I den strategiska planen för Lunds universitet skrivs det tydligt fram att vår verksamhet strävar efter att sammanfläta undervisning och forskning. Det finns många perspektiv på den frågan. Ett av dem är hur en lektor får tid att forska.
HT-fakulteterna har under de senaste åren drivit frågan om externfinansiering ganska hårt. Jag har varit en av dem. Jag tror fortfarande att den enda hållbara möjligheten i vårt svenska system att som lektor få tillräckligt mycket forskningstid är att då och då dra in externa medel. Jag har vidare argumenterat för att eftersom utlysningsförfarandet av externa medel är så chansartat, speciellt för dem som inte är alldeles nydisputerade och inte har en historia av framgångsrika ansökningar om externa medel bakom sig, är det viktigt att vi hjälps åt – att de som är framgångsrika söker till fler än sig själva. (Jag vill tro att vi på många sätt är ganska lika naturvetarna – och så gör de där. Det ska dock noteras att de, liksom t ex samhällsvetare, på grund av potternas storlek, har det betydligt lättare än humanister och teologer att nå framgång med externa ansökningar).
På senare tid har jag oroats över att det är så vanligt att vi när vi anställer lektorer söker någon som i första hand är beredd att ta hand om vårt undervisningsbehov. Vi söker i många fall inte den som har forskningsambitioner. Det är naturligtvis en stor fördel om vi anställer en bra forskare, men i första hand vill vi ha någon som trivs med att undervisa mycket. Det är fullt förståeligt. Det är klurigt och tar tid att hitta bra vikarier. Vi sätter med rätta ett enormt stort värde på dem som håller samman våra utbildningar.
Men, man kan åtminstone hypotetiskt tänka att, om vi söker den som inte är intresserad av att försvinna iväg i externa forskningsprojekt redan från dag ett, hur ska vi då garantera att den personen får möjlighet att forska i så rimlig omfattning att vi sammanflätar undervisning och forskning? Hur kan vi i efterhand reparera vårt kortsiktiga fokus på undervisningsbehovet?
Det här tror jag är en av de riktigt viktiga strategiska frågorna för HT-fakulteterna. Den hanteras inte i första hand genom vårt fokus på att ge medel för att skriva bra ansökningar – oavsett om det är till Vr, RJ eller ERC. Den handlar om att korrigera ett kortsiktigt fokus och att stimulera en lärare som rekryterats av en anledning att fortsätta att utveckla sin forskning. Hur gör vi det på ett bra sätt? När vi vet svaret på den frågan behöver vi sätta in resurser.
Trevlig helg,
Johannes