HT:s dekanblogg

Lunds universitet fick en fin framgång när WASP-HS igår fördelade medel för att anställa biträdande lektorer inom satsningen på samhälleliga och humanistiska perspektiv på AI och autonoma system. Det förslag som HT-fakulteterna nominerat var en av de totalt elva ansökningar om biträdande lektorat som beviljades. Det betyder att vi snart får möjlighet att ledigkungöra en anställning som biträdande lektor inom området ‘‘Social interaction with autonomous artefacts’’. Tillsammans med det faktum att WASP-HS forskarskola koordineras från HT-fakulteterna och (naturligtvis) allt annat vi redan gör inom området har vi flyttat fram positionerna rejält! Stort grattis! Vi borde vid tillfälle anordna ett öppet seminarium om detta för att se om vi kan kraftsamla ännu mer.

En annan stor händelse är att HT-fakulteternas styrelse vid sitt senaste sammanträde, efter att ha anlitat externa sakkunniga fattat beslut att finansiera fem av de totalt tio ansökningar om forskningsplattformar (våra egna mini-SFO:er) som inkommit . Det innebär att vi kraftfullt förstärker aktiviteten inom följande områden:

”Language Acquisition, MultilINguAlism, and Teaching, LAMINATE” (koord Marianne Gullberg och Jonas Granfeldt)
”Space Humanities” (koord David Dunér)
”Christianity and Nationalism” (koord Jayne Svenungsson)
”Digital Integration Across Disciplines: Advancing Cultural Heritage Documentation, DIAD” (Nicoló Dell’Unto och Niclas Burenhult)
”DigitalHistory@Lund” (koord Sune Bechmann Pedersen och Marie Cronqvist)

Kick-off för och presentation av de fem plattformarna följer den 27 november. Vi kommer att följa dessa fem plattformar noga.

Slutligen, ett stort grattis till Mathias Osvath som är nyinvald ledamot i Sveriges unga akademi.

Trevlig helg,
Johannes

Lunds universitet må sakna nobelpristagare, men i natt mottog HT-forskare ett Ig Nobelpris:

(Förlåt att jag just idag hoppar över coronapandemin och hur det går för våra utbildningar. Ni gör ett fantastiskt jobb allihop – från coronavärdar till lärare och studenter – och trots alla våra restriktioner och att många arbetar och studerar hemifrån känns det som om vi är ett levande campus igen). 

Idag vill jag kort meddela att Lunds universitet anställt Peter Jordan som professor i arkeologi – vår första professorstillsättning inom det reviderade professorsprogrammet.

Peter Jordan ansluter till oss från Groningen (grundat 1614, topp 100), där han för närvarande är professor och föreståndare för det tvärvetenskapliga Arctic Centre (https://www.rug.nl/research/arctisch-centrum/?lang=en). Peter Jordan har tidigare haft anställningar i Aberdeen, där han byggde upp den arkeologiska institutionen och dess utbildningar, och i Sheffield. 

Bästa hälsningar,

Johannes

Vi går mot sommar. Många har redan hunnit iväg på semester. Jag hoppas att ni får chansen att vila ut efter en lång och påfrestande vår. Många av oss är tröttare än vanligt. Ledigheten behövs verkligen i år. 

Hösten blir inte som vanligt, men det går åtminstone åt rätt håll. SOL och LUX-husen kommer att öppna upp lite mer. Det kommer att bli fler studenter på plats när undervisningsmoment som behöver ges på campus äger rum i salarna. Det kommer inte att göra saker och ting enklare – vi kommer att behöva fler vakter, mer handsprit och ordning och reda – men det blir iallafall ett stort steg i rätt riktning.

Vi får inte heller glömma att glädjas åt framgångar.

Årets Pro Futura-forskare är utsedda. Bland de fem, av totalt 29 nominerade, unga forskare som utsågs återfinns Lisa Hellman. Stort grattis till Lisa och historiska institutionen! Lisa Hellman är idag verksam vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn. 

En annan glad nyhet är att en av våra forskare, Henrik Thorén, beviljats ett anslag i Formas utlysning ”Ekonomiska och finansiella drivkrafter för klimatet”. Där delade nio beviljade forskningsprojekt (varav två från LU) på 72 miljoner. 

Slutligen har vi fått rektorsbesluten om ytterligare GU-tilldelning, och sammantaget blir det en del extra utbildning under höstterminen till HT för bristyrkesutbildningar, livslångt lärande och korta kurser. HT står för två delkurser inom LU:s nya introduktionstermin; etnologerna ger en kurs på tematerminen Vårdvetenskap/global hälsa; KOM ger en kurs ”Death and dying – perspectives and practices” inom EUGLOH-samarbetet, och HT ger en kurs inom vidareutbildningen Digitalisering och AI. Tack för den stora arbetsinsatsen, alla ni som med kort varsel skrivit kursplaner och komponerat nya lärarlag! 

Det är nog för tidigt att dra några slutsatser om vad detta betyder i förlängningen, men ganska klart är att det för närvarande finns en större rörlighet och kortare framförhållning i delar av utbildningssidan. Helt klart är att HT:s lärare och institutioner varit framgångsrika i att sätta samman nya kurser som speglar samhällets behov och de behov som uppstår i nya tvärvetenskapliga sammanhang. 

Det lovar gott för framtiden!

Johannes

Den stora frågan var om det skulle bli distansundervisning eller campusundervisning i höst. Det är det beskedet alla våra studenter, lärare och annan personal väntat på. Nu meddelar regeringen att studenter, universitet och högskolor kan förbereda sig på att gå över till mer undervisning på campus igen, men att lärosätena har ett stort ansvar att minska smittspridningen.

Allt har hittills hängt på de där kurvorna som våra vänner på FHM ritat. Men nu blir det nog helt andra siffror, som dikteras av mycket mer praktiska omständigheter, som blir de viktigaste.

De stora byggprojekten – Forum Medicum, LUX, m fl. är bara några av universitetets enorma framtidssatsningar. Lunds universitet har valt att gå in i dem för att man med rätta ansett att lokalerna är bland det viktigaste för verksamhetens utveckling. Men när jag går runt på SOL och LUX och funderar över hur våra lokaler skulle behöva coronaanpassas för att möjliggöra att man använder dem om Covid-19 kommer att utgöra en lågfrekvent risk med allvarliga konsekvenser under lång tid slås jag av att de är så perfekt anpassade för de behov vi hade fram till i våras. En del av våra ämnen har 80-100 studenter på kurserna den första terminen – alltså har vi ett antal 80-100 salar, osv. ner till salarna med plats för 30 och de riktigt små för grupparbeten och seminarier. Ja, ni förstår.

För att coronaanpassa våra lärosalar på enklaste sätt behöver man reducera antalet platser. Vi håller som bäst på med att göra själva beräkningen. Inte för att vi förväntat oss ett visst beslut, utan för att schemaläggarna på ett enkelt sätt skulle kunna boka om ifall det kom ett beslut om att ett visst undervisningsmoment var tillåtet att genomföra på campus under förutsättning att tillräckligt avstånd mellan studenterna kunde garanteras. En gissning är att man behöver två tomma platser mellan varje student i SOLs hörsal, i LUX C121 och C126. Då har de salarna plötsligt förvandlats till salar med plats för 30. 30-salarna i sin tur kanske är litet luftigare, men det blir ändå 15-salar. Om helgruppsföreläsningar för våra största kurser på LUX i en social distans-situation någonsin ska bli möjlig måste vi hyra LUX aula (men tillsvidare är det i vilket fall som helst oklart om föreläsningar med fler än 50 studenter kommer att vara möjliga).

Om Covid-19, eller något virus efter det, tvingar oss till större avstånd i den dagliga verksamheten, kommer en hel del av det förtätningstänkande som präglat oss hittills att tvinga fram en ny pedagogik som kramar det mesta ur de lärosalar som vi byggde för det tidigare normala.

På måndag eftermiddag räknar vi med att vi har inventerat våra salar och bestämt hur många studenter de kan coronaanpassas för. För de flesta salarna kommer det att innebära att det nuvarande antalet divideras med 2 eller 3.

Men även om detta kommer att medföra en hel del pusslande är det med stor lättnad som vi nu verkar kunna se fram mot en höst med studenter på plats i våra hus

Trevlig helg,

Johannes

Det har bara gått två månader – även om det kan kännas som om en evighet passerat. Hur coronapandemin påverkat oss hittills är omöjligt att säga. En del saker är förstås uppenbara: kostnader för forskningsresor, deltagande i konferenser (förutom avbokningskostnader), arrangemang och publika sammankomster har sjunkit dramatiskt. Vi försöker dock hålla god styrfart när det gäller rekryteringar. Vi har beslutat både om vårt reviderade professorsprogram, som kommer att innebära att vi rekryterar ett tiotal professorer under det kommande året, och om att utlysa medel för att bygga upp forskningsplattformar på fakultetsmedel (en sorts mini-SFO:er). De satsningarna skjuts inte på framtiden. Men det är klart att det fysiska mötet är viktigt innan man gör en rekrytering av någon som ska finnas i verksamheten under lång tid, och det kommer säkert att föra med sig en viss fördröjning i rekryteringsprocessernas slutfas.

De försök att ta reda på hur det ligger till med våra utbildningar tyder på att omställningen gått bra, men inte perfekt överallt och i alla avseenden – och med större variation i hur studenterna upplever undervisningen än vanligt. Vi har arbetat på flera plan. Det absolut viktigaste arbetet har förstås ägt rum på kursnivå och främst involverat lärare och studenter, men vi har också arbetat med anpassning av biblioteksverksamhet, studieplatser och mycket annat.

Den stora utmaningen gäller hösten. Dels vore det skönt med klarhet om hösten för alla (det påverkar lärare, studenter och schemaläggare enormt). Dels kommer en höst med stora digitala inslag i undervisning och examination att kräva ett tätare samarbete mellan fakulteter och infrastrukturer när det gäller studieplatser, ett intensivt arbete med examinationsformer, samt nya lösningar för att trots allt kunna genomföra praktiska undervisningsmoment. Alla är nog överens om att även om omställningen gått hyfsat och det finns ytterligare utvecklingspotential är campusundervisning att föredra, och det säger nog något om universitetets betydelse – på flera olika plan – för de studenter och anställda som valt att vistas där.

Studenterna har aldrig uppfattat fakultetsgränser när det gäller valet av studieplatser – och det vill vi inte heller. På SOL och LUX ska universitetsanställda, studenter och allmänhet kunna mötas oberoende av fakultetstillhörighet. Men LUX och ett par andra lokaler i Lund har tagit ett stort ansvar under vårterminen. Idealet inför hösten vore kanske en tjänst som den många städer har när det gäller lediga parkeringsplatser i olika P-hus, oavsett vad FHM ger oss för möjligheter att bedriva undervisning på campus. ”SOL: 2 lediga studieplatser; UB: 10 lediga platser; V-huset: 4 lediga platser ”; vilken service det skulle innebära!

På sikt kommer effekterna av coronapandemin med stor säkerhet att innebära ett ökat söktryck till våra utbildningar. Varken humaniora eller teologi är de absolut första saker man kommer att tänka på i samband med det som inträffat. Det är naturligt att vård, ekonomi och samhällsfunktioner kommer först. Men när det har lagt sig tror jag att betydelsen av frågor om människans villkor och anpassningsförmåga, vilka värden man har att ta ställning till när det gäller global hälsa (se bara SMERs nyutkomna skrift: Etiska vägval vid en pandemi), vad som skapar mening i livet, kommunikation, lärande och vad omdömesförmåga är kommer att uppvärderas och att nya studentgrupper kommer att söka sig till våra utbildningar.

Forskningen vid HT-fakulteterna är mångfacetterad. Den är i hög grad empirisk, handlar om människor och är internationell. Forskningen i humanistlaboratoriet är ett exempel på hur den ofta är oförenlig med social distansering. Men också datainsamling i den forskning som bygger på material i arkiv och samlingar påverkas ibland kraftigt.

Sedan finns det faser i all forskning som handlar om att bearbeta och skriva, och den verksamheten – kan man gissa – behöver inte påverkas negativt, utan kanske till och med positivt, av coronapandemin. Det ska bli ytterst intressant att om några år se om man får mätbara effekter av corona i publikationsmönster, vetenskapliga genombrott och nya teoribildningar. För humaniora och teologis del är det kanske extra intressant. Vid en ytlig jämförelse mellan fakulteter står det klart att våra forskare publicerar mycket men att vi, liksom några av våra systerfakulteter, har en hög andel ”övriga publikationer”. Vad det beror på – dvs. att vi ibland snarare än att publicera en monografi, ett bokkapitel eller en artikel (i ett referentgranskat sammanhang) publicerar på andra sätt – är mycket intressant. Kommer coronapandemin att ändra det?

En annan aspekt handlar förstås om internationella rekryteringar till tidsbegränsade anställningar. Kommer vi att få lika många sökande utifrån? Vad kommer det att på sikt betyda om det under en övergångsperiod blir fler innehavare av våra postdoktorsanställningar som kommer från ett annat svenskt lärosäte?

En av de saker jag är mest oroad över är om kreativiteten i forskargrupper, lärarlag och studentgrupper påverkas negativt av det sätt att mötas och arbeta på som nu etableras. En viss typ av kommunikation faller bort, tror jag – den där man springer förbi varandra bara för att i farten komma att tänka på något och fånga möjligheten till ett meningsutbyte i flykten. För mig är den typen av kommunikation viktig just för mindre grupper. Jag träffar alltid någon i samband med att jag äter lunch på LUX eller går till ett annat hus som jag pratar helt kort med, och ofta sätter det igång processer som betyder mycket för mig i just de samarbeten som involverar de personerna. För att få samma input från ett digitalt möte med de grupperna – som dessutom inte alltid är knivskarpt avgränsade från varandra – skulle jag behöva vara ständigt uppkopplad i olika rum, där jag kunde komma och gå som jag ville. Men nu känns det istället som om jag visserligen hela tiden sitter i zoom-möten, men ofta är inlåst i dem – de blir som en sorts sammanträden eller middagsbjudningar utan spontanitet. För information och demokratiska processer i välorganiserade sammanhang är de på många sätt ideala, dessa digitala möten. Kameran ställer in skärpan på alla samtidigt. Också den som är van vid att synas mest kan få problem med en dålig uppkoppling. Men de kräver att man håller sig till dagordningen! Men tänk att slippa behöva fara runt i världen – eller ens till Stockholm – bara för ett en eller tvåtimmarsmöte. Tänk också på möjligheterna att få de allra bästa sakkunniga från otillgängliga ställen i världen. Det finns stora möjligheter med den hastigt påtvingade digitaliseringen, inte bara när det gäller att nå nya studentgrupper, som vi kommer att ha nytta av i en förhoppningsvis inte så avlägsen ljusnande framtid.

Trevligt veckoslut,

Johannes

En av de visuellt tristaste bilder av universitetet jag varseblivit på länge fick jag när jag gick in på UB i veckan. Det är ju inte bara enligt många Sveriges vackraste byggnad utan, åtminstone för oss som läst i Lund, själva symbolen för vårt universitet (förlåt Kungshuset och Universitetshuset men sedan ni stängde ner verksamheten har det vilat något musealt och förbleknat över hela Lundagård). Det ska genast sägas till UB:s försvar att det var öppet – man kunde både hämta och lämna böcker. Men alla vidare öppningar in i det väldiga huset var blockerade. Rödvita plastband och kättingar spärrade effektivt vägen in till böcker och studieplatser. Vi kan alla räkna ut vad det berodde på: Corona.

Men är det man ser på UB den rätta bilden av universitetets hantering av coronakrisen? Svarar det mot vilka vi vill vara? Jag är inte så säker på det. Det betyder inte att UB:s beslut är fel. Det kanske tvärtom är det absolut bästa och mest ansvarsfulla att göra i den här situationen. Men universitetet talar med två tungor. Det säger sig vara öppet (om också på distans när det gäller undervisning och examination). Men för dem som behöver en studieplats eller leta i bokhyllorna blir det alltmer stängt.

HT-fakulteterna håller fortfarande kvar vid ambitionen att vara ett öppet universitet, men vi har inte kapacitet att ta emot alla dem vars studieplatser spärrats av. Igår skickade vi ut följande brev till våra studenter:

”HT-fakulteternas målsättning är att tillhandahålla en så öppen studie- och biblioteksmiljö som möjligt under coronaepidemin, samtidigt som vi tar vårt ansvar för att minska smittspridningen. För att vi fortsatt ska kunna hålla våra lokaler öppna har vi vidtagit följande åtgärder: 

• Information: anslag om att man ska hålla avstånd och stanna hemma vid minsta sjukdomssymptom finns uppsatta på ett flertal ställen i lokalerna
• Foajéerna: I café-delen på LUX och vid studieplatserna i foajéerna på SOL och LUX minskas antalet bord och stolar och antalet personer per bord begränsas till mellan en och tre personer, beroende på bordens storlek
• Grupprummen: Antalet platser begränsas till en person i bibliotekens grupprum och två i de allmänna (de allmänna grupprummen är betydligt större)
• Biblioteket: Antalet läs- och datorarbetsplatser på biblioteken begränsas. Låntagare hänvisas i första hand till att använda sig av inkasten för att lämna tillbaka böcker samt att använda utlåningsapparaterna. Stöd av bibliotekarier till användare sker främst via digitala kanaler
• Studentpentryn: Antalet stolar/sittplatser begränsas i våra studentpentryn
• Receptioner och lånediskar: Plexiglas vid receptioner och lånediskar kommer att installeras inom kort
• Öppettider – från kl 14.00 valborgsmässoafton till och med 3 maj är husen stängda för allmänhet och HT-studenter och studenter vid Institutionen för kommunikation och medier
• För att vi även i fortsättning ska kunna hålla öppet är det viktigaste att vi inte kommer till lokalerna om vi har coronarelaterade symtom och att alla hjälps åt att hålla avstånd. Flytta inte ihop stolar eller bord.”

Vi hoppas att med hjälp av dessa åtgärder kunna kombinera vad universitet vill vara och vad det för smittspridningens skull måste vara under återstoden av terminen. Alternativet är kättingarna, det endast i virtuell mening öppna universitetet.

Johannes Persson

Coronapandemin överskuggar det mesta – också de förändringsprocesser som äger rum under tiden och oavsett om de processerna är anpassningar eller oberoende förlopp. Så ska det förstås vara. Det sätter universitetets utveckling i perspektiv. Det finns långt viktigare värden. Men vi måste ändå kommunicera våra nyheter.

En av de gladaste nyheterna idag är att vi tagit ett viktigt steg när det gäller erkännandet av våra forskningsinfrastrukturer. SweHumLabs får betyget A1 (= har relevans för att övervägas som infrastruktur av nationellt intresse, redo för utlysning) i VRs behovsinventering av nationell forskningsinfrastruktur 2019/2020.

HT-fakulteterna har i likhet med resten av universitetet sedan en månad gått över till distansutbildning. Alla har hjälpts åt på ett föredömligt sätt och övergången har såvitt jag vet gått utmärkt, även om det fordrat extraordinära insatser. Visst har det märkts ibland att alla inte är lika vana vid att bedriva distansutbildning, och att tekniken ibland inte hängt med, men det är inte heller det lättaste att flytta komplex, högkvalitativ undervisning från ett medium till ett annat utan att något förloras på vägen. Det började också som en akutåtgärd, några dagar före 18 mars, med stor ovisshet om de digitala systemen skulle klara arbetsbördan och en övertygelse om att det absolut viktigaste för lärarna var att få ut grundläggande information och läsanvisningar för den händelse att kontakten med studenterna helt skulle brytas. På bara några veckor har vårt synsätt och tilltro till de digitala systemen ändrats – och nu står vi beredda att uteslutande erbjuda distansutbildning under höstterminen också om det blir nödvändigt. Studentkraven på vår distansutbildning kommer successivt att skruvas upp – och mycket utvecklingsarbete bedrivs för att infria förväntningarna. Senast i början av augusti har vi lovat våra internationella programstudenter ett svar om formerna för höstens utbildningar.

Samtidigt har det omedelbara behovet av vår verksamhet ökat. Idag rapporteras det att rekordmånga sökt in till höstens högskoleutbildningar. Extra sommarkurser behöver också sättas in. Det är inte orimligt att tänka sig att HT-fakulteterna går från en betydande underproduktion 2019 till att vi redan 2020 fyller vårt uppdrag inom de utbildningar som inte främst riktas mot internationella studenter. Dessutom behöver våra lärare vara med och utveckla en del av de nya kurser som samhället behöver. Kanske det redan till sommaren finns behov av korta kurser som hjälper oss att förstå människans villkor i tider av pandemier; kanske finns det behov av längre utbildningar för dem som behöver en introduktion till universitetsstudier, osv. Jag hoppas att våra doktorander kommer med som en betydelsefull del i denna utveckling – att de får chansen att skaffa undervisningserfarenhet och lära sig att utveckla kurser tillsammans med våra erfarna lektorer och professorer.

Helt oberoende av Coronapandemin har HT-fakulteterna fattat flera viktiga beslut som har med vår framtid att göra. 25 mars fattade vi beslut om ett reviderat professorsprogram, ett arbete som pågått sedan 2018 har därigenom avslutats. Det kommer att märkas, inte minst genom att ett antal professurer kommer att utlysas under året. Vi har också fattat beslut om hur vi ska rekrytera till dessa professurer. Och på AU igår fattade vi beslut om att ta bort ”trappan” ur våra riktlinjer, en princip som vi och några andra fakulteter försvarat under lång tid och som garanterar att alla lärare som inte är externt finansierade (eller har andra uppdrag) till 100% har kvar viss undervisning i sin tjänstgöring. Vi anser naturligtvis fortfarande att våra lärare ska undervisa, men ”trappan” har visat sig ha negativa effekter. Genom att ta bort den kommer dessutom fler att få möjlighet att delta i undervisning.

Vi hade tänkt oss att vara ovanligt synliga och utåtriktade i år genom Humaniora 2020 men under våren har vi medvetet hållit en lägre profil. Men det händer alltså en hel del på HT-fakulteterna.

Bästa hälsningar,

Johannes

Humaniora och teologi rymmer många dolda skatter, samarbets- och samverkansmöjligheter. Den som ger sig i kast med våra ämnen blir därför oftast rikt belönad.

Vi verkar i en region där fantastiska upptäckter återstår att göra och slå mynt av. Det beror på flera saker:
1) Vår placering i södra Sverige med de arkeologiska fynden, gränstraktskaraktären, skånskan, mm.
2) De möjligheter som Lunds universitets ledande forskningsinfrastrukturer för med sig: Humanistlaboratoriet, Max IV och flera andra lokala infrastrukturer och samlingar.
3) Vi finns vid ett brett och starkt universitet med nära till andra starka forsknings- och utbildningsområden som förstår värdet av humanistisk och teologisk kunskap och kunskapsbildning.

Humaniora 2020 innebär ett tillfälle att visa vad vi humanister och teologer egentligen gör. Det är inte så att HT-fakulteterna arrangerar en mängd saker utöver det vi brukar under Humaniora 2020. Nej, hur året gestaltar sig beror på i vilken utsträckning lärare, ämnen, fakulteter, sällskap och föreningar ansluter sig. Humaniora 2020 bidrar med synlighet, med att sätta sökarljuset på de verksamheter som vill bli förknippade med humaniora. Ingen tvångsanslutning, bara möjligheter. Programmet kommer att utökas efterhand. Vi har inte haft så lång framförhållning. Snabba institutioner och enheter har hunnit anmäla sina arrangemang, men stora komplicerade strukturer som SOL har inte hunnit reagera – ännu (hoppas vi!). Alla är välkomna att bidra.

Humaniora 2020 behövs för att risken inte är obefintlig att det som är självklart för de stora universiteten och de studenter som redan finns här blir mindre uppenbart för nästa generationers studenter, vid de mindre lärosätena och i samhället. Andelen studenter som läser vid HT-fakulteterna matchas inte alls av andelen elever som läser humanistiska program på gymnasiet. Vi har ett visst ansvar att visa upp vår livskraft.

Och just på den punkten hjälper det inte att kommunicera den i och för sig viktiga insikten att den som kan för lite humaniora blir en tråkigare bordsgranne i internationella sammanhang. Jag pratar inte om garnityr nu, utan om allvarligare saker som också måste lyftas. Etnologi är inte tjänstevetenskap, filosofi är inte sociologi, kognitionsvetenskap är inte psykologi och biblioteks- och informationsvetenskap är inte dammiga böcker. Som om det inte skulle räcka har de estetiska ämnena, arkeologi, språken och språkvetenskapen, och flera andra av våra ämnen överhuvudtaget ganska litet överlapp med ämnen vid andra fakulteter. Och de är vitala. Kunskapsbildning sker, och i många fall accelererar den. De ämnen som av en eller annan historisk anledning tillhör de humanistiska och teologiska fakulteterna är därför nödvändiga kärnkompetenser i det tvärvetenskapliga problemlösande som akademiker och samhälle ständigt är inbegripna i. Genom att visa en del av den blomstrande vardag som humanister och teologer har vid Lunds universitet, ofta i samspel med andra fakulteter, vill vi bidra med ett stycke kunskap som är avgörande för Sveriges framtid som kunskapsnation.

Johannes Persson
Dekan, HT-fakulteterna vid Lunds universitet

Välkomna till HT-fakulteterna och ett nytt decennium! På fakultetsledningens bord den närmaste tiden ligger professorsprogrammet. Samtliga institutioner har inkommit med yttranden som vi kommer att diskutera i uppföljningsdialogerna i början på februari. Som helhet ser det hoppfullt ut inför den kommande beredningen, även om de ekonomiska förutsättningarna och förhållandet mellan basprofessurer och rörliga professurer i en del fall kommer att behöva diskuteras med institutionerna för att försäkra oss om hållbarhet i personalstyrkan och att vi får tillräcklig flexibilitet att anställa professorer där behoven finns. Vi kommer också under tidig vår att diskutera de ytterligare möjligheter som de förväntat ekonomiskt starka åren 2019-2021 för med sig, framförallt på forskningssidan. På utbildningssidan har vi bland annat fått igång arbetet i den grupp som ska undersöka möjligheten att utveckla/profilera några av våra kurser – det som vi tidigare talat om i termer av spetsutbildningar. Ulrika Holgersson är sammankallande i den gruppen.

Så ser vi fram emot invigningen av Humaniora 2020 den 3 februari klockan 12-13 i LUX. Det program som hittills färdigställts (och snart finns tillgängligt på https://www.ht.lu.se/samverkan/humaniora-2020/) garanterar redan att humanioraåret kommer att kunna hjälpa till att visa upp många goda exempel på det vi gör. Och det är kanske ett av de behov som humaniora har i högre utsträckning än andra. Det är svårt att tänka sig riktigt värdefull humanistisk forskning som inte når ut (medan man lättare kan tänka sig matematisk kunskap som inte gör det, åtminstone inte på samma sätt). Vi glädjer oss också åt det positiva bemötande vi erfarit från flera Lundabaserade samfund och sällskap – förutom Vetenskapssocieteten, som ju har ett tydligt spår under Humaniora 2020-paraplyet. Humanioraåret kommer kanske också att kunna bli en katalysator för varaktig samverkan mellan oss. Till exempel avslutar vi invigningsdagen med en föreläsning på kvällen i LUHS regi.

Lunds universitet ingår i en världsvid universitetsgemenskap. Några av de grundläggande värden ett universitet som vårt behöver värna för att fungera väl under ibland drastiskt föränderliga förhållanden är beprövade och väl kända. LU:s strategiska plan lyfter fram några. De har att göra med autonomi, utbildningens och forskningens frihet, integritet och kvalitet. Överenskommelser och dokument som Magna Charta Universitatum (som är under revidering) och Den europeiska kodexen för forskningens integritet (nyligen reviderad) innehåller fler värderingar och förhållanden som anses behöva vara realiserade inom universiteten: tillförlitlighet, ärlighet, respekt, ansvarighet, att våra studenter ska åtnjuta de villkor som krävs för att de ska kunna ta del av den universitetskultur och få den utbildning som de eftersträvar, och så vidare. Lunds universitet är också ett statligt universitet, och det har under 2017-2019 bland annat inbegripit att vi haft i uppdrag att utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering i syfte att verksamheten ska bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen, t.ex. i fråga om lika möjligheter till karriärvägar, könsbundna studieval och genomströmning. Allt det där är självklara utgångspunkter för de flesta av oss – även om konflikter mellan såväl värderingar som mål kan riskera att uppstå i enskilda ärenden och då framtvinga mer aktiv reflektion. De politiska partierna lyckas ibland inte heller hålla tillräckligt avstånd till vår kärnverksamhet, men vi får inte heller glömma att den verksamheten till stor del finansieras av skattebetalarna. Förhoppningsvis kommer det att räcka långt för HT också under 2020-talet att undvika politisering, att sluta upp bakom de grundläggande värderingar som de stora universiteten delar, och att ta fram, förmedla och tillgodogöra oss vetenskaplig kunskap, beprövad erfarenhet och konstnärlig forskning av hög kvalitet.

Bästa hälsningar,

Johannes