HT:s dekanblogg

HT-fakulteterna inledde året med att utropa Humaniora 2020. Kort därefter slog coronapandemin till. Arrangemang har fått ställas in, och mycket kraft har fått ägnas av oss alla åt att få forskning, undervisning och allt annat som vi gör för att fungera under dessa nya premisser.

Det har vi klarat utmärkt, men humaniora och teologi har nog synts mindre snarare än mer under året som gått. Tvärtemot vår avsikt. Andra perspektiv har åtminstone varit mer aktuella i media. Och andra lärosäten, mer specialiserade på distansutbildningar, har växt – kanske förbi Lund.

Det betyder att arbetet med att visa fram vad humaniora och teologi är för ett samhälle där allt färre kommer i kontakt med begreppen med mindre än att de studerar vid ett av Sveriges breda universitet måste fortsätta. Det är nu dessutom några år sedan en humanist eller teolog satt med i den inre ledningskretsen vid Lunds universitet – och det ser ut att gälla också för kommande ledning. Det är kunskapsfrågan jag är ute efter. För att säkra framtiden måste fler känna till vilken forskning som pågår hos oss och vilka fantastiska platser LUX, SOL och för den delen resten av Lund är att komma till som ung eller gammal humaniora- eller teologistudent.

Det fordrar en del av oss. Vi måste ge våra lärare, inte minst de som anställts med uppdraget att utveckla forskning, förutsättningar att göra det på ett sätt som är långsiktigt gynnsamt för humaniora och teologi. Vi behöver lite oftare ställa frågan om hur det går med forskningen – och vart den kan leda – främst i våra samtal med dem. Över hela linjen behöver vi bli lite bättre på att skapa förutsättningar för att skydda forskningstid. I det panelsamtal som avslutade den pedagogiska inspirationskonferensen, för en vecka sedan, var det tydligt att många lärare upplever en svårighet i att kontrollera den tid som undervisningen tar. Snart kommer vi att kunna ta RQ20 som utgångspunkt för en sådan diskussion. Det var lättare förr att glänsa, att skapa sig ett namn, tror jag, men det är inte mindre viktigt, utan mer – för framtiden, idag.

Det går inte heller längre att ducka för frågan om ersättningen vi får per student. Ungefär 60% av studenterna vid Lunds universitet följer en utbildning som ges den lägsta ersättningen, den så kallade HSTJ-prislappen. Inom vissa utbildningar räcker den till för att ge ett rimligt antal lärarledda seminarier och föreläsningar. Det beror på om gruppen som samläser är tillräckligt stor. Med ett stort antal mindre utbildningar går ekvationen till slut inte ihop – varken för studenter eller lärare – särskilt inte om utbildningarnas innehåll egentligen kräver att man träffas ofta. Vi ser det extra tydligt inom språkämnena. Därför behöver vi kraftsamla – tillsammans med Stockholm och Uppsala – för att ändra på språkutbildningarnas förutsättningar

Det kan lätt låta negativt, för det finns saker kvar att göra. Men i själva verket är det oerhört mycket som pekar framåt, mot en ljus framtid för humaniora och teologi. Det får bli temat för ett annat inlägg.

Bästa hälsningar,

Johannes

Den forsknings- och innovationspolitiska propositionen i budgetpropositionen är intressant. Inför 2021 får lärosätena ordentliga anslagpåslag av både tillfällig och permanent karaktär, men därefter planar det snabbt ut – ja, de fortsatta ökningarna efter 2022 blir rentav mycket blygsamma.

2021:
500 msek tillfällig utökning av basanslaget
720 msek permanent utökning av basanslaget

2022:
150 msek ytterligare utökning av basanslaget

2023:
20 msek ytterligare utökning av basanslaget

Vetenskapsrådet får ett ordentligt tillskott under 2021 (770 msek exkl engångstillägg till ESS), en relativt kraftfull ökning under 2022 (404 msek ytterligare), och därefter en mer blygsam utökning (64 msek ytterligare).

Vad detta innebär för enskilda fakulteter är naturligtvis svårt att sia om, men en sak tycks iallafall någorlunda tydlig och det är att forskningsområden som står i begrepp att växa bör försäkra sig om att den planerade forskningen är av ett slag som är konkurrenskraftig på VR (och kanske ska man dessutom passa på 2021 och 2022). Utrymmet för universiteten att på ett mer kraftfullt sätt själva styra forskningsutvecklingen, som STRUT-utredningen argumenterade för, verkar däremot inte förstärkas.

VR har ett mycket gott rykte i forskarvärlden. Det är mycket möjligt att denna utveckling kommer att vara alldeles utmärkt för oss. Det är ändå intressant att notera att VR nu föreslås stärka greppet om den svenska forskningsfinansieringen.

Bästa hälsningar,
Johannes

Lunds universitet fick en fin framgång när WASP-HS igår fördelade medel för att anställa biträdande lektorer inom satsningen på samhälleliga och humanistiska perspektiv på AI och autonoma system. Det förslag som HT-fakulteterna nominerat var en av de totalt elva ansökningar om biträdande lektorat som beviljades. Det betyder att vi snart får möjlighet att ledigkungöra en anställning som biträdande lektor inom området ‘‘Social interaction with autonomous artefacts’’. Tillsammans med det faktum att WASP-HS forskarskola koordineras från HT-fakulteterna och (naturligtvis) allt annat vi redan gör inom området har vi flyttat fram positionerna rejält! Stort grattis! Vi borde vid tillfälle anordna ett öppet seminarium om detta för att se om vi kan kraftsamla ännu mer.

En annan stor händelse är att HT-fakulteternas styrelse vid sitt senaste sammanträde, efter att ha anlitat externa sakkunniga fattat beslut att finansiera fem av de totalt tio ansökningar om forskningsplattformar (våra egna mini-SFO:er) som inkommit . Det innebär att vi kraftfullt förstärker aktiviteten inom följande områden:

”Language Acquisition, MultilINguAlism, and Teaching, LAMINATE” (koord Marianne Gullberg och Jonas Granfeldt)
”Space Humanities” (koord David Dunér)
”Christianity and Nationalism” (koord Jayne Svenungsson)
”Digital Integration Across Disciplines: Advancing Cultural Heritage Documentation, DIAD” (Nicoló Dell’Unto och Niclas Burenhult)
”DigitalHistory@Lund” (koord Sune Bechmann Pedersen och Marie Cronqvist)

Kick-off för och presentation av de fem plattformarna följer den 27 november. Vi kommer att följa dessa fem plattformar noga.

Slutligen, ett stort grattis till Mathias Osvath som är nyinvald ledamot i Sveriges unga akademi.

Trevlig helg,
Johannes

Lunds universitet må sakna nobelpristagare, men i natt mottog HT-forskare ett Ig Nobelpris:

(Förlåt att jag just idag hoppar över coronapandemin och hur det går för våra utbildningar. Ni gör ett fantastiskt jobb allihop – från coronavärdar till lärare och studenter – och trots alla våra restriktioner och att många arbetar och studerar hemifrån känns det som om vi är ett levande campus igen). 

Idag vill jag kort meddela att Lunds universitet anställt Peter Jordan som professor i arkeologi – vår första professorstillsättning inom det reviderade professorsprogrammet.

Peter Jordan ansluter till oss från Groningen (grundat 1614, topp 100), där han för närvarande är professor och föreståndare för det tvärvetenskapliga Arctic Centre (https://www.rug.nl/research/arctisch-centrum/?lang=en). Peter Jordan har tidigare haft anställningar i Aberdeen, där han byggde upp den arkeologiska institutionen och dess utbildningar, och i Sheffield. 

Bästa hälsningar,

Johannes

Vi går mot sommar. Många har redan hunnit iväg på semester. Jag hoppas att ni får chansen att vila ut efter en lång och påfrestande vår. Många av oss är tröttare än vanligt. Ledigheten behövs verkligen i år. 

Hösten blir inte som vanligt, men det går åtminstone åt rätt håll. SOL och LUX-husen kommer att öppna upp lite mer. Det kommer att bli fler studenter på plats när undervisningsmoment som behöver ges på campus äger rum i salarna. Det kommer inte att göra saker och ting enklare – vi kommer att behöva fler vakter, mer handsprit och ordning och reda – men det blir iallafall ett stort steg i rätt riktning.

Vi får inte heller glömma att glädjas åt framgångar.

Årets Pro Futura-forskare är utsedda. Bland de fem, av totalt 29 nominerade, unga forskare som utsågs återfinns Lisa Hellman. Stort grattis till Lisa och historiska institutionen! Lisa Hellman är idag verksam vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn. 

En annan glad nyhet är att en av våra forskare, Henrik Thorén, beviljats ett anslag i Formas utlysning ”Ekonomiska och finansiella drivkrafter för klimatet”. Där delade nio beviljade forskningsprojekt (varav två från LU) på 72 miljoner. 

Slutligen har vi fått rektorsbesluten om ytterligare GU-tilldelning, och sammantaget blir det en del extra utbildning under höstterminen till HT för bristyrkesutbildningar, livslångt lärande och korta kurser. HT står för två delkurser inom LU:s nya introduktionstermin; etnologerna ger en kurs på tematerminen Vårdvetenskap/global hälsa; KOM ger en kurs ”Death and dying – perspectives and practices” inom EUGLOH-samarbetet, och HT ger en kurs inom vidareutbildningen Digitalisering och AI. Tack för den stora arbetsinsatsen, alla ni som med kort varsel skrivit kursplaner och komponerat nya lärarlag! 

Det är nog för tidigt att dra några slutsatser om vad detta betyder i förlängningen, men ganska klart är att det för närvarande finns en större rörlighet och kortare framförhållning i delar av utbildningssidan. Helt klart är att HT:s lärare och institutioner varit framgångsrika i att sätta samman nya kurser som speglar samhällets behov och de behov som uppstår i nya tvärvetenskapliga sammanhang. 

Det lovar gott för framtiden!

Johannes

Den stora frågan var om det skulle bli distansundervisning eller campusundervisning i höst. Det är det beskedet alla våra studenter, lärare och annan personal väntat på. Nu meddelar regeringen att studenter, universitet och högskolor kan förbereda sig på att gå över till mer undervisning på campus igen, men att lärosätena har ett stort ansvar att minska smittspridningen.

Allt har hittills hängt på de där kurvorna som våra vänner på FHM ritat. Men nu blir det nog helt andra siffror, som dikteras av mycket mer praktiska omständigheter, som blir de viktigaste.

De stora byggprojekten – Forum Medicum, LUX, m fl. är bara några av universitetets enorma framtidssatsningar. Lunds universitet har valt att gå in i dem för att man med rätta ansett att lokalerna är bland det viktigaste för verksamhetens utveckling. Men när jag går runt på SOL och LUX och funderar över hur våra lokaler skulle behöva coronaanpassas för att möjliggöra att man använder dem om Covid-19 kommer att utgöra en lågfrekvent risk med allvarliga konsekvenser under lång tid slås jag av att de är så perfekt anpassade för de behov vi hade fram till i våras. En del av våra ämnen har 80-100 studenter på kurserna den första terminen – alltså har vi ett antal 80-100 salar, osv. ner till salarna med plats för 30 och de riktigt små för grupparbeten och seminarier. Ja, ni förstår.

För att coronaanpassa våra lärosalar på enklaste sätt behöver man reducera antalet platser. Vi håller som bäst på med att göra själva beräkningen. Inte för att vi förväntat oss ett visst beslut, utan för att schemaläggarna på ett enkelt sätt skulle kunna boka om ifall det kom ett beslut om att ett visst undervisningsmoment var tillåtet att genomföra på campus under förutsättning att tillräckligt avstånd mellan studenterna kunde garanteras. En gissning är att man behöver två tomma platser mellan varje student i SOLs hörsal, i LUX C121 och C126. Då har de salarna plötsligt förvandlats till salar med plats för 30. 30-salarna i sin tur kanske är litet luftigare, men det blir ändå 15-salar. Om helgruppsföreläsningar för våra största kurser på LUX i en social distans-situation någonsin ska bli möjlig måste vi hyra LUX aula (men tillsvidare är det i vilket fall som helst oklart om föreläsningar med fler än 50 studenter kommer att vara möjliga).

Om Covid-19, eller något virus efter det, tvingar oss till större avstånd i den dagliga verksamheten, kommer en hel del av det förtätningstänkande som präglat oss hittills att tvinga fram en ny pedagogik som kramar det mesta ur de lärosalar som vi byggde för det tidigare normala.

På måndag eftermiddag räknar vi med att vi har inventerat våra salar och bestämt hur många studenter de kan coronaanpassas för. För de flesta salarna kommer det att innebära att det nuvarande antalet divideras med 2 eller 3.

Men även om detta kommer att medföra en hel del pusslande är det med stor lättnad som vi nu verkar kunna se fram mot en höst med studenter på plats i våra hus

Trevlig helg,

Johannes

Det har bara gått två månader – även om det kan kännas som om en evighet passerat. Hur coronapandemin påverkat oss hittills är omöjligt att säga. En del saker är förstås uppenbara: kostnader för forskningsresor, deltagande i konferenser (förutom avbokningskostnader), arrangemang och publika sammankomster har sjunkit dramatiskt. Vi försöker dock hålla god styrfart när det gäller rekryteringar. Vi har beslutat både om vårt reviderade professorsprogram, som kommer att innebära att vi rekryterar ett tiotal professorer under det kommande året, och om att utlysa medel för att bygga upp forskningsplattformar på fakultetsmedel (en sorts mini-SFO:er). De satsningarna skjuts inte på framtiden. Men det är klart att det fysiska mötet är viktigt innan man gör en rekrytering av någon som ska finnas i verksamheten under lång tid, och det kommer säkert att föra med sig en viss fördröjning i rekryteringsprocessernas slutfas.

De försök att ta reda på hur det ligger till med våra utbildningar tyder på att omställningen gått bra, men inte perfekt överallt och i alla avseenden – och med större variation i hur studenterna upplever undervisningen än vanligt. Vi har arbetat på flera plan. Det absolut viktigaste arbetet har förstås ägt rum på kursnivå och främst involverat lärare och studenter, men vi har också arbetat med anpassning av biblioteksverksamhet, studieplatser och mycket annat.

Den stora utmaningen gäller hösten. Dels vore det skönt med klarhet om hösten för alla (det påverkar lärare, studenter och schemaläggare enormt). Dels kommer en höst med stora digitala inslag i undervisning och examination att kräva ett tätare samarbete mellan fakulteter och infrastrukturer när det gäller studieplatser, ett intensivt arbete med examinationsformer, samt nya lösningar för att trots allt kunna genomföra praktiska undervisningsmoment. Alla är nog överens om att även om omställningen gått hyfsat och det finns ytterligare utvecklingspotential är campusundervisning att föredra, och det säger nog något om universitetets betydelse – på flera olika plan – för de studenter och anställda som valt att vistas där.

Studenterna har aldrig uppfattat fakultetsgränser när det gäller valet av studieplatser – och det vill vi inte heller. På SOL och LUX ska universitetsanställda, studenter och allmänhet kunna mötas oberoende av fakultetstillhörighet. Men LUX och ett par andra lokaler i Lund har tagit ett stort ansvar under vårterminen. Idealet inför hösten vore kanske en tjänst som den många städer har när det gäller lediga parkeringsplatser i olika P-hus, oavsett vad FHM ger oss för möjligheter att bedriva undervisning på campus. ”SOL: 2 lediga studieplatser; UB: 10 lediga platser; V-huset: 4 lediga platser ”; vilken service det skulle innebära!

På sikt kommer effekterna av coronapandemin med stor säkerhet att innebära ett ökat söktryck till våra utbildningar. Varken humaniora eller teologi är de absolut första saker man kommer att tänka på i samband med det som inträffat. Det är naturligt att vård, ekonomi och samhällsfunktioner kommer först. Men när det har lagt sig tror jag att betydelsen av frågor om människans villkor och anpassningsförmåga, vilka värden man har att ta ställning till när det gäller global hälsa (se bara SMERs nyutkomna skrift: Etiska vägval vid en pandemi), vad som skapar mening i livet, kommunikation, lärande och vad omdömesförmåga är kommer att uppvärderas och att nya studentgrupper kommer att söka sig till våra utbildningar.

Forskningen vid HT-fakulteterna är mångfacetterad. Den är i hög grad empirisk, handlar om människor och är internationell. Forskningen i humanistlaboratoriet är ett exempel på hur den ofta är oförenlig med social distansering. Men också datainsamling i den forskning som bygger på material i arkiv och samlingar påverkas ibland kraftigt.

Sedan finns det faser i all forskning som handlar om att bearbeta och skriva, och den verksamheten – kan man gissa – behöver inte påverkas negativt, utan kanske till och med positivt, av coronapandemin. Det ska bli ytterst intressant att om några år se om man får mätbara effekter av corona i publikationsmönster, vetenskapliga genombrott och nya teoribildningar. För humaniora och teologis del är det kanske extra intressant. Vid en ytlig jämförelse mellan fakulteter står det klart att våra forskare publicerar mycket men att vi, liksom några av våra systerfakulteter, har en hög andel ”övriga publikationer”. Vad det beror på – dvs. att vi ibland snarare än att publicera en monografi, ett bokkapitel eller en artikel (i ett referentgranskat sammanhang) publicerar på andra sätt – är mycket intressant. Kommer coronapandemin att ändra det?

En annan aspekt handlar förstås om internationella rekryteringar till tidsbegränsade anställningar. Kommer vi att få lika många sökande utifrån? Vad kommer det att på sikt betyda om det under en övergångsperiod blir fler innehavare av våra postdoktorsanställningar som kommer från ett annat svenskt lärosäte?

En av de saker jag är mest oroad över är om kreativiteten i forskargrupper, lärarlag och studentgrupper påverkas negativt av det sätt att mötas och arbeta på som nu etableras. En viss typ av kommunikation faller bort, tror jag – den där man springer förbi varandra bara för att i farten komma att tänka på något och fånga möjligheten till ett meningsutbyte i flykten. För mig är den typen av kommunikation viktig just för mindre grupper. Jag träffar alltid någon i samband med att jag äter lunch på LUX eller går till ett annat hus som jag pratar helt kort med, och ofta sätter det igång processer som betyder mycket för mig i just de samarbeten som involverar de personerna. För att få samma input från ett digitalt möte med de grupperna – som dessutom inte alltid är knivskarpt avgränsade från varandra – skulle jag behöva vara ständigt uppkopplad i olika rum, där jag kunde komma och gå som jag ville. Men nu känns det istället som om jag visserligen hela tiden sitter i zoom-möten, men ofta är inlåst i dem – de blir som en sorts sammanträden eller middagsbjudningar utan spontanitet. För information och demokratiska processer i välorganiserade sammanhang är de på många sätt ideala, dessa digitala möten. Kameran ställer in skärpan på alla samtidigt. Också den som är van vid att synas mest kan få problem med en dålig uppkoppling. Men de kräver att man håller sig till dagordningen! Men tänk att slippa behöva fara runt i världen – eller ens till Stockholm – bara för ett en eller tvåtimmarsmöte. Tänk också på möjligheterna att få de allra bästa sakkunniga från otillgängliga ställen i världen. Det finns stora möjligheter med den hastigt påtvingade digitaliseringen, inte bara när det gäller att nå nya studentgrupper, som vi kommer att ha nytta av i en förhoppningsvis inte så avlägsen ljusnande framtid.

Trevligt veckoslut,

Johannes

En av de visuellt tristaste bilder av universitetet jag varseblivit på länge fick jag när jag gick in på UB i veckan. Det är ju inte bara enligt många Sveriges vackraste byggnad utan, åtminstone för oss som läst i Lund, själva symbolen för vårt universitet (förlåt Kungshuset och Universitetshuset men sedan ni stängde ner verksamheten har det vilat något musealt och förbleknat över hela Lundagård). Det ska genast sägas till UB:s försvar att det var öppet – man kunde både hämta och lämna böcker. Men alla vidare öppningar in i det väldiga huset var blockerade. Rödvita plastband och kättingar spärrade effektivt vägen in till böcker och studieplatser. Vi kan alla räkna ut vad det berodde på: Corona.

Men är det man ser på UB den rätta bilden av universitetets hantering av coronakrisen? Svarar det mot vilka vi vill vara? Jag är inte så säker på det. Det betyder inte att UB:s beslut är fel. Det kanske tvärtom är det absolut bästa och mest ansvarsfulla att göra i den här situationen. Men universitetet talar med två tungor. Det säger sig vara öppet (om också på distans när det gäller undervisning och examination). Men för dem som behöver en studieplats eller leta i bokhyllorna blir det alltmer stängt.

HT-fakulteterna håller fortfarande kvar vid ambitionen att vara ett öppet universitet, men vi har inte kapacitet att ta emot alla dem vars studieplatser spärrats av. Igår skickade vi ut följande brev till våra studenter:

”HT-fakulteternas målsättning är att tillhandahålla en så öppen studie- och biblioteksmiljö som möjligt under coronaepidemin, samtidigt som vi tar vårt ansvar för att minska smittspridningen. För att vi fortsatt ska kunna hålla våra lokaler öppna har vi vidtagit följande åtgärder: 

• Information: anslag om att man ska hålla avstånd och stanna hemma vid minsta sjukdomssymptom finns uppsatta på ett flertal ställen i lokalerna
• Foajéerna: I café-delen på LUX och vid studieplatserna i foajéerna på SOL och LUX minskas antalet bord och stolar och antalet personer per bord begränsas till mellan en och tre personer, beroende på bordens storlek
• Grupprummen: Antalet platser begränsas till en person i bibliotekens grupprum och två i de allmänna (de allmänna grupprummen är betydligt större)
• Biblioteket: Antalet läs- och datorarbetsplatser på biblioteken begränsas. Låntagare hänvisas i första hand till att använda sig av inkasten för att lämna tillbaka böcker samt att använda utlåningsapparaterna. Stöd av bibliotekarier till användare sker främst via digitala kanaler
• Studentpentryn: Antalet stolar/sittplatser begränsas i våra studentpentryn
• Receptioner och lånediskar: Plexiglas vid receptioner och lånediskar kommer att installeras inom kort
• Öppettider – från kl 14.00 valborgsmässoafton till och med 3 maj är husen stängda för allmänhet och HT-studenter och studenter vid Institutionen för kommunikation och medier
• För att vi även i fortsättning ska kunna hålla öppet är det viktigaste att vi inte kommer till lokalerna om vi har coronarelaterade symtom och att alla hjälps åt att hålla avstånd. Flytta inte ihop stolar eller bord.”

Vi hoppas att med hjälp av dessa åtgärder kunna kombinera vad universitet vill vara och vad det för smittspridningens skull måste vara under återstoden av terminen. Alternativet är kättingarna, det endast i virtuell mening öppna universitetet.

Johannes Persson

Coronapandemin överskuggar det mesta – också de förändringsprocesser som äger rum under tiden och oavsett om de processerna är anpassningar eller oberoende förlopp. Så ska det förstås vara. Det sätter universitetets utveckling i perspektiv. Det finns långt viktigare värden. Men vi måste ändå kommunicera våra nyheter.

En av de gladaste nyheterna idag är att vi tagit ett viktigt steg när det gäller erkännandet av våra forskningsinfrastrukturer. SweHumLabs får betyget A1 (= har relevans för att övervägas som infrastruktur av nationellt intresse, redo för utlysning) i VRs behovsinventering av nationell forskningsinfrastruktur 2019/2020.

HT-fakulteterna har i likhet med resten av universitetet sedan en månad gått över till distansutbildning. Alla har hjälpts åt på ett föredömligt sätt och övergången har såvitt jag vet gått utmärkt, även om det fordrat extraordinära insatser. Visst har det märkts ibland att alla inte är lika vana vid att bedriva distansutbildning, och att tekniken ibland inte hängt med, men det är inte heller det lättaste att flytta komplex, högkvalitativ undervisning från ett medium till ett annat utan att något förloras på vägen. Det började också som en akutåtgärd, några dagar före 18 mars, med stor ovisshet om de digitala systemen skulle klara arbetsbördan och en övertygelse om att det absolut viktigaste för lärarna var att få ut grundläggande information och läsanvisningar för den händelse att kontakten med studenterna helt skulle brytas. På bara några veckor har vårt synsätt och tilltro till de digitala systemen ändrats – och nu står vi beredda att uteslutande erbjuda distansutbildning under höstterminen också om det blir nödvändigt. Studentkraven på vår distansutbildning kommer successivt att skruvas upp – och mycket utvecklingsarbete bedrivs för att infria förväntningarna. Senast i början av augusti har vi lovat våra internationella programstudenter ett svar om formerna för höstens utbildningar.

Samtidigt har det omedelbara behovet av vår verksamhet ökat. Idag rapporteras det att rekordmånga sökt in till höstens högskoleutbildningar. Extra sommarkurser behöver också sättas in. Det är inte orimligt att tänka sig att HT-fakulteterna går från en betydande underproduktion 2019 till att vi redan 2020 fyller vårt uppdrag inom de utbildningar som inte främst riktas mot internationella studenter. Dessutom behöver våra lärare vara med och utveckla en del av de nya kurser som samhället behöver. Kanske det redan till sommaren finns behov av korta kurser som hjälper oss att förstå människans villkor i tider av pandemier; kanske finns det behov av längre utbildningar för dem som behöver en introduktion till universitetsstudier, osv. Jag hoppas att våra doktorander kommer med som en betydelsefull del i denna utveckling – att de får chansen att skaffa undervisningserfarenhet och lära sig att utveckla kurser tillsammans med våra erfarna lektorer och professorer.

Helt oberoende av Coronapandemin har HT-fakulteterna fattat flera viktiga beslut som har med vår framtid att göra. 25 mars fattade vi beslut om ett reviderat professorsprogram, ett arbete som pågått sedan 2018 har därigenom avslutats. Det kommer att märkas, inte minst genom att ett antal professurer kommer att utlysas under året. Vi har också fattat beslut om hur vi ska rekrytera till dessa professurer. Och på AU igår fattade vi beslut om att ta bort ”trappan” ur våra riktlinjer, en princip som vi och några andra fakulteter försvarat under lång tid och som garanterar att alla lärare som inte är externt finansierade (eller har andra uppdrag) till 100% har kvar viss undervisning i sin tjänstgöring. Vi anser naturligtvis fortfarande att våra lärare ska undervisa, men ”trappan” har visat sig ha negativa effekter. Genom att ta bort den kommer dessutom fler att få möjlighet att delta i undervisning.

Vi hade tänkt oss att vara ovanligt synliga och utåtriktade i år genom Humaniora 2020 men under våren har vi medvetet hållit en lägre profil. Men det händer alltså en hel del på HT-fakulteterna.

Bästa hälsningar,

Johannes