Den 28 oktober 2021 nåddes vi av beskedet att journalisten och författaren Per T Ohlsson har gått bort, 63 år gammal. Per T Ohlsson utsågs till hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten i Lund 2017. I motiveringen skrev Humanistiska fakulteten bl a ”I en tid då medierna visar allt mindre intresse för humanistisk forskning och spaltutrymmen krymper gör Ohlsson en enastående insats.”
Med anledning av Per T Ohlssons bortgång återpublicerar vi hans hedersdoktorsföreläsning med titeln ”1918: Året då Sverige blev Sverige”. Inspelningen är gjord den 31 maj 2017, på LUX i Lund:
Som vanligt var flera av våra HT-forskare lyckosamma när det drog ihop sig till bidragsbeslut för projekt och sabbaticals.
Samuel Rubenson (projekt): Auktoritet, samhälle och individuell frihet – det latinska klosterväsendet och rötterna till Europas utbildningsideal https://www.rj.se/anslag/2021/auktoritet-samhalle-och-individuell-frihet–det-latinska-klostervasendet-och-rotterna-till-europas-utbildningsideal/
Nicholas Loubere (projekt): Efter guldrushen: Informell resursutvinning i skuggan av det ‘globala Kina’ https://www.rj.se/anslag/2021/efter-guldrushen-informell-resursutvinning-i-skuggan-av-det-globala-kina/
Karin Zackari (projekt): Identitetsformering och kapitalism: Skandinaver och den siamesiska kungliga eliten mellan imperier. https://www.rj.se/anslag/2021/identitetsformering-och-kapitalism-skandinaver-och-den-siamesiska-kungliga-eliten-mellan-imperier/
Cecilia Riving (projekt): Liven vi glömde. Psykiatriska patienters livsberättelser i svenska patientjournaler 1880–1910 https://www.rj.se/anslag/2021/liven-vi-glomde.-psykiatriska-patienters-livsberattelser-i-svenska-patientjournaler-18801910/
Ett riktigt stort grattis till er alla! Och grattis också till er som inte syns i bidragslistan men är medsökande i dessa och andra projekt! Johannes
Det hävdas ibland att förutsättningarna för det bildande samtalet i Sverige har försvagats. Samtidigt som kunskap framhävs som allt viktigare för vårt samhälle, blir konsekvensen att vi kanske vet mindre tillsammans nu än vi gjorde tidigare. Det är en utgångspunkt för Sverker Sörlins bok Till bildningens försvar (Natur & Kultur 2020). Det finns en hel del som talar för att hypotesen stämmer. Tidningsläsande (åtminstone när det gäller tryckta tidningar) är till exempel på tillbakagång, och det finns inte en uppsjö av andra allmänt använda plattformar och diskussionsfora som bidrar till framväxten av gemensamma förväntningshorisonter och välövervägda ståndpunkter, åtminstone inte när det gäller viktiga framtidsfrågor. Vi stärker därmed inte tillräckligt vår förmåga att relatera till kunskap inom olika fält, kunskap som dessutom ofta är ny och osäker, och bygger inte heller gemensamma övertygelser som tidigare.
Utbildningar inom universitet och högskola, liksom inom gymnasie- och grundskola, bidrar i hög grad till det gemensamma vetandet. Åtminstone i det förra fallet finns det kanske ändå ofta en tydlig och i sammanhanget besvärande begränsning. Universitetsutbildningar bidrar inte per automatik till det breda vetandet och förmågan att ta till sig kunskap av olika slag. Istället ligger fokus ofta på att utveckla den för professionen viktiga beprövade erfarenheten och det professionella omdömet (som kan träda in när tidigare professionell kunskap inte fullständigt stakat ut vägen). En bok som belyser några av de senare begreppen är Jonna Bornemarks Horisonten finns alltid kvar (Volante 2020). (Jonna Bornemark var också den första föreläsaren vid konstnärliga fakultetens nya seminarieserie om konst och vetenskap på Skissernas museum i onsdags, https://www.konstnarliga.lu.se/samtal-om-konst-och-vetenskap). Det är naturligtvis rationellt på ett sätt. Vi vill att kirurgen ska kunna operera. Det är en oerhörd fördel om ingreppen vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet, som satt sig i blicken, i handlaget och i tänkandet och lika viktigt att omdömet inte sviker yrkesutövaren i nya situationer. Det spelar mindre roll om läkaren är intresserad av och har något väsentligt att bidra med till frågan om Kristianstad ska bygga på översvämningsvallarna eller flytta staden inåt land. Men även om detta är en självklar prioritering i förhållande till yrkesrollen är den inte lika självklar i förhållande till rollen som medborgare.
Kanske skulle den svenska högskolan kunna bidra mer effektivt till den medborgerliga bildning som Sörlin efterlyser om man satsade mer på en breddning av utbildningsinnehållet. I vissa länder har man framgångsrikt genomfört detta inom vad som kallas liberal arts. Liberal arts-traditionen fokuserar på utbildningen och utvecklingen av hela individen och exponerar denne för t ex filosofi, litteratur, matematik och naturvetenskap under studietiden i syfte att stärka förmågan att koppla samman kunskap av olika slag. Liberal arts-traditionen i sin moderna tappning strömmar från USA (Swarthmore, Berkeley, etc.), och i Europa är den robust implementerad vid ett knappt femtiotal lärosäten (UCL, Twente, Leiden, etc.). Göteborg, Uppsala och Södertörn har också i viss utsträckning genomfört svenska liberal arts-utbildningar. Under ledning av förra prorektorn Sylvia Schwaag Serger gjorde Lunds universitet visserligen ett gediget förarbete till en eventuell liberal arts-satsning (Kieve Saling: An Examination of the Liberal Arts, PM 2019), men det dröjer säkert ändå länge innan vi i Sverige förmår värdesätta de bredare utbildningsvägar som liberal arts-utbildningar medför (och som ganska många av våra studenter väljer på egen hand genom att kombinera fristående kurser i olika ämnen). “Programifieringen” av universitetsutbildningar tycks vara här för att stanna, inte minst för att majoriteten studenter och deras kommande arbetsgivare i första hand tycks tänka att väldesignade programstudier som leder mot ett tydligt mål är naturligare än bredare variationer som inkluderar fristående kurser från olika fakulteter. Förhoppningsvis är arbetsgivarnas inställning på väg att ändras, men det kräver fortsatta samtal och ökad förståelse. En fruktbar diskussion om hur en liberal arts-utbildning kan och bör se ut i Sverige – med dess nya samhällsutmaningar, höga förändringstakt och stora behov av omställningar – vore välkommen.
Så vad kan vi göra under tiden? Ett måhända underutvecklat spår utgör en del av lösningen. Högskolan kan också bidra till bildning genom att stärka och vidareutveckla samverkan med andra. Samverkan har sedan länge varit ett av universitetens kärnuppdrag, men ofta har det förståtts i en för snäv betydelse – som samverkan med näringslivet. Genom att vidga samverkan till att omfatta andra delar av samhället kan de stora kunskapsinstitutionerna i högre grad än tidigare dra sina strån till stacken för samtal och kunskapsutbyten när det gäller förmågan att förstå vår tids ödesfrågor – och deras komplexitet – med dem som inte är inskrivna som studenter vid lärosätena (eller som är inskrivna fast på helt andra utbildningar).
De humanistiska och teologiska fakulteterna vid Lunds universitet har som ett steg på denna väg nyligen inrättat ett råd för nyttiggörande av forskning. I en första omgång har sex projekt beviljats medel som stöd för utveckling av innovationsidéer. För att utveckla sina idéer kommer de beviljade ansökningarna, förutom medel, att erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter under hösten tillsammans med övriga beviljade innovationsprojekt vid HT-fakulteterna.
Ett av projekten, HEKIMA, är en kommunikationsplattform för att förbättra evidensbaserat beslutsfattande vid genomförandet av utvecklingsprojekt, t ex i Afrika. Ett annat, The Dome Project, syftar till att konstruera utrymmen och inredningar som kan användas av utövare av flera religioner på allmänna platser. Ett tredje syftar till att utveckla 3D-teknik för att förbättra turisters interaktion med och utbyte av Lunds domkyrka och ge information som inte är synlig eller enkel att tillgodogöra sig vid det fysiska besöket. Ett fjärde vill utveckla ett brev till aktiesparare med utgångspunkt i historievetenskaperna. Två projekt ska stödja lärandet av språk med hjälp av moderna tekniker.
Förhoppningsvis faller dessa försök väl ut och ger oss erfarenhet som vi kan använda för att mer systematiskt stödja innovativa samverkans- och kommunikationsvägar som på sikt möjliggör ett bättre beslutsfattande i komplexa frågor, både på individuell och samhällelig nivå. Det innebär ett viktigt steg för humanister och teologer att närma sig och samtidigt kanske en smula omdefiniera innovationsbegreppet. Behovet av sådana insatser är emellertid stort och kommer antagligen att växa i takt med att de existentiella dimensionerna av våra stora framtidsfrågor blir allt mer tydliga.
VR publicerade idag beslut om bidrag till forskningsinfrastruktur av nationellt intresse. Humanistisk infrastruktur tog ett rejält kliv framåt i och med att ett av de beviljade projekten är HUMINFRA – en infrastruktur för digital humaniora som Lunds universitet koordinerar genom Humanistlaboratoriet och Marianne Gullberg. Vi lär höra mycket mer om detta inom kort!
Också infrastrukturerna InfraVis (infrastruktur för visualisering av vetenskapliga data) och SweDigArk (Svensk nationell infrastruktur i digital arkeologi) som har stark koppling till HT-forskning beviljades medel.
Det är tydligt att HT-fakulteterna är inne i en generationsväxling. Lärarförslagsnämnden har kanske aldrig haft så många tillsättningsärenden som nu. I en tid där regeringen i pandemins spår successivt tvingats senarelägga slutdatum för uppdraget till myndigheterna om att vidta åtgärder för att så många som möjligt av de anställda ska kunna arbeta hemifrån (nu till 28 september) har vi fortsatt att rekrytera i god takt. Och personer som arbetat här har slutat. När vi äntligen återvänder till LUX och SOL och de andra hus vi finns i kommer vi att vara delvis nya fakulteter.
Vi försöker uppmärksamma dem som slutar, även om vi skulle kunna göra mer. Sedan några år tillbaka har vi till exempel en pensionärshögtid. Men hur välkomnar vi och informerar om de nya? Det sker naturligtvis på institutions- och ämnesnivå, men det är kanske också en uppgift för hela fakulteterna. Jag vet inte riktigt hur man går tillväga för att göra det, men här kommer ett första försök. Jag bad tre av dem vi nyligen rekryterat att kort beskriva sig själva här i bloggen. Jag hoppas kunna fortsätta med det så att de personer vi anställer via en process i lärarförslagsnämnden får chansen att presentera sig:
Peter Jordan has just started as the new Professor of Archaeology at Lund University. Over the next years he will be working with colleagues to develop a range of new research, teaching and societal engagement themes. He’s just launched a new Sweden-Japan research programme to look at major natural disasters including volcanic “super eruptions”, focusing on understanding their ancient impacts and legacies, plus development of interdisciplinary knowledge and insight that has future societal relevance. He’s also collaborating with colleagues across Siberia, the Russian Far East and northern Japan to understand long-term human responses to climate change, as well as the deeper origins of indigenous cultural diversity. Closer to home, he will be working with colleagues in Sweden and Denmark to investigate the earliest societies that moved into southern Scandinavia after the end of the last Ice Age, including new research into submerged sites and archaeological heritage now located in shallow coastal waters. Prior to coming to Lund University he was employed at the University of Groningen in the Netherlands and recently held a JSPS Research Fellowship at Hokkaido University in Japan.
Elisabet Björklund, universitetslektor, filmvetenskap: Jag är filmvetare och disputerade 2013 vid Lunds universitet på en avhandling om sexualupplysningsfilmens historia i Sverige. Efter det har jag bland annat gjort en postdok på Institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet och arbetat som lektor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet. Inom min nya anställning ser jag fram emot att få undervisa på många olika slags kurser i filmvetenskap, och jag hoppas också få möjlighet att arbeta med pedagogisk utveckling och att på sikt vara med och planera nya kurser. Jag ser också fram emot att bidra till institutionens forskningsmiljö. Min forskning fokuserar på sexualitet och reproduktion i svensk film- och tv-historia, och under de kommande tre åren kommer jag att arbeta med ett VR-finansierat forskningsprojekt med titeln ”Reproduktion, medicin och politik i svensk television, 1956-1975”. I ett längre perspektiv skulle jag också vilja arbeta med att utveckla och medverka i större, gärna ämnesöverskridande, forskningsprojekt.
Valentina Fantasia, biträdande universitetslektor, kognitionsvetenskap obtained her Ph.D. in Developmental Psychology at the University of Portsmouth (UK) as an Early Stage fellow in the MSCA-funded project TESIS (Towards an Embodied Science of Intersubjectivity). She was a postdoc at the Max Planck Institute for Human Development (Berlin) and at La Sapienza Rome University. Her research mainly focuses on the development of social cognition in infants’ daily routine interactions as a participatory sense-making process. She is also interested in studying how socio-cultural practices and contexts (e.g. outdoor) shape social learning experiences. Her methods span from quantitative to observational and ethnographic. In her work within the WASP-HS project, her aim is to adopt an embodied and behavioural analytical approach to study the interactional dynamics between humans and social robots, e.g. how they can develop fine-grained skills for joint action and sharing of meanings, e.g. by reciprocally expressing and perceiveing emotions, or establishing and maintaining behavioural attunement.
Tänkte bara tipsa om Vetenskapens värld idag (SVT2 13 sep kl 20:00-21:00). Under rubriken fartygen som förändrade världen blir det en spännande film om Gribshunden, skeppsvraket från medeltiden utanför Ronneby. Filmen har tidigare visats i USA, där intresset varit stort. Flera av våra lärare och forskare från HT är med. Klart sevärd!
2021 års ”Ig Nobel Prize” delades ut igår. Pristagarna har bedrivit forskning ”that makes people LAUGH, then THINK.”
Priset i biologiklassen gick till ”Susanne Schötz for analyzing variations in purring, chirping, chattering, trilling, tweedling, murmuring, meowing, moaning, squeaking, hissing, yowling, howling, growling, and other modes of cat–human communication.”
Stort grattis, Susanne!!
Tänker man på det är det smått otroliga framgångar som forskare med HT-anknytning haft i dessa sammanhang.
2020 tilldelades Stephan Reber med kolleger akustikpriset ”for inducing a female Chinese alligator to bellow in an airtight chamber filled with helium-enriched air.”
Och 2018 tilldelades Tomas Persson, Gabriela-Alina Sauciuc, and Elainie Madsen priset i antropologi ”for collecting evidence, in a zoo, that chimpanzees imitate humans about as often, and about as well, as humans imitate chimpanzees.”
Ibland har det menats att Lundaforskare lyckas med den svåra konsten att kombinera humor, kreativitet och kvalitet, och kanske är det det vi ser ett utslag av här.
Stort tack för er uppskattade och viktiga forskning!
Expressens ledare idag kallar ledarskapet för ”humanistiska fakulteten” för sölkorvar. Återgången till campusundervisning går för långsamt, menar de.
Denna måndag, då så många återvänder från sommarledigheterna, vill jag därför ta tillfället i akt och rikta ett stort tack till alla som arbetat så föredömligt med coronaanpassningen på HT-fakulteterna. Det har varit ett stort arbete som involverat i princip alla, anställda såväl som studentrepresentanter.
Det vi gör inför hösten med dubbel schemaläggning för period och 3 och 4, ifall vi får bedriva undervisning utan avståndsrestriktioner, innebär en stor belastning på såväl lokalbokning som lärarnas planering av kursupplägg.
Bestämmer rektor att detta inte räcker gör vi naturligtvis mer.
Det är inte helt lätt att under stor osäkerhet detaljplanera schemaläggningen av flera hundra kurser som ska samsas med forskning och allt annat vi använder våra lokaler till på ett coronasäkert sätt. Det är inte enkelt att anpassa kursgivningen till så skiftande pedagogiska förutsättningar som det handlat om. Det är inte heller helt givet att samtliga kurser ska återgå till hur det var före pandemin – men det senare är en fråga att diskutera lärare och studenter emellan under månaderna som kommer.
Välkomna tillbaka till en höst när vi äntligen börjar träffa varandra igen. Tanken är att återgången ska ske under ordnade former – och stegvis.
Lunds universitet beviljades en forskarskola om 40 msek när Vetenskapsrådet idag publicerade sitt bidragsbeslut. Roger Johansson från utbildningsvetenskap står som huvudsökande för Lunds universitets räkning, och forskarskolan ska genomföras i samverkan med Malmö universitet, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Uppsala universitet, Södertörns högskola, Linnéuniversitetet, Gävle högskola och Kungliga Tekniska Högskolan.
Ansökan avser totalt nio doktorander och involverar alltså åtta lärosäten och till dem knutna skolhuvudmän. Doktoranderna antas vid Lunds universitet inom utbildningsvetenskap. Doktoranderna erbjuds sedan placering vid något av de deltagande lärosätena vilket ger möjligheter att göra studier i flera olika sammanhang. Forskare från samtliga åtta lärosäten deltar både som handledare och i kursernas genomförande. Samtliga involverade har lång erfarenhet av att driva forskningsmiljöer, forskningsprojekt och forskarskolor.
Idag beslutade HT:s fakultetsstyrelses AU att föreslå rektor att informera om tre nya anställningar som professor: i japanska med språkvetenskaplig inriktning, i språkdidaktik, särskilt svenska, samt i språkdidaktik, särskilt engelska. De senare två professurerna är rörliga och inriktade på att utgöra en drivande kraft i vidareutvecklingen av en forskningsbaserad lärarutbildning. Därmed tar vi ett rejält tag om utvecklingen av Lunds universitets satsning på ämneslärarutbildning.
Idag kom också besked från UKÄ:s granskning:
”Universitetskanslersämbetet (UKÄ) beslutar att ge det samlade omdömet hög kvalitet för utbildning som leder till ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9 i undervisningsämnet svenska vid Lunds universitet.”
”Universitetskanslersämbetet (UKÄ) beslutar att ge det samlade omdömet hög kvalitet för utbildning som leder till ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan i undervisningsämnet svenska vid Lunds universitet.”
Det känns som en bra avslutning på terminen, Johannes
Kommentarer