Coronapandemin överskuggar det mesta – också de förändringsprocesser som äger rum under tiden och oavsett om de processerna är anpassningar eller oberoende förlopp. Så ska det förstås vara. Det sätter universitetets utveckling i perspektiv. Det finns långt viktigare värden. Men vi måste ändå kommunicera våra nyheter.
En av de gladaste nyheterna idag är att vi tagit ett viktigt steg när det gäller erkännandet av våra forskningsinfrastrukturer. SweHumLabs får betyget A1 (= har relevans för att övervägas som infrastruktur av nationellt intresse, redo för utlysning) i VRs behovsinventering av nationell forskningsinfrastruktur 2019/2020.
HT-fakulteterna har i likhet med resten av universitetet sedan en månad gått över till distansutbildning. Alla har hjälpts åt på ett föredömligt sätt och övergången har såvitt jag vet gått utmärkt, även om det fordrat extraordinära insatser. Visst har det märkts ibland att alla inte är lika vana vid att bedriva distansutbildning, och att tekniken ibland inte hängt med, men det är inte heller det lättaste att flytta komplex, högkvalitativ undervisning från ett medium till ett annat utan att något förloras på vägen. Det började också som en akutåtgärd, några dagar före 18 mars, med stor ovisshet om de digitala systemen skulle klara arbetsbördan och en övertygelse om att det absolut viktigaste för lärarna var att få ut grundläggande information och läsanvisningar för den händelse att kontakten med studenterna helt skulle brytas. På bara några veckor har vårt synsätt och tilltro till de digitala systemen ändrats – och nu står vi beredda att uteslutande erbjuda distansutbildning under höstterminen också om det blir nödvändigt. Studentkraven på vår distansutbildning kommer successivt att skruvas upp – och mycket utvecklingsarbete bedrivs för att infria förväntningarna. Senast i början av augusti har vi lovat våra internationella programstudenter ett svar om formerna för höstens utbildningar.
Samtidigt har det omedelbara behovet av vår verksamhet ökat. Idag rapporteras det att rekordmånga sökt in till höstens högskoleutbildningar. Extra sommarkurser behöver också sättas in. Det är inte orimligt att tänka sig att HT-fakulteterna går från en betydande underproduktion 2019 till att vi redan 2020 fyller vårt uppdrag inom de utbildningar som inte främst riktas mot internationella studenter. Dessutom behöver våra lärare vara med och utveckla en del av de nya kurser som samhället behöver. Kanske det redan till sommaren finns behov av korta kurser som hjälper oss att förstå människans villkor i tider av pandemier; kanske finns det behov av längre utbildningar för dem som behöver en introduktion till universitetsstudier, osv. Jag hoppas att våra doktorander kommer med som en betydelsefull del i denna utveckling – att de får chansen att skaffa undervisningserfarenhet och lära sig att utveckla kurser tillsammans med våra erfarna lektorer och professorer.
Helt oberoende av Coronapandemin har HT-fakulteterna fattat flera viktiga beslut som har med vår framtid att göra. 25 mars fattade vi beslut om ett reviderat professorsprogram, ett arbete som pågått sedan 2018 har därigenom avslutats. Det kommer att märkas, inte minst genom att ett antal professurer kommer att utlysas under året. Vi har också fattat beslut om hur vi ska rekrytera till dessa professurer. Och på AU igår fattade vi beslut om att ta bort ”trappan” ur våra riktlinjer, en princip som vi och några andra fakulteter försvarat under lång tid och som garanterar att alla lärare som inte är externt finansierade (eller har andra uppdrag) till 100% har kvar viss undervisning i sin tjänstgöring. Vi anser naturligtvis fortfarande att våra lärare ska undervisa, men ”trappan” har visat sig ha negativa effekter. Genom att ta bort den kommer dessutom fler att få möjlighet att delta i undervisning.
Vi hade tänkt oss att vara ovanligt synliga och utåtriktade i år genom Humaniora 2020 men under våren har vi medvetet hållit en lägre profil. Men det händer alltså en hel del på HT-fakulteterna.
Bästa hälsningar,
Johannes