningskretsen vid Lunds universitet – och det ser ut att gälla också för kommande ledning. Det är kunskapsfrågan jag är ute efter. För att säkra framtiden måste fler känna till vilken forskning som pågår hos oss och vilka fantastiska platser LUX, SOL och för den delen resten av Lund är att komma till som ung eller gammal humaniora- eller teologistudent.

Det fordrar en del av oss. Vi måste ge våra lärare, inte minst de som anställts med uppdraget att utveckla forskning, förutsättningar att göra det på ett sätt som är långsiktigt gynnsamt för humaniora och teologi. Vi behöver lite oftare ställa frågan om hur det går med forskningen – och vart den kan leda – främst i våra samtal med dem. Över hela linjen behöver vi bli lite bättre på att skapa förutsättningar för att skydda forskningstid. I det panelsamtal som avslutade den pedagogiska inspirationskonferensen, för en vecka sedan, var det tydligt att många lärare upplever en svårighet i att kontrollera den tid som undervisningen tar. Snart kommer vi att kunna ta RQ20 som utgångspunkt för en sådan diskussion. Det var lättare förr att glänsa, att skapa sig ett namn, tror jag, men det är inte mindre viktigt, utan mer – för framtiden, idag.

Det går inte heller längre att ducka för frågan om ersättningen vi får per student. Ungefär 60% av studenterna vid Lunds universitet följer en utbildning som ges den lägsta ersättningen, den så kallade HSTJ-prislappen. Inom vissa utbildningar räcker den till för att ge ett rimligt antal lärarledda seminarier och föreläsningar. Det beror på om gruppen som samläser är tillräckligt stor. Med ett stort antal mindre utbildningar går ekvationen till slut inte ihop – varken för studenter eller lärare – särskilt inte om utbildningarnas innehåll egentligen kräver att man träffas ofta. Vi ser det extra tydligt inom språkämnena. Därför behöver vi kraftsamla – tillsammans med Stockholm och Uppsala – för att ändra på språkutbildningarnas förutsättningar

Det kan lätt låta negativt, för det finns saker kvar att göra. Men i själva verket är det oerhört mycket som pekar framåt, mot en ljus framtid för humaniora och teologi. Det får bli temat för ett annat inlägg.

Bästa hälsningar,

Johannes

Den forsknings- och innovationspolitiska propositionen i budgetpropositionen är intressant. Inför 2021 får lärosätena ordentliga anslagpåslag av både tillfällig och permanent karaktär, men därefter planar det snabbt ut – ja, de fortsatta ökningarna efter 2022 blir rentav mycket blygsamma.

2021:
500 msek tillfällig utökning av basanslaget
720 msek permanent utökning av basanslaget

2022:
150 msek ytterligare utökning av basanslaget

2023:
20 msek ytterligare utökning av basanslaget

Vetenskapsrådet får ett ordentligt tillskott under 2021 (770 msek exkl engångstillägg till ESS), en relativt kraftfull ökning under 2022 (404 msek ytterligare), och därefter en mer blygsam utökning (64 msek ytterligare).

Vad detta innebär för enskilda fakulteter är naturligtvis svårt att sia om, men en sak tycks iallafall någorlunda tydlig och det är att forskningsområden som står i begrepp att växa bör försäkra sig om att den planerade forskningen är av ett slag som är konkurrenskraftig på VR (och kanske ska man dessutom passa på 2021 och 2022). Utrymmet för universiteten att på ett mer kraftfullt sätt själva styra forskningsutvecklingen, som STRUT-utredningen argumenterade för, verkar däremot inte förstärkas.

VR har ett mycket gott rykte i forskarvärlden. Det är mycket möjligt att denna utveckling kommer att vara alldeles utmärkt för oss. Det är ändå intressant att notera att VR nu föreslås stärka greppet om den svenska forskningsfinansieringen.

Bästa hälsningar,
Johannes

Lunds universitet fick en fin framgång när WASP-HS igår fördelade medel för att anställa biträdande lektorer inom satsningen på samhälleliga och humanistiska perspektiv på AI och autonoma system. Det förslag som HT-fakulteterna nominerat var en av de totalt elva ansökningar om biträdande lektorat som beviljades. Det betyder att vi snart får möjlighet att ledigkungöra en anställning som biträdande lektor inom området ‘‘Social interaction with autonomous artefacts’’. Tillsammans med det faktum att WASP-HS forskarskola koordineras från HT-fakulteterna och (naturligtvis) allt annat vi redan gör inom området har vi flyttat fram positionerna rejält! Stort grattis! Vi borde vid tillfälle anordna ett öppet seminarium om detta för att se om vi kan kraftsamla ännu mer.

En annan stor händelse är att HT-fakulteternas styrelse vid sitt senaste sammanträde, efter att ha anlitat externa sakkunniga fattat beslut att finansiera fem av de totalt tio ansökningar om forskningsplattformar (våra egna mini-SFO:er) som inkommit . Det innebär att vi kraftfullt förstärker aktiviteten inom följande områden:

”Language Acquisition, MultilINguAlism, and Teaching, LAMINATE” (koord Marianne Gullberg och Jonas Granfeldt)
”Space Humanities” (koord David Dunér)
”Christianity and Nationalism” (koord Jayne Svenungsson)
”Digital Integration Across Disciplines: Advancing Cultural Heritage Documentation, DIAD” (Nicoló Dell’Unto och Niclas Burenhult)
”DigitalHistory@Lund” (koord Sune Bechmann Pedersen och Marie Cronqvist)

Kick-off för och presentation av de fem plattformarna följer den 27 november. Vi kommer att följa dessa fem plattformar noga.

Slutligen, ett stort grattis till Mathias Osvath som är nyinvald ledamot i Sveriges unga akademi.

Trevlig helg,
Johannes

Lunds universitet må sakna nobelpristagare, men i natt mottog HT-forskare ett Ig Nobelpris:

(Förlåt att jag just idag hoppar över coronapandemin och hur det går för våra utbildningar. Ni gör ett fantastiskt jobb allihop – från coronavärdar till lärare och studenter – och trots alla våra restriktioner och att många arbetar och studerar hemifrån känns det som om vi är ett levande campus igen). 

Idag vill jag kort meddela att Lunds universitet anställt Peter Jordan som professor i arkeologi – vår första professorstillsättning inom det reviderade professorsprogrammet.

Peter Jordan ansluter till oss från Groningen (grundat 1614, topp 100), där han för närvarande är professor och föreståndare för det tvärvetenskapliga Arctic Centre (https://www.rug.nl/research/arctisch-centrum/?lang=en). Peter Jordan har tidigare haft anställningar i Aberdeen, där han byggde upp den arkeologiska institutionen och dess utbildningar, och i Sheffield. 

Bästa hälsningar,

Johannes

Vi går mot sommar. Många har redan hunnit iväg på semester. Jag hoppas att ni får chansen att vila ut efter en lång och påfrestande vår. Många av oss är tröttare än vanligt. Ledigheten behövs verkligen i år. 

Hösten blir inte som vanligt, men det går åtminstone åt rätt håll. SOL och LUX-husen kommer att öppna upp lite mer. Det kommer att bli fler studenter på plats när undervisningsmoment som behöver ges på campus äger rum i salarna. Det kommer inte att göra saker och ting enklare – vi kommer att behöva fler vakter, mer handsprit och ordning och reda – men det blir iallafall ett stort steg i rätt riktning.

Vi får inte heller glömma att glädjas åt framgångar.

Årets Pro Futura-forskare är utsedda. Bland de fem, av totalt 29 nominerade, unga forskare som utsågs återfinns Lisa Hellman. Stort grattis till Lisa och historiska institutionen! Lisa Hellman är idag verksam vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn. 

En annan glad nyhet är att en av våra forskare, Henrik Thorén, beviljats ett anslag i Formas utlysning ”Ekonomiska och finansiella drivkrafter för klimatet”. Där delade nio beviljade forskningsprojekt (varav två från LU) på 72 miljoner. 

Slutligen har vi fått rektorsbesluten om ytterligare GU-tilldelning, och sammantaget blir det en del extra utbildning under höstterminen till HT för bristyrkesutbildningar, livslångt lärande och korta kurser. HT står för två delkurser inom LU:s nya introduktionstermin; etnologerna ger en kurs på tematerminen Vårdvetenskap/global hälsa; KOM ger en kurs ”Death and dying – perspectives and practices” inom EUGLOH-samarbetet, och HT ger en kurs inom vidareutbildningen Digitalisering och AI. Tack för den stora arbetsinsatsen, alla ni som med kort varsel skrivit kursplaner och komponerat nya lärarlag! 

Det är nog för tidigt att dra några slutsatser om vad detta betyder i förlängningen, men ganska klart är att det för närvarande finns en större rörlighet och kortare framförhållning i delar av utbildningssidan. Helt klart är att HT:s lärare och institutioner varit framgångsrika i att sätta samman nya kurser som speglar samhällets behov och de behov som uppstår i nya tvärvetenskapliga sammanhang. 

Det lovar gott för framtiden!

Johannes

Den stora frågan var om det skulle bli distansundervisning eller campusundervisning i höst. Det är det beskedet alla våra studenter, lärare och annan personal väntat på. Nu meddelar regeringen att studenter, universitet och högskolor kan förbereda sig på att gå över till mer undervisning på campus igen, men att lärosätena har ett stort ansvar att minska smittspridningen.

Allt har hittills hängt på de där kurvorna som våra vänner på FHM ritat. Men nu blir det nog helt andra siffror, som dikteras av mycket mer praktiska omständigheter, som blir de viktigaste.

De stora byggprojekten – Forum Medicum, LUX, m fl. är bara några av universitetets enorma framtidssatsningar. Lunds universitet har valt att gå in i dem för att man med rätta ansett att lokalerna är bland det viktigaste för verksamhetens utveckling. Men när jag går runt på SOL och LUX och funderar över hur våra lokaler skulle behöva coronaanpassas för att möjliggöra att man använder dem om Covid-19 kommer att utgöra en lågfrekvent risk med allvarliga konsekvenser under lång tid slås jag av att de är så perfekt anpassade för de behov vi hade fram till i våras. En del av våra ämnen har 80-100 studenter på kurserna den första terminen – alltså har vi ett antal 80-100 salar, osv. ner till salarna med plats för 30 och de riktigt små för grupparbeten och seminarier. Ja, ni förstår.

För att coronaanpassa våra lärosalar på enklaste sätt behöver man reducera antalet platser. Vi håller som bäst på med att göra själva beräkningen. Inte för att vi förväntat oss ett visst beslut, utan för att schemaläggarna på ett enkelt sätt skulle kunna boka om ifall det kom ett beslut om att ett visst undervisningsmoment var tillåtet att genomföra på campus under förutsättning att tillräckligt avstånd mellan studenterna kunde garanteras. En gissning är att man behöver två tomma platser mellan varje student i SOLs hörsal, i LUX C121 och C126. Då har de salarna plötsligt förvandlats till salar med plats för 30. 30-salarna i sin tur kanske är litet luftigare, men det blir ändå 15-salar. Om helgruppsföreläsningar för våra största kurser på LUX i en social distans-situation någonsin ska bli möjlig måste vi hyra LUX aula (men tillsvidare är det i vilket fall som helst oklart om föreläsningar med fler än 50 studenter kommer att vara möjliga).

Om Covid-19, eller något virus efter det, tvingar oss till större avstånd i den dagliga verksamheten, kommer en hel del av det förtätningstänkande som präglat oss hittills att tvinga fram en ny pedagogik som kramar det mesta ur de lärosalar som vi byggde för det tidigare normala.

På måndag eftermiddag räknar vi med att vi har inventerat våra salar och bestämt hur många studenter de kan coronaanpassas för. För de flesta salarna kommer det att innebära att det nuvarande antalet divideras med 2 eller 3.

Men även om detta kommer att medföra en hel del pusslande är det med stor lättnad som vi nu verkar kunna se fram mot en höst med studenter på plats i våra hus

Trevlig helg,

Johannes