HT:s dekanblogg

Först och främst ett stort grattis till Mikael Roll som fick ett av Vetenskapsrådets konsolideringsbidrag, https://www.vr.se/utlysningar-och-beslut/beslut-om-bidrag/beslut/2018-09-06-konsolideringsbidrag.html

Syftet med dessa bidrag är att ge de mest framstående yngre forskarna möjlighet att konsolidera sin forskning och vidga sin verksamhet. Det är fantastiskt roligt att vi på HT får förvalta ett av dessa anslag – det enda i riket som gick till humaniora och ett av totalt två som gick till Lunds universitet.

HT-fakulteterna har tidigare uppmärksammat behovet av att fler lektorer blir docenter och skapat möjligheter till koncentrerad forskningstid för att avsluta större projekt som leder till att docentkompetens uppnås genom sk forskningsterminer.

Minst lika viktigt är emellertid att de lektorer som uppnått docentkompetens fortsätter att satsa på forskning, för egen del och för att stärka de forskningsmiljöer de ingår i.

HT-fakulteterna har därför beslutat att inleda ett arbete för att skapa incitament och långsiktiga förutsättningar för lärare med docentkompetens att utveckla forskningsmiljöer och framgångsrikt konkurrera om strategiskt viktig forskningsfinansiering.

Vi kan naturligtvis inte tävla med VR – våra resurser är begränsade och ska räcka till allt från doktorander till professorer och infrastrukturer. Men vi kan visa vår uppskattning av och våra fortsatta förväntningar på  de docenter som bygger forskningsmiljöer och dessutom ofta söker finansiering i hårdast möjliga konkurrens.

Den idé som HT-fakulteterna arbetar med just nu är att lektorer som är docenter och ingår i docentprogrammet ska få en 5 %-ig ökning av den garanterade forskningstiden. Att ta fram kriterier, kravprofil och en transparent process för ett sådant docentprogram är en viktig del av det strategiska arbetet. Lika viktigt är emellertid att få evidens för om programmet är effektivt. En pilotversion av docentprogrammet, med fokus på vilka förväntningar som är rimligt att ställa på dem som ingår i programmet och hur uppföljningen ska se ut, planeras därför redan under 2019.

Hej,

HT-fakulteternas verksamhet är enastående, ofta överraskande och oväntad. Idag fick vi reda på att en av våra prefekter, kognitionsvetaren Tomas Persson, tillsammans med kollegerna Gabriela-Alina Sauciuc och Elainie Madsen fått IgNobelpriset 2018. En helt fantastisk utmärkelse, med grund i gedigen vetenskap. Kanske det närmaste ett Nobelpris vi varit? Stort Grattis!

Tidigare i veckan arrangerade Victoria Höög på egen hand ett seminarium som blev lyckat och involverade många lärare och andra anställda, prefekter och fakultetsledning. Det handlade om HT:s visioner och strategier för framtiden. Det oväntade i det fallet var initiativet. Jag hoppas att det var ett av många kommande kollegiala samtal, i olika form och regi.

Jag vill ta tillfället i akt att skriva några rader om vad jag sa på Victorias seminarium och samtidigt betona för er som inte var med att det var en idé som jag presenterade, inte något beslutat eller ens processat i våra nämnder. Idén och dess bakgrund är följande:

Som en konsekvens av befordringsreformen ökade antalet professorer vid HT-fakulteterna under många år. Antalet professorer blev till slut större än fakultetsmedlen kunde bära, och de senaste fem åren har HT-fakulteterna därför varit tvungna att vara restriktiva med att anställa professorer; befordran har inte förekommit alls.

2019 bedömer jag att HT-fakulteterna återigen är nere på en professorsnivå som är långsiktigt hållbar. Det blir då möjligt att staka ut en ny kurs för professorsrekryteringarna vid HT-fakulteterna. Det gäller att ta till vara den möjligheten på bästa sätt och samtidigt undvika den ekonomiskt ohållbara situation och oförmåga till strategisk planering som rådde före befordringsstoppet.

Min idé är tvådelad. Den består för det första i att det nuvarande professorsprogrammet kvarstår i bantad form. Det garanterar HT-fakulteternas kompetens, forskningsbredd och kontinuitet. Det är viktigt för vår identitet. Det namnger 30-40 professurer som ska finnas vid HT-fakulteterna och som återbesätts vid tidigare innehavares pensionering.

Det kompletteras med ett ungefär lika stort antal strategiskt motiverade, rörliga professurer inriktade mot att försäkra att HT:s forskningsmiljöer, forskargrupper och kunskapsmiljöer är nationellt ledande och internationellt slagkraftiga inom ett antal områden. Dessa professurer återbesätts i normalfallet inte. Det är viktigt att det är kvalitet snarare än relevans som styr fördelningen av dessa rörliga professorer, att man bygger på det som redan är starkt, men också att man precis som i professorsprogrammet tar hänsyn till komplementaritet.

En avgörande förutsättning för att implementera förslaget är att en konstruktiv dialog kan föras mellan kolleger, institutioner och fakultetsledning. Förankringen är viktig.

Men det behövs också någorlunda objektiva måttstockar och inspel utifrån för att mäta vetenskaplig kvalitet och kunskapsmiljöers styrka och potential, särskilt för att avgöra vilka rörliga professurer som ska tillsättas. RQ20 kan komma att bli ett betydelsefullt stöd.

Jag tror inte att svårigheterna blir överdrivet stora. När det gäller de strategiska, rörliga resurserna handlar det om att bestämma sig för ett par i taget, i takt med att pensionsavgångar inträffar. Och det handlar också om att institutionerna ska ha råd att anställa en professor. Jag tror att vi ska sträva efter att endast anställa professorer inom områden och ämnen som kan bära den del som inte fakultetsmedlen, ”basresursen”, täcker. På det viset ökar institutionens ansvar och endast de mest livskraftiga förslagen kommer med i processen.

Trevlig helg,

Johannes