HT:s dekanblogg

Humaniora och teologi rymmer många dolda skatter, samarbets- och samverkansmöjligheter. Den som ger sig i kast med våra ämnen blir därför oftast rikt belönad.

Vi verkar i en region där fantastiska upptäckter återstår att göra och slå mynt av. Det beror på flera saker:
1) Vår placering i södra Sverige med de arkeologiska fynden, gränstraktskaraktären, skånskan, mm.
2) De möjligheter som Lunds universitets ledande forskningsinfrastrukturer för med sig: Humanistlaboratoriet, Max IV och flera andra lokala infrastrukturer och samlingar.
3) Vi finns vid ett brett och starkt universitet med nära till andra starka forsknings- och utbildningsområden som förstår värdet av humanistisk och teologisk kunskap och kunskapsbildning.

Humaniora 2020 innebär ett tillfälle att visa vad vi humanister och teologer egentligen gör. Det är inte så att HT-fakulteterna arrangerar en mängd saker utöver det vi brukar under Humaniora 2020. Nej, hur året gestaltar sig beror på i vilken utsträckning lärare, ämnen, fakulteter, sällskap och föreningar ansluter sig. Humaniora 2020 bidrar med synlighet, med att sätta sökarljuset på de verksamheter som vill bli förknippade med humaniora. Ingen tvångsanslutning, bara möjligheter. Programmet kommer att utökas efterhand. Vi har inte haft så lång framförhållning. Snabba institutioner och enheter har hunnit anmäla sina arrangemang, men stora komplicerade strukturer som SOL har inte hunnit reagera – ännu (hoppas vi!). Alla är välkomna att bidra.

Humaniora 2020 behövs för att risken inte är obefintlig att det som är självklart för de stora universiteten och de studenter som redan finns här blir mindre uppenbart för nästa generationers studenter, vid de mindre lärosätena och i samhället. Andelen studenter som läser vid HT-fakulteterna matchas inte alls av andelen elever som läser humanistiska program på gymnasiet. Vi har ett visst ansvar att visa upp vår livskraft.

Och just på den punkten hjälper det inte att kommunicera den i och för sig viktiga insikten att den som kan för lite humaniora blir en tråkigare bordsgranne i internationella sammanhang. Jag pratar inte om garnityr nu, utan om allvarligare saker som också måste lyftas. Etnologi är inte tjänstevetenskap, filosofi är inte sociologi, kognitionsvetenskap är inte psykologi och biblioteks- och informationsvetenskap är inte dammiga böcker. Som om det inte skulle räcka har de estetiska ämnena, arkeologi, språken och språkvetenskapen, och flera andra av våra ämnen överhuvudtaget ganska litet överlapp med ämnen vid andra fakulteter. Och de är vitala. Kunskapsbildning sker, och i många fall accelererar den. De ämnen som av en eller annan historisk anledning tillhör de humanistiska och teologiska fakulteterna är därför nödvändiga kärnkompetenser i det tvärvetenskapliga problemlösande som akademiker och samhälle ständigt är inbegripna i. Genom att visa en del av den blomstrande vardag som humanister och teologer har vid Lunds universitet, ofta i samspel med andra fakulteter, vill vi bidra med ett stycke kunskap som är avgörande för Sveriges framtid som kunskapsnation.

Johannes Persson
Dekan, HT-fakulteterna vid Lunds universitet

Välkomna till HT-fakulteterna och ett nytt decennium! På fakultetsledningens bord den närmaste tiden ligger professorsprogrammet. Samtliga institutioner har inkommit med yttranden som vi kommer att diskutera i uppföljningsdialogerna i början på februari. Som helhet ser det hoppfullt ut inför den kommande beredningen, även om de ekonomiska förutsättningarna och förhållandet mellan basprofessurer och rörliga professurer i en del fall kommer att behöva diskuteras med institutionerna för att försäkra oss om hållbarhet i personalstyrkan och att vi får tillräcklig flexibilitet att anställa professorer där behoven finns. Vi kommer också under tidig vår att diskutera de ytterligare möjligheter som de förväntat ekonomiskt starka åren 2019-2021 för med sig, framförallt på forskningssidan. På utbildningssidan har vi bland annat fått igång arbetet i den grupp som ska undersöka möjligheten att utveckla/profilera några av våra kurser – det som vi tidigare talat om i termer av spetsutbildningar. Ulrika Holgersson är sammankallande i den gruppen.

Så ser vi fram emot invigningen av Humaniora 2020 den 3 februari klockan 12-13 i LUX. Det program som hittills färdigställts (och snart finns tillgängligt på https://www.ht.lu.se/samverkan/humaniora-2020/) garanterar redan att humanioraåret kommer att kunna hjälpa till att visa upp många goda exempel på det vi gör. Och det är kanske ett av de behov som humaniora har i högre utsträckning än andra. Det är svårt att tänka sig riktigt värdefull humanistisk forskning som inte når ut (medan man lättare kan tänka sig matematisk kunskap som inte gör det, åtminstone inte på samma sätt). Vi glädjer oss också åt det positiva bemötande vi erfarit från flera Lundabaserade samfund och sällskap – förutom Vetenskapssocieteten, som ju har ett tydligt spår under Humaniora 2020-paraplyet. Humanioraåret kommer kanske också att kunna bli en katalysator för varaktig samverkan mellan oss. Till exempel avslutar vi invigningsdagen med en föreläsning på kvällen i LUHS regi.

Lunds universitet ingår i en världsvid universitetsgemenskap. Några av de grundläggande värden ett universitet som vårt behöver värna för att fungera väl under ibland drastiskt föränderliga förhållanden är beprövade och väl kända. LU:s strategiska plan lyfter fram några. De har att göra med autonomi, utbildningens och forskningens frihet, integritet och kvalitet. Överenskommelser och dokument som Magna Charta Universitatum (som är under revidering) och Den europeiska kodexen för forskningens integritet (nyligen reviderad) innehåller fler värderingar och förhållanden som anses behöva vara realiserade inom universiteten: tillförlitlighet, ärlighet, respekt, ansvarighet, att våra studenter ska åtnjuta de villkor som krävs för att de ska kunna ta del av den universitetskultur och få den utbildning som de eftersträvar, och så vidare. Lunds universitet är också ett statligt universitet, och det har under 2017-2019 bland annat inbegripit att vi haft i uppdrag att utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering i syfte att verksamheten ska bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen, t.ex. i fråga om lika möjligheter till karriärvägar, könsbundna studieval och genomströmning. Allt det där är självklara utgångspunkter för de flesta av oss – även om konflikter mellan såväl värderingar som mål kan riskera att uppstå i enskilda ärenden och då framtvinga mer aktiv reflektion. De politiska partierna lyckas ibland inte heller hålla tillräckligt avstånd till vår kärnverksamhet, men vi får inte heller glömma att den verksamheten till stor del finansieras av skattebetalarna. Förhoppningsvis kommer det att räcka långt för HT också under 2020-talet att undvika politisering, att sluta upp bakom de grundläggande värderingar som de stora universiteten delar, och att ta fram, förmedla och tillgodogöra oss vetenskaplig kunskap, beprövad erfarenhet och konstnärlig forskning av hög kvalitet.

Bästa hälsningar,

Johannes

Hände det något minnesvärt vid HT-fakulteterna 2019? Självklart gjorde det det. Frågan är felställd. Mycket av det mest minnesvärda sker varje dag, om och om igen – i lektionssalar, vid skrivbordet och i fält. Det mesta av det som sticker ut sker på ett visst avstånd från det som en fakultetsledning eller annan ledning överblickar och har inflytande över – som att vi inom ramen för ett projekt tillsammans med Eslöv, Klippan och Simrishamn tagit fram ett undervisningsmaterial för akademiker som vill läsa SFI på distans.

Så hände det något som fakultetsledningen var delaktig i under 2019 som inte också hände 2018? Jag satt och pratade med HTS ordförande, Linnea Karlsson, om det vid vår jullunch. Vi tvingades motvilligt inse att ur den synvinkeln var 2019 ett år då inget hände med de frågorna som jag hade på mitt bord:

Vi hoppades få ett nytt professorsprogram på plats, ett program som också besvarade frågan om befordran. Men beslutet fick skjutas upp till 2020.

Vi arbetade med vår underproduktion men såg ingen vändning (vår största institution inledde däremot ett viktigt arbete med omfördelning av utbildningsuppdrag mellan ämnen och en annan institution tog beslut om en ny kursstruktur)

Vi gjorde insatser för att rekrytera en internationell, kvinnlig toppforskare, men det slutade med att vi anställde en av de män som redan arbetar här (en mycket duktig forskare).

Vi satte in kraftfulla insatser mot det ökande myndighetskapitalet, men årets resultat ser ut att bli +25 miljoner.

Vår strävan att minska antalet forskarutbildningsämnen var också tydlig, men till slut fick vi ytterligare ett (och det var ett utmärkt tillskott).

Om ledning handlar om framgångsrik regi, går 2019 inte till historien ur ett dekanperspektiv. Det såg säkert helt annorlunda ut ur andra perspektiv, för det har gått bra för HT-fakulteterna ändå, såklart. Det har nämligen varit långt ifrån ett mellanår. Forskningen (t ex Per Anders Rudlings WAF),  forskarutbildningen (t ex placeringen av AI-forskarskolan Wasp-HS hos oss) och samverkan har gått mycket bra, både på det sättet som det gjorde också 2018 och på det mer unika 2019-sättet. Att de beviljade VR-projekten blev så många och fördelade sig på så många ämnen var en av flera stora höjdpunkter.

Mellanår följs ibland av händelserika år, och 2020 har alla förutsättningar att bli ett sådant. Vi kan inte regissera nästa år heller, men vi kan med gemensamma krafter tolka och navigera ett delvis nytt landskap. På AU igår beslutade vi om riktlinjer för forskningsdatalagring. I beslutet ingår förutom ett system för detta också ett beslut att kostnaderna ska tas centralt på IT-enheten. Det sätter punkt för en diskussion som pågått under flera år, och det kommer att förändra en hel del. Det kanske är den första stora händelsen under 2020. Och så har vi Humaniora 2020 att se fram emot. De programpunkter som hittills kommit in är klart lovande, liksom de kontakter med samfund, societeter och sällskap som redan uppstått med anledning av humanioraåret. Vi inviger året den 3 februari, vid lunchtid, i LUX foajé. Hoppas att se er då!

Johannes

Det närmar sig deadline för institutionernas svar på frågan om i vilka ämnen man har behov av och utrymme för professorer. Vi har redan idag ett sådant ”professorsprogram”, men det behöver revideras något.

En sak som har förvirrat några är skillnaden som görs mellan bestående (eller bas-) professurer å ena sidan och rörliga (eller strategiska) professurer å den andra. Låt mig därför först ta upp de två vanligaste missförstånden. Skillnaden har inte att göra med att de senare är tidsbegränsade eller strategiskt viktigare. Alla professorsanställningar är tillsvidare, har samma villkor i övrigt och är strategiskt viktiga. Det som skiljer är motiveringen till inrättandet av anställningen och vad som händer med den efter det att innehavaren slutat. Den bestående (eller bas-) professuren behövs för att upprätthålla en ämnesstruktur. Till exempel är våra forskarutbildningar och flera av våra grundutbildningar av ett slag som kräver långsiktig planering också för tiden efter det att den nuvarande professorn slutat. Utgångspunkten är att de utlyses igen inom samma ämne. Den rörliga (eller strategiska) professuren behövs för att kraftsamla inom samma ämne eller inom ett ämne, område eller fält där vi inte har för avsikt att bygga upp en ämnesstruktur av det traditionella slaget. Utgångspunkten är att den strategiska professuren ska finnas under en generation, men när innehavaren slutar är det möjligt att den resursen används för en ny rörlig professor i ett helt annat ämne.

Fakultetssyrelsen har meddelat att givet vårt nuvarande ekonomiska läge är 2/3 bestående (eller bas-) och 1/3 rörliga (eller strategiska) professurer en önskvärd fördelning. Det är en signal om att styrelsen inte tror att en utveckling mot allt fler ämnen med egen professor är rätt väg att gå. Snarare bör HT-fakulteterna ha något färre ämnen med professor i. Anledningen är förstås att det krävs miljöer för att bedriva god forskning, forskarutbildning och utbildning. Att skapa nya mycket små, möjligtvis isolerade miljöer kring professorer är inte önskvärt. Bättre då med större miljöer där möjligtvis fler professorer, lektorer, forskare och doktorander ingår. Men det är en balansgång, då vi också vill bibehålla kvaliteten i de många små ämnen vi redan har. 

Även om det inte har varit avgörande för denna fråga finns det en intressant vetenskapsteoretisk diskussion med viss bäring på resonemangen kring professorsprogrammet:

”Disciplines are distinguished partly for historical reasons and reasons of administrative convenience (such as the organisation of teaching and appointments), and partly because the theories which we construct to solve our problems have a tendency to grow into unified systems. But all this classification and distinction is a comparatively unimportant and superficial affair. We are not students of some subject matter but students of problems. And problems may cut right across the borders of any subject matter or discipline.” (Popper 1963, s. 88)

Kuhnskt orienterade vetenskapsteoretiker har å sin sida pekat på fördelarna med fastare ämnesstrukturer. Det har alltid varit så, att friheten för professorer och andra lärare att utveckla sin forskning i den riktning de finner mest givande har varit stor så även med enbart fasta (eller bas-) professorer finns möjligheten till rörlighet. Vad som tillkommer med rörliga (eller strategiska) professorer är möjligheten att understödja en sådan utvecklingslinje med ytterligare resurser.

Bästa hälsningar,

Johannes

Det har rått viss osäkerhet under de senaste åren om HT-fakulteterna är en eller två fakulteter, åtminstone för dem som tagit del av Lunds universitets informationsmaterial. Anledningen till osäkerheten, skulle man kunna analysera situationen, är att sedan 2011 har termen ”fakultet” haft två betydelser: dels den ursprungliga, dels den som termen ”område” tidigare hade. Det är bara H- och T-fakulteten som tyckt att detta varit ett problem då de andra fakulteterna utgjorde områden. Men vi blir en eller två fakulteter beroende på definition. Nu har universitetet efter en diskussion i rektors ledningsråd accepterat vår linje, och framöver kommer det att heta att Lunds universitet har nio fakulteter igen. Man kan tycka att det är en liten fråga, speciellt som det för det första inte finns några planer på att upplösa samorganisationen av våra fakulteter och då vi för det andra hela tiden varit två fakulteter, men för mig handlar det om vikten av synliggörande och betonande av livskraftiga kollegiala strukturer. Det historiska perspektivet är inte heller ointressant. HT-fakulteterna är en konstruktion med rötter i högskolereformen 1977. Teologiska fakulteten var en av universitetets fyra ursprungliga fakulteter, medan humanistiska fakulteteten tillsammans med den naturvetenskapliga vuxit fram ur den av de fyra ursprungsfakulteterna som inte längre finns kvar: den filosofiska.

Förhoppningsvis ger detta CTR:s utbildningar (och T-fakulteten) ytterligare en möjlighet till ökad synlighet och profilering. Frågan är om detsamma gäller H? Termerna ”humaniora” och ”humanistisk” får minskad användning i skolan. Och ibland används de på sätt som många av oss har invändningar mot. Vi gör vad vi kan för att visa vad humaniora är med hjälp av Humtank, Humaniora 2020, osv, och det ska vi fortsätta med. Men kanske är det viktigare för oss att ibland stödja våra ämnen utan att själva synas som fakultet. Kanske behöver i synnerhet ibland språken synas i ett eget sammanhang?

Trevlig helg,

Johannes Persson, dekan för HT-fakulteterna

Så har RJ publicerat bidragsbeslut för stödformen projekt. Fyra forskare/forskargrupper från HT firar stora framgångar. Fantastiskt roligt, och ett stort grattis till: Tom O’Dell/Lizette Gradén, Jonas Hansson, Maria Nilsson och Pelle Söderström!

Under glädjen döljer sig ibland en stor lättnad. En del av dem som får dessa bidragsbeslut kan riva redan underskrivna uppsägningsdokument. Det är naturligtvis ännu mer glädjande, men det påminner oss också om att situationen endast undantagsvis är stabil för den enskilde forskaren och att vi har svårt att skapa uthålliga forskningsmiljöer.

Något större marginaler hade utan tvekan varit att föredra, men enda sättet att nå dit verkar vara att antingen minska antalet forskare (låta forskningen bedrivas av professorer, lektorer, postdoktorer och doktorander) eller öka den externa finansieringen så mycket att det skapas en buffert med vilken man kan finansiera den som för tillfället haft mindre lycka i konkurrensen om externa medel.

Det är naturligtvis en diskussion för en helt annan dag än denna, men helt klart är att institutionerna måste fundera över om de på ett bättre sätt än idag kan skapa långsiktiga förutsättningar för de utmärkta forskare vi har. Statsmakterna kan hjälpa till här. Och inte enbart av arbetsmiljöskäl. Humaniora och samhällsvetenskap tror jag hade mått bra av en storskalig satsning på uthålliga hum-sam plattformar för ledande forskning över traditionella akademiska (ämnes)gränser. 

Bästa hälsningar,

Johannes

Jag pratade just med en hum-kollega från ett annat stort lärosäte. Det går bra för Lund, sa hon. Och vi har mycket att glädjas åt: Marie Cronqvist invald i KVA, Mikael Roll ny professor i fonetik, Cajsa Sjöberg och Jutta Haider stipendiater i Inga och John Hains stiftelse för vetenskaplig humanistisk forskning; och LU har – som vanligt genom vår försorg – synts på bästa sätt på bokmässan;  Lund University Press har kommit med två nya böcker (Mia-Marie Hammarlins Exposed och Czarniawska & Löfgrens antologi Overwhelmed by overflows), och de tidigare böckerna har fått fin spridning vid världens bibliotek, i bokhandeln och open access. Gunnar Broberg har kommit med sin bok om Linné (på Natur & Kultur), och det heter redan att den ”kommer att bli ett standardverk och är att betrakta som Brobergs magnum opus”. Det är klart sedan sist att Christian Balkenius blir koordinator för en av de största forskarskolorna någonsin och att HT och LU därmed blir huvudaktörer inom Wallenbergstiftelsernas miljardsatsning på AI. Nele Pöldvere har disputerat på en avhandling som innebar att vi fick ett London-Lund Corpus 2 of spoken British English, och många, många andra har disputerat vid våra fakulteter under året. Vår lärarutbildning har växt, både programdel och KPU. Och detta är ändå bara axplock, några få goda exempel på allt det fantastiska som händer vid HT nästan varje dag. Vi arbetar också intensivt med det som inte är lika fantastiskt – och otydligheten kring professorsfrågan är förstås en av de sakerna. Det verkar dock som att fakultetsstyrelsen kan fatta ett klargörande beslut i mars, och sen kan fler institutioner börja rekrytera professorer igen.

Ett av de orosmoln som vi inte styr över själva – åtminstone inte helt – har att göra med våra utbildningar. Även om vi under hösten har vänt den nedåtgående trenden så har vi inte hämtat oss helt när det gäller antalet studenter. Det höjs visserligen många röster för betydelsen av våra ämnen. Handelshögskolans rektor säger att humaniora är så viktigt att de själva överväger att ge kurser för sina studenter: ”Än så länge har antiken inte behövt stå som obligatorium på våra kursplaner. Men om Skolverkets förslag går igenom och vi ska fortsätta att arbeta med uppdraget att stärka svensk konkurrenskraft kanske vi måste tänka om.” Det är utmärkt att tunga företrädare för andra fakulteter säger så. Det är alltid mer problematiskt att tala i egen sak. Men vi ska naturligtvis inte vara tysta. För det är inte bara i egen sak vi talar! Fler av oss kan understödja Dick Harrison och Lars Strannegård med viktiga inlägg. Under tiden får vi andra arbeta hårt med att göra våra utbildningar ännu bättre. 

Nästa är firar vi Humaniora 2020 (och, ja, för oss inbegriper det humaniora och teologi – även om vi också kommer att påtala för alla som vill lyssna att HT-fakulteterna är två fakulteter, inte en). Vi hoppas kunna komma ut med ett spännande program inom kort. Och vi planerar att göra satsningar av engångskaraktär för att fira detta år ytterligare – tre extra doktorander och två postdoktorer. Mer om detta längre fram. Men vi behöver en slogan. Rubriken ovan är klippt ur vår strategiska plan. Vi tar gärna emot ännu bättre förslag.

Bästa hälsningar,

Johannes

2020 kommer vi att med gemensamma krafter försöka göra till humanioras år här i Lund. Varje år är förstås humanioras år, men tillsammans med Vetenskapssocieteten som fyller 100 tänkte vi ta chansen att lyfta fram och visa upp humaniora lite extra.

Exakt hur får ni gärna hjälpa oss att tänka ut. Vi börjar iallafall med att samla våra redan många aktiviteter under ett gemensamt paraply. I mars äger ett arrangemang rum, där humtank och LU Futura är med. 3-4/4 har vi HT-dagar. 23-24/4 har vi en stor EHIC-konferens i Lund. I maj har Vetenskapssocieteten jubileumshögtid. I september är det kulturnatt. Under hösten 2020 tänker vi oss också att anordna 4-6 föreläsningar av ungefär samma snitt som under LU 350års-festligheterna.

Kanske skaffar vi en humaniorabuss och kör runt på skolorna under den lediga tiden. Tanken är att vi ska nå Lundabor, presumtiva studenter, alumner, politiker och journalister – och framförallt kanske andra universitetsanställda och studenter.

Vi kommer att rekrytera en kommunikatör som kan hålla samman programmet så snart som möjligt, och därefter börjar vi att höra av oss. Den grupp som satt igång att arbeta består av Samuel Byrskog och mig från HT (vi kommer naturligtvis inte att lyfta fram H på bekostnad av T i de arrangemang som HT-fakulteterna står för) och David Dunér och Göran Bexell från Vetenskapssocieteten. Vi ser mycket fram emot detta samarbete. Ni får gärna hoppa på bussen!

Bästa hälsningar,

Johannes

Hoppas att ni haft en fin och vilsam sommar!

Under sommaren har Anamaria Dutceac Segesten fått två H2020-projekt beviljade: The right to international protection: a pendulum between globalization and nativization och Enhancing social cohesion through sharing the cultural heritage of forced migrations. Stort grattis!

Tillsammans med Marianne Gullbergs och Lena Halldenius Marie S Curie-projekt som vi tidigare rapporterat om har HT-fakulteterna fått fyra H2020-projekt beviljade under året. Vi hoppas nu att det går bra också med de ansökningar som gått in om ERC advanced och consolidator grant (en vidare till intervju så med lite tur kan vi komma med riktigt goda nyheter senare i höst!).

Hur mycket vi kan öka vår forskning beror i hög grad på hur framgångsrika vi kan bli i våra ansökningar till de icke-statliga finansiärerna, och de fyra projekten visar att möjligheterna är goda. Medfinansieringen har dock varit ett problem för flera institutioner. I budgetarbetet som snart börjar kommer vi därför som tidigare nämnts att undersöka om vi kan öka potten för strategisk samfinansiering av i första hand vissa typer av Horizon-projekt. Sedan tidigare har vi utfärdat “förbud” mot att säga nej pga ekonomiska skäl till att ansökningar om ERC starting, consolidator och advanced grant skickas in, och det vore bra om medfinansieringen inte blev ett hinder för deltagande till exempel i Marie S Curie-sammanhang.

En mycket glädjande nyhet är att Christian Balkenius blir koordinator för AI-forskarskolan inom WASP-HS (se http://wasp-hs.org) där cirka 70 doktorander kommer att antas. Huvudansvaret för detta 10-åriga initiativ, som MMW och MAW finansierar, placeras i Umeå, men Lund får alltså också en central roll. Givet dessa omständigheter bör vi noga överväga att satsa egna medel på forsknings- och doktorandmiljöer kring AI och dess konsekvenser tillsammans med S, J och EHL. Vårt engagemang i WASP-HS ger förutsättningar att göra något riktigt bra inom AI under de kommande åren, och det finns redan intressant verksamhet på både H och T som skulle passa väl in. 

Fakultetsledningen befinner sig i Umeå med omnejd den här veckan. Vi har lärt oss en hel del redan, till exempel om hur man framgångsrikt kan använda sig av nätkurser. Känslan är att humanisterna i Umeå kommit längre än vi när det gäller nätkurser och det högskolepedagogiska stödet till dessa (se t ex http://umanista.se). Vi försöker därför anordna en träff i Lund med några av deras lärare och pedagoger under hösten. (Umeå har också intressanta idéer om hur man kan arbeta med rekrytering). Vi hoppas dessutom kunna bidra till att humlabben i Umeå och Lund skriver en riktigt stark gemensam VR-ansökan om stöd till forskningsinfrastruktur av nationell/internationell betydelse.

Det finns en del andra intressanta möjligheter som vi skulle vilja titta närmare på. KB tog tidigare i år fram ett förslag till nationell biblioteksstrategi, Demokratins skattkammare, som nu är ute på remiss (https://www.regeringen.se/remisser/2019/06/remiss-av-rapporten-demokratins-skattkammare—forslag-till-en-nationell-biblioteksstrategi/). Den tar upp möjligheten att inrätta ett fortbildningsinstitut för bibliotekarier. En sådan stärkt struktur för kompetensutveckling inom biblioteksväsendet borde kanske kunna byggas i Skåne genom att Lund, Malmö och Regionen gick samman?

Bästa hälsningar från Norrland,

Johannes

Först ett stort grattis till Mia-Marie Hammarlin för framgången i RJs utlysning Mixade metoder med ”Ryktesminering” – ett projekt som syftar till att studera ryktesspridningens roll och betydelse för den vaccinationskritik som växer på internet och hur den kan förstås som ett uttryck för ett medborgerligt engagemang (civic engagement) i en digital samtid som medfört avgörande förändringar för den vardagliga medborgarkulturen (civic culture). Värt att notera är också att Lunds universitet stod för ytterligare tre av totalt åtta beviljade projekt (S-faks forskare hade stora framgångar) i denna utlysning med inriktning på hur den digitala tekniken ställer forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap inför en rad nya utmaningar och möjligheter. Mycket glädjande!

Sedan en kort rapport från fakultetsstyrelsen.

För det första konstaterade styrelsen, vid fastställandet av tertialrapporten för HT-fakulteterna, att flera av institutionernas ekonomier utvecklas starkt på forskningssidan. En av anledningarna är att de sammantaget betydande externa projektmedel som beviljats nu används till lärarnas löner, vilket frigör fakultetsmedel. I det längre perspektivet är detta mycket positivt. I det korta perspektivet innebär det emellertid en ökad risk för att HT-fakulteterna bygger på sitt myndighetskapital ytterligare. En del av detta kapital (10% av det kapital som överstiger 15%) kommer att lyftas till universitetsgemensam nivå och finansiera forskarskolan Agenda 2030. Det är i och för sig en utmärkt satsning, men det innebär att medel som institutionerna skulle ha kunnat använda för att till exempel anställa doktorander, postdocs eller till att samfinansiera forskningsprojekt försvinner. Prognosen i tertialrapporten pekar mot ett myndighetskapital runt 20% vid årets slut. Naturligtvis innebär detta kanske en möjlighet för HT-fakulteterna att i budgetarbetet i höst öka möjligheterna till strategisk samfinansiering av till exempel Marie Curie-projekt och andra projektformer som är betydelsefulla men svåra för en del institutioner att klara ekonomiskt. Å andra sidan kan en effekt av det bli att institutioner som redan har en god ekonomi gynnas ytterligare. Men den starka ekonomin innebär också att det avlyft från institutionernas myndighetskapital (10% av det kapital som överstiger 15%) som fakultetsstyrelsen beslutat om för 2019, sannolikt kommer att kvarstå – och kanske kompletteras med ytterligare åtgärder – om institutionerna inte ökar sina kostnader under nästa halvår.

För det andra tog styrelsen principiellt ställning till hur man vill bereda ansökningar om rörliga professorer under innevarande år. Styrelsen menade att man måste invänta institutionernas svar på remissen om det reviderade professorsprogrammet innan man fattar beslut om enskilda rörliga professorer i programmet. Det betyder att styrelsen under 2019 inte kommer att skicka ut en separat fråga om önskemål om rörliga professorer, utan förväntar sig att sådana önskemål uttrycks och motiveras i svaret angående det reviderade professorsprogrammet som ska vara inne i december. Den för tillfället urstarka ekonomin talade för ett annat beslut, men styrelsen ansåg att en kvalitativt tillfredsställande och rättvis bedömning av ansökningar om de rörliga professorerna förutsätter en helhetsbild.

Trevlig helg,

Johannes