HT:s dekanblogg

Lunds universitets engagemang i The Conversation (https://theconversation.com/uk) firar två år. Vi på HT gjorde en drive i början för att få våra lärare att skriva artiklar. Hur har det gått? Jo, LU har bidragit med 77 artiklar som lästs 1,6 miljoner gånger. Grundarna Cambridge och Oxford har 259 resp 185 artiklar under samma period. Det är ett smått fantastiskt facit. Och HT? Känns namn som  Moa Petersén, Jan Apel och Ellen Turner igen? De är alla tre på LU:s Top 7 lista över mest lästa artiklar.   

Jag måste också nämna att jag var en stund på en workshop som LINXS (http://www.linxs.lu.se/news/) anordnade på LUX om möjligheterna för bland annat arkeologer att utnyttja anläggningarna på MAX IV. Man behövde inte sitta där länge för att förstå att potentialen är stor. Detsamma gäller antagligen för flera andra humanistiska vetenskaper. Det är väldigt roligt att Björn Nilsson och hans kolleger håller sig framme i dessa sammanhang.

HT tillhör de stora utbildningsanordnarna vid Lunds universitet. S och LTH har flest studenter, men sedan kommer HT. De senaste två åren har vi inte riktigt nått upp till vårt utbildningsuppdrag. De flesta HT-institutionerna klarar sig bra, men ett par har dessvärre tappat studenter. Vi förklarar nedgången i termer av konjunktur och demografi. De kan dock inte förklara varför vissa fakulteter och institutioner klarar sig bättre än andra.

En kompletterande förklaring är, tror jag, att HT relativt sett har färre förstahandssökande än andra fakulteter. När arbetsmarknaden är god och årskullarna små sjunker antalet sökande vid i princip alla fakulteter, och eftersom fler kommer in på sina förstahandsval slår det speciellt hårt mot utbildningar som de sökande valt i andra eller tredje hand.

Man kan välja att acceptera att våra utbildningar kommer som nummer två – i första hand läkare, i andra hand lingvist – men då måste man också acceptera att HT blir något av ett dragspel, med gott om studenter i lågkonjunktur och färre i högkonjunktur. Man kan acceptera det och arbeta, som vi gör idag, med att försöka anpassa vårt utbildningsutbud så att vi bättre parerar sådana svängningar (genom att fördela ytterligare studieplatser till de institutioner som klarar sitt uppdrag och minska uppdraget till dem som har problem).

Det är ändå intressant att ställa frågan om HT:s utbildningar skulle kunna bli mindre konjunkturkänsliga – om vi skulle kunna öka andelen förstahandssökande. Är det möjligt, och vad skulle det kräva?

Här finns naturligtvis några välkända parametrar (hur viktiga de är vet vi inte): 1) Prislapparna: med en bättre HSTJ-prislapp skulle våra utbildningar tveklöst kunna göras mer attraktiva. Tänk om vi hade samma förutsättningar som New College of the Humanities i London (https://www.nchlondon.ac.uk); 2) Fler program, färre fristående kurser. Men 1) är inte en parameter vi själva kontrollerar. Till dess att staten inser att humanistisk och teologisk utbildning kräver ytterligare resurser kan vi inte göra mer än att påtala det. Och 2) är ideologiskt känslig. Men finns det variabler 3, 4 och 5? Ja, kanske är 3) marknadsföring; EHL och någon av våra institutioner har börjat marknadsföra sig med hjälp av rankningslistor, för att på det sättet visa utbildningarnas kvalitet för presumtiva studenter. Och de flesta av oss tänker att det i mycket är en fråga att visa 4) utbildningarnas användbarhet, t ex genom att bekämpa oriktiga bilder av att humaniorastudier inte leder till framgång i yrkeslivet (se t ex HUMTANKs, http://humtank.se, oförtröttliga och viktiga arbete). 

Det är också möjligt att ändra utbildningarna själva. Vi skulle till exempel kunna satsa på att bygga en eller ett par spetsutbildningar. Vi har ingen läkarutbildning, men vi skulle kanske kunna ha något annat, lika attraktivt? Det hade kunnat påverka synen på studier i humaniora och teologi i stort. På senare tid har personer som Anna Victoria Hallberg argumenterat för att humaniora just behöver riktiga spetsprogram för att öka intresset för och statusen hos humaniora. Att fundera över detta som en ytterligare parameter 5) vore intressant. Det vore i likhet med 3) och 4) en parameter som vi själva skulle kunna påverka. Att fundera över vad som skulle krävas för att ändra antalet förstahandsväljare med hjälp av den kunde vara ett ämne för en diskussion, som vi skulle kunna föra under våren. Det behöver ju inte betyda att man också bestämmer sig för att försöka. Planen är att kunna bjuda in till ett seminarium på temat, med Anna Victoria och vår prorektor som inledare. 

Trevlig helg,

Johannes

Först ett stort grattis till Maria Nilsson och hennes team för makalösa upptäckter i egyptiska Gebel el Silsila!

HT-fakulteterna och Fakulteten för kultur och samhälle vid Malmö universitet utlyser medel till förberedelsearbete med forskningsansökningar där forskare från båda lärosätenas ovannämnda fakulteter medverkar i de planerade projekten. Syftet är att stimulera till högkvalitativt forskningssamarbete. KS och HT har avsatt 250.000 kronor vardera för detta ändamål.

Och till er som följt de tidigare inläggen kommer här en uppdatering om professorsfrågan och docentprogrammet.

Institutioner och verksamhetsnämnder har fått i uppdrag att leverera in beslutsunderlag inför Fakultetsstyrelsens septembermöte 2019. Styrelsen ska då fatta beslut om i vilka ämnen HT-fakulteterna ska rekrytera ny professor när tidigare professor(er) i ämnet slutat sin(a) anställning(ar). Det finns redan ett sådant ”professorsprogram” vid HT-fakulteterna, men det behöver uppdateras, bland annat därför att några av ämnena som ingår i det nuvarande programmet inte har en ekonomi som tillåter rekrytering av ny professor, samt för att ge institutionerna nya utvecklingmöjligheter. Institutionerna har fått på sig fram till slutet av maj att komma in med sina underlag.

I uppdraget ingår också att lämna förslag på anställning av ”strategiska” professorer. Till skillnad från i professorsprogrammet är tanken att när en strategisk professor slutar sin anställning, sker en prövning av i vilket ämne en professor kommer att anställas vid nyrekrytering. Det kan bli en ny strategisk professor i samma ämne, men det kan också bli i ett annat ämne. Strategiska professorer kan finnas i ämnen som inte ingår i ”professorsprogrammet”, men de kan också finnas i ämnen som redan har en sådan professor. 

Om idén bakom professorsprogrammet är att skapa kontinuitet och garantera ämnesbredd så är målet med de strategiska professorerna i första hand att kraftsamla för kvalitet.

Min bedömning är, att givet det nuvarande arbetstidsavtalet har HT-fakulteterna ekonomiska förutsättningar att ha så många professorer anställda som vi är nu (vid utgången av 2018). Det innebär att vi från och med 2019 för varje professor som slutar sin anställning kan rekrytera en ny, antingen inom det reviderade professorsprogrammet eller som strategisk professor. Det blir alltså äntligen en viss vändning i professorsfrågan. Överhuvudtaget ser ekonomin på forskningssidan ut att ha hämtat sig. Förhoppningen är därför att kunna påbörja rekryteringen av en eller två strategiska professorer redan 2019 och att utlysa en professor inom professorsprogrammet – i arkeologi.

När det gäller docentprogrammet, slutligen, har HT-fakulteterna efter beslut i AU nu tre personer inom en pilotversion av programmet. Dessa tre lektorer får under tre år en ökning av den garanterade forskningstiden med 5% (eller motsvarande fri resurs). Det kriterium som använts för urval till programmet har varit att minst ha gått vidare till steg 2 vid ERC-ansökan. Om programmet fortsätter efter piloten kommer detta kriterium att kvarstå och troligen kompletteras med andra kriterier.

Ha nu en riktigt skön jul så hörs vi igen 2019. 

Först och främst ett stort grattis till Mikael Roll som fick ett av Vetenskapsrådets konsolideringsbidrag, https://www.vr.se/utlysningar-och-beslut/beslut-om-bidrag/beslut/2018-09-06-konsolideringsbidrag.html

Syftet med dessa bidrag är att ge de mest framstående yngre forskarna möjlighet att konsolidera sin forskning och vidga sin verksamhet. Det är fantastiskt roligt att vi på HT får förvalta ett av dessa anslag – det enda i riket som gick till humaniora och ett av totalt två som gick till Lunds universitet.

HT-fakulteterna har tidigare uppmärksammat behovet av att fler lektorer blir docenter och skapat möjligheter till koncentrerad forskningstid för att avsluta större projekt som leder till att docentkompetens uppnås genom sk forskningsterminer.

Minst lika viktigt är emellertid att de lektorer som uppnått docentkompetens fortsätter att satsa på forskning, för egen del och för att stärka de forskningsmiljöer de ingår i.

HT-fakulteterna har därför beslutat att inleda ett arbete för att skapa incitament och långsiktiga förutsättningar för lärare med docentkompetens att utveckla forskningsmiljöer och framgångsrikt konkurrera om strategiskt viktig forskningsfinansiering.

Vi kan naturligtvis inte tävla med VR – våra resurser är begränsade och ska räcka till allt från doktorander till professorer och infrastrukturer. Men vi kan visa vår uppskattning av och våra fortsatta förväntningar på  de docenter som bygger forskningsmiljöer och dessutom ofta söker finansiering i hårdast möjliga konkurrens.

Den idé som HT-fakulteterna arbetar med just nu är att lektorer som är docenter och ingår i docentprogrammet ska få en 5 %-ig ökning av den garanterade forskningstiden. Att ta fram kriterier, kravprofil och en transparent process för ett sådant docentprogram är en viktig del av det strategiska arbetet. Lika viktigt är emellertid att få evidens för om programmet är effektivt. En pilotversion av docentprogrammet, med fokus på vilka förväntningar som är rimligt att ställa på dem som ingår i programmet och hur uppföljningen ska se ut, planeras därför redan under 2019.

Hej,

HT-fakulteternas verksamhet är enastående, ofta överraskande och oväntad. Idag fick vi reda på att en av våra prefekter, kognitionsvetaren Tomas Persson, tillsammans med kollegerna Gabriela-Alina Sauciuc och Elainie Madsen fått IgNobelpriset 2018. En helt fantastisk utmärkelse, med grund i gedigen vetenskap. Kanske det närmaste ett Nobelpris vi varit? Stort Grattis!

Tidigare i veckan arrangerade Victoria Höög på egen hand ett seminarium som blev lyckat och involverade många lärare och andra anställda, prefekter och fakultetsledning. Det handlade om HT:s visioner och strategier för framtiden. Det oväntade i det fallet var initiativet. Jag hoppas att det var ett av många kommande kollegiala samtal, i olika form och regi.

Jag vill ta tillfället i akt att skriva några rader om vad jag sa på Victorias seminarium och samtidigt betona för er som inte var med att det var en idé som jag presenterade, inte något beslutat eller ens processat i våra nämnder. Idén och dess bakgrund är följande:

Som en konsekvens av befordringsreformen ökade antalet professorer vid HT-fakulteterna under många år. Antalet professorer blev till slut större än fakultetsmedlen kunde bära, och de senaste fem åren har HT-fakulteterna därför varit tvungna att vara restriktiva med att anställa professorer; befordran har inte förekommit alls.

2019 bedömer jag att HT-fakulteterna återigen är nere på en professorsnivå som är långsiktigt hållbar. Det blir då möjligt att staka ut en ny kurs för professorsrekryteringarna vid HT-fakulteterna. Det gäller att ta till vara den möjligheten på bästa sätt och samtidigt undvika den ekonomiskt ohållbara situation och oförmåga till strategisk planering som rådde före befordringsstoppet.

Min idé är tvådelad. Den består för det första i att det nuvarande professorsprogrammet kvarstår i bantad form. Det garanterar HT-fakulteternas kompetens, forskningsbredd och kontinuitet. Det är viktigt för vår identitet. Det namnger 30-40 professurer som ska finnas vid HT-fakulteterna och som återbesätts vid tidigare innehavares pensionering.

Det kompletteras med ett ungefär lika stort antal strategiskt motiverade, rörliga professurer inriktade mot att försäkra att HT:s forskningsmiljöer, forskargrupper och kunskapsmiljöer är nationellt ledande och internationellt slagkraftiga inom ett antal områden. Dessa professurer återbesätts i normalfallet inte. Det är viktigt att det är kvalitet snarare än relevans som styr fördelningen av dessa rörliga professorer, att man bygger på det som redan är starkt, men också att man precis som i professorsprogrammet tar hänsyn till komplementaritet.

En avgörande förutsättning för att implementera förslaget är att en konstruktiv dialog kan föras mellan kolleger, institutioner och fakultetsledning. Förankringen är viktig.

Men det behövs också någorlunda objektiva måttstockar och inspel utifrån för att mäta vetenskaplig kvalitet och kunskapsmiljöers styrka och potential, särskilt för att avgöra vilka rörliga professurer som ska tillsättas. RQ20 kan komma att bli ett betydelsefullt stöd.

Jag tror inte att svårigheterna blir överdrivet stora. När det gäller de strategiska, rörliga resurserna handlar det om att bestämma sig för ett par i taget, i takt med att pensionsavgångar inträffar. Och det handlar också om att institutionerna ska ha råd att anställa en professor. Jag tror att vi ska sträva efter att endast anställa professorer inom områden och ämnen som kan bära den del som inte fakultetsmedlen, ”basresursen”, täcker. På det viset ökar institutionens ansvar och endast de mest livskraftiga förslagen kommer med i processen.

Trevlig helg,

Johannes