HT:s dekanblogg

2020 kommer vi att med gemensamma krafter försöka göra till humanioras år här i Lund. Varje år är förstås humanioras år, men tillsammans med Vetenskapssocieteten som fyller 100 tänkte vi ta chansen att lyfta fram och visa upp humaniora lite extra.

Exakt hur får ni gärna hjälpa oss att tänka ut. Vi börjar iallafall med att samla våra redan många aktiviteter under ett gemensamt paraply. I mars äger ett arrangemang rum, där humtank och LU Futura är med. 3-4/4 har vi HT-dagar. 23-24/4 har vi en stor EHIC-konferens i Lund. I maj har Vetenskapssocieteten jubileumshögtid. I september är det kulturnatt. Under hösten 2020 tänker vi oss också att anordna 4-6 föreläsningar av ungefär samma snitt som under LU 350års-festligheterna.

Kanske skaffar vi en humaniorabuss och kör runt på skolorna under den lediga tiden. Tanken är att vi ska nå Lundabor, presumtiva studenter, alumner, politiker och journalister – och framförallt kanske andra universitetsanställda och studenter.

Vi kommer att rekrytera en kommunikatör som kan hålla samman programmet så snart som möjligt, och därefter börjar vi att höra av oss. Den grupp som satt igång att arbeta består av Samuel Byrskog och mig från HT (vi kommer naturligtvis inte att lyfta fram H på bekostnad av T i de arrangemang som HT-fakulteterna står för) och David Dunér och Göran Bexell från Vetenskapssocieteten. Vi ser mycket fram emot detta samarbete. Ni får gärna hoppa på bussen!

Bästa hälsningar,

Johannes

Hoppas att ni haft en fin och vilsam sommar!

Under sommaren har Anamaria Dutceac Segesten fått två H2020-projekt beviljade: The right to international protection: a pendulum between globalization and nativization och Enhancing social cohesion through sharing the cultural heritage of forced migrations. Stort grattis!

Tillsammans med Marianne Gullbergs och Lena Halldenius Marie S Curie-projekt som vi tidigare rapporterat om har HT-fakulteterna fått fyra H2020-projekt beviljade under året. Vi hoppas nu att det går bra också med de ansökningar som gått in om ERC advanced och consolidator grant (en vidare till intervju så med lite tur kan vi komma med riktigt goda nyheter senare i höst!).

Hur mycket vi kan öka vår forskning beror i hög grad på hur framgångsrika vi kan bli i våra ansökningar till de icke-statliga finansiärerna, och de fyra projekten visar att möjligheterna är goda. Medfinansieringen har dock varit ett problem för flera institutioner. I budgetarbetet som snart börjar kommer vi därför som tidigare nämnts att undersöka om vi kan öka potten för strategisk samfinansiering av i första hand vissa typer av Horizon-projekt. Sedan tidigare har vi utfärdat “förbud” mot att säga nej pga ekonomiska skäl till att ansökningar om ERC starting, consolidator och advanced grant skickas in, och det vore bra om medfinansieringen inte blev ett hinder för deltagande till exempel i Marie S Curie-sammanhang.

En mycket glädjande nyhet är att Christian Balkenius blir koordinator för AI-forskarskolan inom WASP-HS (se http://wasp-hs.org) där cirka 70 doktorander kommer att antas. Huvudansvaret för detta 10-åriga initiativ, som MMW och MAW finansierar, placeras i Umeå, men Lund får alltså också en central roll. Givet dessa omständigheter bör vi noga överväga att satsa egna medel på forsknings- och doktorandmiljöer kring AI och dess konsekvenser tillsammans med S, J och EHL. Vårt engagemang i WASP-HS ger förutsättningar att göra något riktigt bra inom AI under de kommande åren, och det finns redan intressant verksamhet på både H och T som skulle passa väl in. 

Fakultetsledningen befinner sig i Umeå med omnejd den här veckan. Vi har lärt oss en hel del redan, till exempel om hur man framgångsrikt kan använda sig av nätkurser. Känslan är att humanisterna i Umeå kommit längre än vi när det gäller nätkurser och det högskolepedagogiska stödet till dessa (se t ex http://umanista.se). Vi försöker därför anordna en träff i Lund med några av deras lärare och pedagoger under hösten. (Umeå har också intressanta idéer om hur man kan arbeta med rekrytering). Vi hoppas dessutom kunna bidra till att humlabben i Umeå och Lund skriver en riktigt stark gemensam VR-ansökan om stöd till forskningsinfrastruktur av nationell/internationell betydelse.

Det finns en del andra intressanta möjligheter som vi skulle vilja titta närmare på. KB tog tidigare i år fram ett förslag till nationell biblioteksstrategi, Demokratins skattkammare, som nu är ute på remiss (https://www.regeringen.se/remisser/2019/06/remiss-av-rapporten-demokratins-skattkammare—forslag-till-en-nationell-biblioteksstrategi/). Den tar upp möjligheten att inrätta ett fortbildningsinstitut för bibliotekarier. En sådan stärkt struktur för kompetensutveckling inom biblioteksväsendet borde kanske kunna byggas i Skåne genom att Lund, Malmö och Regionen gick samman?

Bästa hälsningar från Norrland,

Johannes

Först ett stort grattis till Mia-Marie Hammarlin för framgången i RJs utlysning Mixade metoder med ”Ryktesminering” – ett projekt som syftar till att studera ryktesspridningens roll och betydelse för den vaccinationskritik som växer på internet och hur den kan förstås som ett uttryck för ett medborgerligt engagemang (civic engagement) i en digital samtid som medfört avgörande förändringar för den vardagliga medborgarkulturen (civic culture). Värt att notera är också att Lunds universitet stod för ytterligare tre av totalt åtta beviljade projekt (S-faks forskare hade stora framgångar) i denna utlysning med inriktning på hur den digitala tekniken ställer forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap inför en rad nya utmaningar och möjligheter. Mycket glädjande!

Sedan en kort rapport från fakultetsstyrelsen.

För det första konstaterade styrelsen, vid fastställandet av tertialrapporten för HT-fakulteterna, att flera av institutionernas ekonomier utvecklas starkt på forskningssidan. En av anledningarna är att de sammantaget betydande externa projektmedel som beviljats nu används till lärarnas löner, vilket frigör fakultetsmedel. I det längre perspektivet är detta mycket positivt. I det korta perspektivet innebär det emellertid en ökad risk för att HT-fakulteterna bygger på sitt myndighetskapital ytterligare. En del av detta kapital (10% av det kapital som överstiger 15%) kommer att lyftas till universitetsgemensam nivå och finansiera forskarskolan Agenda 2030. Det är i och för sig en utmärkt satsning, men det innebär att medel som institutionerna skulle ha kunnat använda för att till exempel anställa doktorander, postdocs eller till att samfinansiera forskningsprojekt försvinner. Prognosen i tertialrapporten pekar mot ett myndighetskapital runt 20% vid årets slut. Naturligtvis innebär detta kanske en möjlighet för HT-fakulteterna att i budgetarbetet i höst öka möjligheterna till strategisk samfinansiering av till exempel Marie Curie-projekt och andra projektformer som är betydelsefulla men svåra för en del institutioner att klara ekonomiskt. Å andra sidan kan en effekt av det bli att institutioner som redan har en god ekonomi gynnas ytterligare. Men den starka ekonomin innebär också att det avlyft från institutionernas myndighetskapital (10% av det kapital som överstiger 15%) som fakultetsstyrelsen beslutat om för 2019, sannolikt kommer att kvarstå – och kanske kompletteras med ytterligare åtgärder – om institutionerna inte ökar sina kostnader under nästa halvår.

För det andra tog styrelsen principiellt ställning till hur man vill bereda ansökningar om rörliga professorer under innevarande år. Styrelsen menade att man måste invänta institutionernas svar på remissen om det reviderade professorsprogrammet innan man fattar beslut om enskilda rörliga professorer i programmet. Det betyder att styrelsen under 2019 inte kommer att skicka ut en separat fråga om önskemål om rörliga professorer, utan förväntar sig att sådana önskemål uttrycks och motiveras i svaret angående det reviderade professorsprogrammet som ska vara inne i december. Den för tillfället urstarka ekonomin talade för ett annat beslut, men styrelsen ansåg att en kvalitativt tillfredsställande och rättvis bedömning av ansökningar om de rörliga professorerna förutsätter en helhetsbild.

Trevlig helg,

Johannes

Som de flesta redan vet beslutade fakultetsstyrelsen att på SOL:s begäran förlänga institutionernas svarstid om det reviderade professorsprogrammet med ett halvår. Samtliga institutioner vid HT har nu på sig fram till 15 december att analysera behovet av professorer i verksamheterna. Fakultetsstyrelsen fattar sedan beslut om det reviderade professorsprogrammet i mars 2020 och förbereder sig för att under den förlängda remisstiden påbörja arbetet med nästa steg i processen. Det handlar då om att närma sig den viktiga frågan om möjligheten till befordran till professor – en möjlighet som inte funnits vid HT sedan 2013 för att dessförinnan använts i relativt hög utsträckning. Det finns en öppning för att diskutera den frågan på nytt som består i att  tillåta befordran inom det reviderade professorsprogrammet. Jag vill inte på något sätt föregå fakultetsstyrelsens ställningstagande, men för egen del tror jag att vi måste hitta en modell där vi kan tillåta befordran utan att den rekryteringsformen blir dominerande. Kan vi hitta fram till en modell där minst hälften av alla professorstillsättningar vid HT sker efter utlysning har vi kanske kommit fram till en hållbar lösning som både är kvalitetsdrivande och erbjuder en möjlighet till karriärväg för våra  anställda. Det blir ingen enkel sak att hitta rätt, men det är nödvändigt. 

Huvudanledningen till att jag skriver idag är att vi ser en vändning när det gäller antalet sökande (i tid), inklusive förstahandssökande, till våra utbildningar. Sedan HT 2015 har såväl antalet sökande som förstahandssökande minskat från år till år. Inför HT 2015 sökte (i tid) 13851 personer våra utbildningar, och utvecklingen därefter har varit: 12938, 12771, 11813, och – nu 2019 – 12188. HT 2015 var antalet förstahandssökande 5119, och därefter 4891, 4821, 4558 och – nu HT 2019 – 5103. Siffrorna inför HT 2019 bryter alltså den negativa trenden. Det är klart glädjande, även om vi inte tar ut något i förskott förrän vi ser om de som sökt också påbörjar sina studier till hösten.

När det gäller RQ20 har arbetet kommit så långt att vi lämnat förslag på paneler och utvärderingsenheter. Beslutet om dessa kommer den 3/5, och därefter vidtar arbetet på institutionerna. Såväl UB som HT-biblioteken kommer att hjälpa till med bakgrundsmaterial, och våra ekonomer kommer att bistå med ekonomiska data, men det är klart att det blir en hel del arbete inom ämnena också. En av de första stora uppgifterna blir att få tag i bra personer till panelerna. Vi får uppgiften att föreslå panelister inom två veckor, och det bästa vore om det fanns två förslag till möjliga panelister per utvärderingsenhet före sommaruppehållet. I normalfallet kommer det att bli en panelist per utvärderingsenhet. Kanske det allra viktigaste blir att hitta kandidater till panelernas ordförande allra först? Bra personer i de funktionerna kan underlätta när det gäller att få de övriga att tacka ja. 

Vi hoppas förstås att med den förlängda svarstiden för det reviderade professorsprogrammet kan en del av arbetet med RQ20 fylla (åtminstone) två funktioner. Dessutom är det viktigt att veta var vi befinner oss idag, hur vi står oss i jämförelse med andra humanistiska och teologiska fakulteter i världen, var vi har potential att utvecklas ytterligare och kanske också var vi måste göra något för att höja forskningskvaliteten eller orientera oss i nya riktningar.

Trevlig Siste april!

Johannes 

Det är omöjligt att inte bli påverkad av yngre generationers oro för framtidens klimat. Det är dumdristigt att tro att vårt agerande i klimatfrågan inte kommer att påverka vår attraktivitet som universitet. Utan tvekan är det genom våra utbildningar och vår forskning som vi har vår största klimatpåverkan. Vi utbildar dem som i stort och smått tar de beslut som påverkar framtidens klimat – och allt annat –, och vi tar fram kunskap som hjälper alla, oberoende av studieort, att fatta bra beslut. Men vi kan inte slå oss till ro med det. Vi utgör också exempel, ibland till och med förebilder, för dem vi utbildar. ”Om inte universiteten tar sin egen forskning på allvar, vem ska då göra det?” frågar sig Hanna Hasselqvist, student vid Lunds universitet i en intervju med Sveriges Radio. Universitet och högskolor är enligt Naturvårdsverket de statliga myndigheter som står för störst utsläpp från flygresor. Därför behöver vi också se över hur och vid vilka tillfällen vi reser, även om resor är nödvändiga för att vi på längre sikt ska vara ett av toppuniversiteten nationellt och internationellt.

Klimatet är en av flera saker som vi måste ta hänsyn till. Kanske bör vi i universitetets regi framöver alltid bjuda på det som är närodlat, ekologiskt och vegetariskt/veganskt (som Lunds universitets studenters klimatupprop menar), men det är i så fall knappast för att det är det bästa just för klimatet. Det som vi gör med hänvisning till klimatfrågan bör vi därför hålla isär från det som vi gör för miljön, hållbar utveckling, och jämställdheten. Värdekonflikter är oundvikliga, men det får inte göra oss passiva och inte heller leda till förenklade resonemang.

I vilket fall som helst är det väsentligt att vi sätter vårt miljö- och hållbarhetsarbete på HT under lupp och ser i vilken omfattning och på vilket sätt det kan utvecklas. Till att börja med kanske vi borde driva argumentet att i den utsträckning som vi behöver fortsätta flyga, ska det åtminstone vara möjligt för oss att klimatkompensera eller klimatväxla – något som vi inte får göra idag. Och sedan är det frågan om maten vi bjuder på. Till dess att vi kommer fram till något bestämt räcker det kanske en bit på vägen att vi inte av ren slentrian fortsätter som tidigare. Så får vi återkomma till frågan på institutions- och fakultetsnivå när vi har skarpare förslag.

Vid Kungliga Vitterhetsakademiens årshögtid i förrgår fick Marianne Gullberg Ann-Kersti och Carl-Hakon Swensons pris för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning 2019 (700 000 kr). Marianne fick priset för sitt banbrytande arbete inom psykolingvistiken, där hon utvecklat nya metoder och visat resultat som ändrat vår syn på hur och när inlärning sker. I motiveringen sägs också att hon som originell och nyskapande forskare i skärningspunkten mellan språktillägnande, gester och neurokognition har väckt stor internationell uppmärksamhet. Priset skulle förtjäna en mycket större medial uppmärksamhet, men akademierna och deras pris är helt enkelt olika synliga i media. Vi på HT är stolta och gratulerar stort!

Också på tal om framgångar behöver vi se till framtida generationer. Efter Marianne behöver vi nya banbrytande kvinnliga (och manliga) forskare. Det är snart dags för ansökningar till ERC Starting Grants (disputationsdatum 2-7 år före 1 januari 2019). Vår förhoppning är att vi får minst en kvinnlig och en manlig sökande från HT i år. Forskningsservice anordnar mycket bra stödarrangemang kring dessa ansökningar, och även om man inte står i begrepp att söka i år kan det vara bra att hålla utkik efter dessa. Se vidare på: https://fs.blogg.lu.se/invitation-to-events-for-erc-starting-grant-applicants-in-the-upcoming-2020-call/

Bästa hälsningar,

Johannes

Verksamhetsnämndernas och humanistiska och teologiska studentkårens första tankar kring det reviderade professorsprogrammet har kommit in. Därmed är första fasen i remissrundan avslutad. Det nämnderna och kåren skrivit ska framförallt stimulera institutionernas fortsatta arbete. Jag tror som tidigare, att en noggrann analys på institutionsnivå kompletterad med en ämnesövergripande analys av möjligheterna som revisionen medför är nödvändig för ett bra utfall av processen.

RQ20 kommer snart igång, och hösten kommer att behöva vikas för arbetet med självvärderingar. En del av den analys som skulle kunna vara av vikt för tankarna kring professorsprogrammet kommer alltså att utföras efter deadline för arbetet med professorsprogrammet. Är det optimalt? Kanske inte. Men faktum är att flera institutioner vill fastställa det reviderade programmet så snart som möjligt för att kunna utlysa professorsanställningar -– och det är ett välkommet trendbrott på fler än ett sätt. Att skjuta upp deadline ytterligare ett halvår känns i det läget suboptimalt. Däremot kan man kanske överväga om eventuella beslut om utlysning av rörliga/strategiska professorsanställningar ska invänta processen med självvärderingarna. Det får vi återkomma till i september. En sak som redan nu är uppenbar är att det inte finns någon anledning att hasta fram ett komplett beslut om vilka rörliga/strategiska professorsanställningar vi ska satsa på. De besluten ska fattas på solid grund och i konkurrens, i takt med att budgetutrymme för sådana anställningar uppstår. Kanske blir det en sådan anställning som utlyses 2019 – kanske en eller två ytterligare 2020.

Programmet för VR:s besök hos oss den 21 mars är på plats. Det blir spännande att möta vår nye huvudsekreterare. Jag hoppas att ni har möjlighet att komma på det öppna seminariet som vi anordnar kl 13-15 med titeln: ”Vetenskapsrådets verksamhet och planer inom humaniora och samhällsvetenskap” i LUX aula. 

VR:s besök är långt från det enda arrangemanget som HT ansvarar för i år. Snart är det dags för HT-dagar igen. Det blir ett jättefint program – som vanligt. Stort tack till alla som ställer upp och föreläser och till våra kommunikatörer för planeringen. Gisela, Louice och Martin riktar redan blickarna mot Bokmässan, och den som är intresserad av att uppträda där bör hålla sig framme! Senast fredagen den 22/3 behöver Gisela förslag på forskare, ämne och boktitel samt kontaktuppgifter. Och glöm inte bort att vi har ytterligare ett spännande seminarium i vår: ”Behövs spetsutbildningar i humaniora och teologi?”,  den 28 maj, LUX C121.

För mig är allt detta arbete exempel på hur våra fakulteter försöker öppna för kollegial diskussion och samverkan. Jag hoppas att vi kan arbeta vidare med sådana processer i andra sammanhang. I ett sådant arbete kan vi ibland dra nytta av att vi är två fakulteter, med delvis olika erfarenheter och kulturer. Till exempel, när det gäller arbetet med hedersdoktorer skulle H kunna ha mycket att lära av T. Det är klart att H är en större och organisatoriskt mer komplicerad struktur än T, men det har antagligen ett betydande mervärde att öka delaktigheten i beslutsfattandet kring våra hedersdoktorer (och i många andra frågor också). Med det sagt tror jag inte att fakultetsnivån har samma betydelse som institutionsnivån på HT. Betydligt färre intressanta beslut fattas i realiteten på fakultetsnivå. Hos oss liksom vid andra fakulteter består det mesta fakultetsledningen meningsfullt kan göra i att understödja institutionernas utveckling, en sorts indirekt ledning, som inte alltid kan synliggöras i öppna arrangemang, även om vi försöker.

Ha det fint,

Johannes

Det är snart dags för nästa stora forskningsutvärdering, RQ20. Arbetsgruppen är utsedd och snart vänder den sig till oss med frågor och uppgifter. Det blir antagligen inte en forskningsutvärdering som kommer att leda till omfördelning av medel eller ens till att de som är bäst i klassen får guldstjärnor. Vi har ändå all anledning att se fram emot RQ20. Det är viktigt att få så bra underlag som möjligt för vårt fortsatta arbete om vad som skapar kvalitet och förnyelse i forskning och i forskningsmiljöer (och det är viktigt att visa att vi själva vill ha initiativet i de frågorna).

Ämnena behöver tänka efter lite inför RQ20, om resultatet ska bli bra. Vi kommer med all sannolikhet att behöva identifiera en sorts minsta ”utvärderingsenheter”, bestående av kanske, minst, 20-30 forskande personal. Men vilka ska de enheterna vara? HT:s institutioner? Eller andra kombinationer av ämnen? Ska de alltid bestå av ämnen inom vår fakultet, eller ska till exempel utbildningsvetenskap utvärderas tillsammans med pedagogik? En sak är säker: ju bättre förslag vi själva har när det gäller utvärderingsenheterna, desto högre kvalitet kan man förvänta sig av granskningen i RQ20. Vidare är det väl realistiskt att tro att tre, fyra utvärderingspaneler viks för HT:s ämnen, och hur ska då utvärderingsenheterna klustras i paneler? Vi kan inte börja det skarpa arbetet förrän frågan kommer, men det är bra om ni är beredda. Det kommer rimligtvis att behöva gå fort med RQ20 om det ska vara möjligt att bli klar med hela övningen inom utsatt tid.

Och så har VR fått en ny huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap (https://www.vr.se/aktuellt/nyheter/nyhetsarkiv/nyheter/2018-10-25-stefan-svallfors-ny-huvudsekreterare-for-humaniora-och-samhallsvetenskap.html). Stefan Svallfors kommer till Lund den 21 mars, och HT arrangerar ett öppet möte med honom kl 13-15 i aulan på LUX som jag hoppas att ni alla kommer på!

Sedan har ni säkert sett att Strut-utredningen (http://www.sou.gov.se/utredningen-om-styrning-for-starka-och-ansvarsfulla-larosaten/) nu kommit. LU har kanske varit mest positiva till utredningens förslag och Uppsala mest negativa under resans gång. Också inom lärosätena har det gjorts olika ställningstaganden. HT har varit oroade över konsekvenserna av förslaget om ett samlat anslag. Slår man samman utbildnings- och forskningsanslag finns en risk att humaniora och teologi över tid kommer att ta av forskningsmedlen för att bekosta en underfinansierad grundutbildning. Vi har argumenterat för att det hade varit bättre om ersättningen per HSTJ-student först justerades upp till en rimlig nivå. Ett annat välbekant förslag som utredningen lägger är att andelen direktfinansiering av forskning bör öka. Om man tänker på vad det kan innebära i praktiken så tror jag att de miljöer som till övervägande del är externfinansierade kommer föreslås att få ett större direkt anslag – för att väga upp externfinansieringen. Det kommer i så fall att gynna LU och andra forskningstunga universitet (om det ökade direkta anslaget inte finansieras genom att man beskattar forskningsråden), men de miljöer som i likhet med HT-fakulteterna har en bra balans idag kommer troligen inte att påverkas nämnvärt. Utredningen kommer ut på remiss till fakulteterna, och det är kanske dags för LU att ta tag i frågan om hur man mer i detalj skulle hantera den relativa autonomi som utredningen föreslår.

Den svenska arbetsmarknaden är fortsatt stark, och på Kulturnytt i P1 igår (https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7154901) kunde man höra att det totala antalet inskrivna arbetslösa har minskat med hela 8,9% inom kultur och media. Det är naturligtvis mycket glädjande – och det är också förklaringen som gavs: att arbetssökande inom kultur och media har en bakgrund som gör att de står sig mycket bra i konkurrensen om många olika slags jobb på arbetsmarknaden.

Trevlig helg,

Johannes

Årets ansökningar om samverkansinitiativ har kommit in till LU:s samverkansråd. En viss avmattning märks kanske i antalet ansökningar. I år är det 14. Och det är kanske inte så konstigt. Det är tredje omgången medel som utlysts på kort tid, och konkurrenskraftiga ansökningar tar tid att utveckla. Det verkligt glädjande är att HT-inslagen är flera. Det ska bli mycket spännande att följa beredningsprocessen, men oavsett vad som händer är det tydligt att vi nu lärt oss genren så väl – och skaffat oss kunskap om hur vi samverkar med externa parter och skriver fram detta – att jag inte skulle bli förvånad om vi så småningom ser HT-forskare i större samverkanssammanhang, som VINNOVA kompetenscentra också. Samverkan liksom forskning och utbildning är hantverk som vi nu bemästrar formerna för.

En annan glädjande nyhet är att LU nu snart ingår som fullvärdig medlem i Food-KIC:en (https://www.eitfood.eu). Flera på HT har arbetat intensivt för detta och inte minst Håkan Jönsson. Stort grattis till framgången! HT kommer att betala 10% av medlemskapet och vi är övertygade om att det blir väl investerade pengar.

För att återknyta till tidigare blogginlägg vill jag först meddela att seminariet om behovet av utbildningar i humaniora (och teologi) som har större andel förstahandsökande nu spikats till den 28 maj, kl 13-15, LUX C121. Som tidigare nämnts så kommer två av inledarna att vara vår prorektor, Sylvia Schwaag Serger, och Anna Victoria Hallberg från Södertörn. Jag hoppas att många av er dyker upp! Detta är en ödesfråga.

För det andra vet ni alla redan att era institutioner fått i uppgift att analysera behovet av professorer inom era ämnen, och jag hoppas att detta leder till en konstruktiv kollegial diskussion (även om den diskussionen ibland förstås blir svår att föra ute på institutionerna). Någon tror kanske att fakultetsledningen redan har en bestämd agenda och att det att vi vänder oss till institutionerna är ett spel för gallerierna, men det vill jag härmed med emfas förneka. Svaren som kommer in från institutionerna i slutet av maj blir högst betydelsefulla.

I samband med detta har flera av er vänt sig till mig med en fråga om hur VRs utlysning om rådsprofessorer (https://www.vr.se/utlysningar-och-beslut/utlysningar/utlysningar/2018-11-07-radsprofessorprogrammet.html) förhåller sig till HT:s professorsprogram. Jag menar att det inte finns något samband som man behöver förhålla sig till. Om någon av er skulle bli rådsprofessor blir vi mycket glada, oavsett hur vårt professorsprogram ser ut och oavsett om ni redan är anställda som professor. Det blir en senare fråga om det att ha varit rådsprofessor bör vara en väg in till att bli en av våra (strategiska/rörliga) professorer. Intuitivt tycker jag att det vore rimligt, men den diskussionen får vi ta med institutionerna. Stort lycka till, ni som ger detta ett försök!

För det tredje har det kommit både ris och ros i anslutning till vårt docentprogram. Jag tror inte att man ska vara för snabb att döma ut det. Det är än så länge bara skalet som syns. Innehållet kommer att utvecklas under piloten. Att vi behöver tänka på dem som redan är docenter och i många fall mycket framgångsrika forskare ger sig själv när man ser på statistiken. 2010 var ett år då vi många av oss skulle säga att vi var i balans. Vi hade exakt lika många professorer som nu, 2019 (dvs. 70 helidsekvivalenter). Men antalet lektorer som var docenter var ett helt annat. Då hade vi 30 lektorer som var docenter. Nu har vi 57. Det finns naturligtvis behov av program som ger oss docenter inom enskilda ämnen, där vi saknar handledarkompetens eller professorer. Men generellt sett är vår största utmaning att ta vara på och utveckla den kompetens som våra docenter har.

Den fråga som vi arbetar mest med just nu och ska förankra med institutionerna handlar om att införa individuella måltal för institutionernas myndighetskapital. Överskrider man måltalet, är vår idé, ska 10% av den överskjutande delen lyftas av till fakultetsnivån. Tanken är inte att samla kapital på fakultetsnivån utan att stimulera användandet av kapitalet på institutionerna.

Slutligen ett ord om Folklivsarkivet, denna unika infrastruktur. Vi har gett Lynn Åkesson i uppdrag att utreda dess framtida organisation och utvecklingsmöjligheter. De som arbetar där nu har gjort ett fantastiskt arbete, ofta med små medel och trots oklart uppdrag, men det är dags för oss att ta oss an Folklivsarkivets framtid. Utredningen väntas senare i vår.

Nu är det dags för veckoslut,

Johannes

Lunds universitets engagemang i The Conversation (https://theconversation.com/uk) firar två år. Vi på HT gjorde en drive i början för att få våra lärare att skriva artiklar. Hur har det gått? Jo, LU har bidragit med 77 artiklar som lästs 1,6 miljoner gånger. Grundarna Cambridge och Oxford har 259 resp 185 artiklar under samma period. Det är ett smått fantastiskt facit. Och HT? Känns namn som  Moa Petersén, Jan Apel och Ellen Turner igen? De är alla tre på LU:s Top 7 lista över mest lästa artiklar.   

Jag måste också nämna att jag var en stund på en workshop som LINXS (http://www.linxs.lu.se/news/) anordnade på LUX om möjligheterna för bland annat arkeologer att utnyttja anläggningarna på MAX IV. Man behövde inte sitta där länge för att förstå att potentialen är stor. Detsamma gäller antagligen för flera andra humanistiska vetenskaper. Det är väldigt roligt att Björn Nilsson och hans kolleger håller sig framme i dessa sammanhang.

HT tillhör de stora utbildningsanordnarna vid Lunds universitet. S och LTH har flest studenter, men sedan kommer HT. De senaste två åren har vi inte riktigt nått upp till vårt utbildningsuppdrag. De flesta HT-institutionerna klarar sig bra, men ett par har dessvärre tappat studenter. Vi förklarar nedgången i termer av konjunktur och demografi. De kan dock inte förklara varför vissa fakulteter och institutioner klarar sig bättre än andra.

En kompletterande förklaring är, tror jag, att HT relativt sett har färre förstahandssökande än andra fakulteter. När arbetsmarknaden är god och årskullarna små sjunker antalet sökande vid i princip alla fakulteter, och eftersom fler kommer in på sina förstahandsval slår det speciellt hårt mot utbildningar som de sökande valt i andra eller tredje hand.

Man kan välja att acceptera att våra utbildningar kommer som nummer två – i första hand läkare, i andra hand lingvist – men då måste man också acceptera att HT blir något av ett dragspel, med gott om studenter i lågkonjunktur och färre i högkonjunktur. Man kan acceptera det och arbeta, som vi gör idag, med att försöka anpassa vårt utbildningsutbud så att vi bättre parerar sådana svängningar (genom att fördela ytterligare studieplatser till de institutioner som klarar sitt uppdrag och minska uppdraget till dem som har problem).

Det är ändå intressant att ställa frågan om HT:s utbildningar skulle kunna bli mindre konjunkturkänsliga – om vi skulle kunna öka andelen förstahandssökande. Är det möjligt, och vad skulle det kräva?

Här finns naturligtvis några välkända parametrar (hur viktiga de är vet vi inte): 1) Prislapparna: med en bättre HSTJ-prislapp skulle våra utbildningar tveklöst kunna göras mer attraktiva. Tänk om vi hade samma förutsättningar som New College of the Humanities i London (https://www.nchlondon.ac.uk); 2) Fler program, färre fristående kurser. Men 1) är inte en parameter vi själva kontrollerar. Till dess att staten inser att humanistisk och teologisk utbildning kräver ytterligare resurser kan vi inte göra mer än att påtala det. Och 2) är ideologiskt känslig. Men finns det variabler 3, 4 och 5? Ja, kanske är 3) marknadsföring; EHL och någon av våra institutioner har börjat marknadsföra sig med hjälp av rankningslistor, för att på det sättet visa utbildningarnas kvalitet för presumtiva studenter. Och de flesta av oss tänker att det i mycket är en fråga att visa 4) utbildningarnas användbarhet, t ex genom att bekämpa oriktiga bilder av att humaniorastudier inte leder till framgång i yrkeslivet (se t ex HUMTANKs, http://humtank.se, oförtröttliga och viktiga arbete). 

Det är också möjligt att ändra utbildningarna själva. Vi skulle till exempel kunna satsa på att bygga en eller ett par spetsutbildningar. Vi har ingen läkarutbildning, men vi skulle kanske kunna ha något annat, lika attraktivt? Det hade kunnat påverka synen på studier i humaniora och teologi i stort. På senare tid har personer som Anna Victoria Hallberg argumenterat för att humaniora just behöver riktiga spetsprogram för att öka intresset för och statusen hos humaniora. Att fundera över detta som en ytterligare parameter 5) vore intressant. Det vore i likhet med 3) och 4) en parameter som vi själva skulle kunna påverka. Att fundera över vad som skulle krävas för att ändra antalet förstahandsväljare med hjälp av den kunde vara ett ämne för en diskussion, som vi skulle kunna föra under våren. Det behöver ju inte betyda att man också bestämmer sig för att försöka. Planen är att kunna bjuda in till ett seminarium på temat, med Anna Victoria och vår prorektor som inledare. 

Trevlig helg,

Johannes

Först ett stort grattis till Maria Nilsson och hennes team för makalösa upptäckter i egyptiska Gebel el Silsila!

HT-fakulteterna och Fakulteten för kultur och samhälle vid Malmö universitet utlyser medel till förberedelsearbete med forskningsansökningar där forskare från båda lärosätenas ovannämnda fakulteter medverkar i de planerade projekten. Syftet är att stimulera till högkvalitativt forskningssamarbete. KS och HT har avsatt 250.000 kronor vardera för detta ändamål.

Och till er som följt de tidigare inläggen kommer här en uppdatering om professorsfrågan och docentprogrammet.

Institutioner och verksamhetsnämnder har fått i uppdrag att leverera in beslutsunderlag inför Fakultetsstyrelsens septembermöte 2019. Styrelsen ska då fatta beslut om i vilka ämnen HT-fakulteterna ska rekrytera ny professor när tidigare professor(er) i ämnet slutat sin(a) anställning(ar). Det finns redan ett sådant ”professorsprogram” vid HT-fakulteterna, men det behöver uppdateras, bland annat därför att några av ämnena som ingår i det nuvarande programmet inte har en ekonomi som tillåter rekrytering av ny professor, samt för att ge institutionerna nya utvecklingmöjligheter. Institutionerna har fått på sig fram till slutet av maj att komma in med sina underlag.

I uppdraget ingår också att lämna förslag på anställning av ”strategiska” professorer. Till skillnad från i professorsprogrammet är tanken att när en strategisk professor slutar sin anställning, sker en prövning av i vilket ämne en professor kommer att anställas vid nyrekrytering. Det kan bli en ny strategisk professor i samma ämne, men det kan också bli i ett annat ämne. Strategiska professorer kan finnas i ämnen som inte ingår i ”professorsprogrammet”, men de kan också finnas i ämnen som redan har en sådan professor. 

Om idén bakom professorsprogrammet är att skapa kontinuitet och garantera ämnesbredd så är målet med de strategiska professorerna i första hand att kraftsamla för kvalitet.

Min bedömning är, att givet det nuvarande arbetstidsavtalet har HT-fakulteterna ekonomiska förutsättningar att ha så många professorer anställda som vi är nu (vid utgången av 2018). Det innebär att vi från och med 2019 för varje professor som slutar sin anställning kan rekrytera en ny, antingen inom det reviderade professorsprogrammet eller som strategisk professor. Det blir alltså äntligen en viss vändning i professorsfrågan. Överhuvudtaget ser ekonomin på forskningssidan ut att ha hämtat sig. Förhoppningen är därför att kunna påbörja rekryteringen av en eller två strategiska professorer redan 2019 och att utlysa en professor inom professorsprogrammet – i arkeologi.

När det gäller docentprogrammet, slutligen, har HT-fakulteterna efter beslut i AU nu tre personer inom en pilotversion av programmet. Dessa tre lektorer får under tre år en ökning av den garanterade forskningstiden med 5% (eller motsvarande fri resurs). Det kriterium som använts för urval till programmet har varit att minst ha gått vidare till steg 2 vid ERC-ansökan. Om programmet fortsätter efter piloten kommer detta kriterium att kvarstå och troligen kompletteras med andra kriterier.

Ha nu en riktigt skön jul så hörs vi igen 2019.