I samband med att Birgitta Lastow efter många år som IT-chef, och med engagemang vid SOL innan dess, får ett större uppdrag vid LDC för arbete med universitetsgemensamma frågor, har HT-fakulteterna rekryterat en ny IT-chef (Birgitta kommer att finnas kvar vid HT i en expertroll).
Edin Kuckovic presenterar sig så här:
”Mina studier har varit förlagda till Fakulteten för teknik och samhälle vid Malmö högskola (Malmö universitet idag) där jag tagit Högskoleingenjörsexamen i Data- och elektroteknik, inriktning mot Datateknik.
Jag är anställd på HT sedan 2003 och jag var med från starten när Språk- och litteraturcentrum bildades där jag bidrog starkt i utvecklingen av IT-avdelningen. Jag gjorde institutionens första hemsida och lade grunden till vidareutveckling av den och andra tjänster som finns idag på institutionen. Jag har också samarbetat med flera forskare och varit inblandad i deras projekt som programmerare.
Jag har varit IT-systemförvaltare för klienter (datorer) som används på HT och har lett verksamheten för IT-supporten. Där har jag ansvarat för större projekt som vi har haft de senaste åren inom supporten vid HT.
Jag ser fram emot att leda och utveckla verksamheten inom IT-enheten. IT ska vara med och skapa de bästa förutsättningarna för hela verksamheten vid Humaniora och Teologi.”
Vi önskar Edin välkommen som IT-chef och stort lycka till i den nya rollen!
Johannes
Yulia Yurchuk blir ny universitetslektor i Europastudier och Öst- och Centraleuropakunskap
HT-fakulteterna välkomnar Yulia Yurchuk som ny universitetslektor. Yulia presenterar sig så här:
”Jag är historiker och har i min forskning framför allt behandlat frågor kring historiebruk, historiografi och minne med särskilt fokus på den postsovjetiska tiden, Ukraina och Öst-/Centraleuropa. Jag disputerade i historia vid Södertörns universitet 2015 med en avhandling om hur historieskrivning och minneskultur brukats i Ukraina efter självständigheten. Jag visar att minneskultur starkt påverkas av rådande samtida förhållanden där egentlig historia omvandlas till ett redskap i den postkoloniala strävan efter befrielse.
Under 2016 – 2019 var jag del av projektet ”Information management in Ukraine. From national branding to information war” (projektledare Per Ståhlberg, 2016-2019, finansiering av Östersjöstiftelsen) och forskade om akademikers betydelse och historikernas roll som aktivister under krigets tid. Under 2017 – 2020 arbetade jag på mitt postdoc projekt “Memory, Politics, and Religion: The Role of Religion and Churches in Formation of Memory in Ukraine” som belyser olika aspekter av kyrkornas ökade intresse för det förflutna och utforskar relationen mellan religion och minne, vilket är ett av de otillräckligt utforskade områdena inom det historiska fältet. I boken ”Memory and Religion from a Postsecular Perspective” (red. med Zuzanna Bogumil) presenterar vi en ”postsecular turn” (postsekulär vändning) i historiebruksfältet. Vi visar att religion i stor utsträckning påverkar minneskultur även i samhällena som presenterar sig som sekulära.
Efter disputationen har jag arbetat som universitetslektor i historia vid Södertörns Universitet, Umeå universitet samt en kortare tid vid historiska institutionen på Stockholms universitet. Under alla dessa år har jag undervisat om Europas historia, världshistoria, historieskrivning samt olika teoretiska kurser inom historia. Jag är ofta verksam som gästlektor på internationella sommarskolor då jag undervisar i tvärvetenskapliga program om kulturarv, minnespolitik och historiebruk för studenter från olika akademiska bakgrunder. Dessutom är jag också aktiv som redaktör för olika tidskrifter och bokserier (Journal of Soviet and Post-Soviet Politics and Society, Palgrave Memory Studies).
Jag brinner för mitt arbete både som lärare och som forskare. Till Lunds universitet tar jag med mig min passion, mina erfarenheter och kontakter. Livet tar än en ny sväng och jag hoppas att det kommer att vara spännande och givande både för mig och för mina nya kollegor och studenter i Lund!”
Fortsatt trevlig sommar,
Johannes
Johan Östling blir ny professor i historia med inriktning mot kunskapshistoria
Lunds universitet har fattat beslut om att anställa Johan Östling som professor i historia med inriktning mot kunskapshistoria. Han presenterar sig så här:
”Johan Östling är ny professor i historia med inriktning mot kunskapshistoria. Sedan ett antal år har han strävat efter att utveckla kunskapshistoria som ett nytt fält men han har även ett mer allmänt intresse för idéer, kultur och politik i Europas moderna historia. Östling är föreståndare för Centrum för kunskapshistoria (LUCK) vid Lunds universitet och är Wallenberg Academy Fellow; dessförinnan var han Pro Futura-forskare.
Östling disputerade 2008 på en avhandling om svenska erfarenheter i andra världskrigets efterdyning och ägnade sig därefter åt Humboldttraditionen och universitetets historia. I nära samarbete med ett antal kollegor skapade han under 2010-talets andra hälft en kunskapshistorisk forskningsmiljö i Lund med många internationella förgreningar. Bland annat har Östling publicerat böckerna Circulation of Knowledge, Forms of Knowledge och Histories of Knowledge in Postwar Scandinavia samt grundat årsboken History of Intellectual Culture. De senaste åren har han forskat om humaniora i efterkrigstidens samhälle och han utgav under våren 2022 monografin Humanister i offentligheten. Som professor i historia kommer han att verka för att Lund ska vara ett internationellt centrum för kunskapshistorisk forskning, utbildning och samverkan.”
(Detta är HT-fakulteternas första befordran till professor på flera år och har möjliggjorts genom HT-fakulteternas beslut om ett reviderat professorsprogram (dnr STYR 2018/1641), där ämnen och inriktningar anges och som i vissa fall ger möjlighet för befordran inom professorsprogrammet. I ”Professorer vid HT-fakulteterna – förväntningar, kravprofil, beredning vid rekrytering” (dnr STYR 2018/1641) som HT-fakulteternas styrelse fattade beslut om 2020-03-25 anges att rekrytering genom internationell utlysning utgör normalfallet, men att befordran ska vara möjlig i de fall där professuren är ”rörlig” och där det går att visa att det i miljön redan finns en (och endast en) universitetslektor som uppfyller förväntningarna som anges i ovanstående beslut.)
Bästa hälsningar,
Johannes
Samtliga utlysningar på plats nu när tre anställningar i jiddisch och ett universitetslektorat i historisk arkeologi också publicerats
Som ett PS till förra meddelandet: nu är samtliga annonser publicerade på https://www.lu.se/vacancies
Tillkommit har:
Universitetslektor i historisk arkeologi (PA2022/1611)
Universitetslektor i jiddisch (PA2022/2152)
Biträdande universitetslektor i jiddisch (PA2022/2157)
Universitetsadjunkt i jiddisch (PA2022/2155)
Bästa hälsningar,
Johannes
Lediga anställningar
Inför sommaren ledigkungör HT-fakulteterna ett flertal anställningar. För närvarande är 23 anställningar utlysta – bland dem tre professorsanställningar, fem tillsvidareanställningar som universitetslektor (ytterligare två publiceras inom kort), fyra biträdande universitetslektorat (ytterligare två publiceras inom kort) och anställningar som kommunikatör, systemutvecklare, adjunkt, forskare mm. Rekryteringar är kanske de enskilt viktigaste processerna för att uppnå universitetets långsiktiga mål. Kanske något för dig som läser att söka själv – eller tipsa andra om!
Professor i allmän språkvetenskap (PA2022/1957)
Professor i historia med inriktning mot internationell och global historia (PA2022/1060)
Professor i missionsvetenskap med ekumenik (PA2022/1849)
Universitetslektor i tyska (50%) (PA2022/1598)
Universitetslektor i digitala kulturer och förlags- och bokmarknadskunskap (PA2022/2145)
Två anställningar som universitetslektor i svenska som främmande språk (PA2022/2153)
Universitetslektor i etnologi (PA2022/1203)
Vik Univ. lektor i mänskliga rättigheter (PA2022/2440)
Biträdande universitetslektor i historisk osteologi (PA2022/1612)
Biträdande universitetslektor i Europastudier (PA2022/1845)
Biträdande universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap (PA2022/1197)
Biträdande universitetslektor i litteraturvetenskap (PA2022/1596)
Två anställningar som universitetsadjunkt i svenska som främmande språk (PA2022/2159)
Universitetsadjunkt i utbildningsvetenskap (PA2022/1961)
Universitetsadjunkt mediehistoria vikariat 20% (PA2022/2448)
Forskare inom projektet Adelns testamenten (PA2022/2302)
Postdoktorer i kulturhistoriska perspektiv (PA2022/1210)
Administratör (PA2022/2341)
Kommunikatör (PA2022/2338), Humanistlaboratoriet
Systemutvecklare med inriktning mot webb (PA2022/2342), Humanistlaboratoriet,
Vik. Studievägledare (PA2022/2508)
Bästa hälsningar,
Johannes
Per Anders Rudling blir universitetslektor i historia
HT-fakulteternas lektorsprogram tar form, och i och med det klargörs bland annat vägarna till lektorsanställning. Vi ser framför oss att tillsättning av lektorat efter internationell utlysning kommer att vara huvudspåret, men att anställning av biträdande universitetslektor kommer att bli vanligare – och kanske på sikt utvecklas till det andra huvudspåret. En väg till lektorat som vi tydliggjort i programmet är att det ska vara möjligt för personer som rekryterats externt inom ramen för Wallenberg Academy Fellow-programmet att efter framställan från institutionen och sakkunnigprövning anställas som universitetslektor. HT-fakulteterna kan nu meddela att vi är på väg att anställa vår första lektor enligt den modellen.
Per Anders Rudling presenterar sig så här:
”Mitt namn är Per Anders Rudling; som lektor är jag ’nygammal’ vid historiska institutionen vid Lunds universitet. Jag arbetade här som postdoc 2012-2014 och blev docent vid institutionen 2013. 2019-2024 är jag Wallenberg Academy Fellow, finansierad av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, och det är i den kapaciteten jag arbetat vid institutionen under senare år.
Min akademiska lärospån är något brokiga. Jag började som slavist innan jag bytte ämnesområde och blev historiker; däremellan hade jag några år som gymnasielärare i ryska, historia och samhällskunskap.
Efter disputationen 2009 vid University of Alberta på en avhandling om den vitryska nationalismens uppgång (och fall) under det tidiga 1900-talet, innehade jag en postdoktjänst vid Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald (2010-2011) innan min första forskningsvistelse i Lund. Därefter undervisade jag vid universitetet i Oslo, var gästprofessor vid universitetet i Wien, och 2015-2019 Visiting Senior Fellow vid National University of Singapore, där jag också var koordinator för Europastudieprogrammet. Jag har undervisat i Europastudier vid Malmö Universitet och var forskningsledare vid Center for Baltic and East European Studies (CBEES) vid Södertörns Högskola.
Mina forskningsintressen kretsar runt nationalism, historiekultur och historiebruk, främst i unga, nationaliserande stater i Östeuropa, främst Ukraina och Vitryssland/Belarus. Min bok The Rise and Fall of Belarusian Nationalism, 1906-1931 (University of Pittsburgh Press, 2014) analyserar den vitryska nationalismen i en regional kontext av geopolitisk rivalitet under åren runt första världskriget, som ett verktyg för tyska, polska, litauiska och sovjetiska aktörer. Boken vann 2015 års Kulczycki Prize in Polish History från the Association of Slavic, East European and Eurasian Studies (ASEEES). Jag har därutöver arbetat en del med Ukrainas moderna historia, inte minst i dess västliga gränsområden, det som innan 1939 utgjorde mellankrigspolens östliga gränsområdena, kresy wschodnie. Jag är särskilt intresserad av minnet – eller icke-minnet – av förintelsen och interetniskt våld under andra världskriget i den ukrainska diasporans minneskultur, runt vilket jag leder ett forskningsprojekt som Wallenberg Academy Fellow. Vår forskningsgrupp består av tre postdocs och en doktorand, samt, under hösten 2022, ytterligare två forskare som alla sysslar med minne, historia och historiebruk i Ukraina, Polen, Litauen och Ryssland. Därutöver ansluter sig under 2022-2023 ytterligare två ukrainska forskare till vår forskningsmiljö, genom finansiering från Marcus och Amalia Wallenbergs Stiftelse, inriktade på minnesinstitutioner i Ryssland och Ukraina respektive radikaliseringen av Putins statsideologi sedan 2014.”
Trevlig sommar,
Johannes
Profilområden för Lunds universitet
Dagen före midsommarafton beslutade rektor om Lunds universitets fem profilområden under åren 2022-2030. Det beslutades också att Lunds universitet ska genomföra en process för att identifiera ytterligare profilområden inom ett par år. Profilområdena är:
Human Rights in a Polarized World
Light and materials – from fundamental understanding to industrial and societal needs
Natural and artificial cognition: 1, 2, many.
Proactive Ageing: Brain & Movement – From Molecular Changes to Engagement with Life and Society
Sustainable solutions in the climate change – biodiversity – social nexus – ClimBioSis
För en kort presentation, se https://profile-areas.blogg.lu.se/lund-university-has-appointed-five-profile-areas-for-2022-2030/
Av de fem profilområdena är HT-fakulteterna djupt engagerade i två: det om mänskliga rättigheter (som Lena Halldenius, Jessica Almqvist och kolleger arbetat fram) och det om naturlig och artificiell kognition (som Kalle Åström tagit fram med Christian Balkenius och många andra kolleger, och som använder flera HT-infrastrukturer – t ex Humanistlaboratoriet och Cognitive robotics lab).
Det ska bli mycket spännande att följa utvecklingen inom profilområdena, och extra intressant förstås att se vad detta betyder för vår forskning, utbildning och samverkan inom mänskliga rättigheter och naturlig och artificiell kognition. Det är utan tvekan två områden där vi har mycket att vinna på att flytta fram positionerna inom forskningen förstås, men lika mycket inom samverkan och utbildning.
Trevlig midsommar!
Johannes
HT rekryterar sex biträdande universitetslektorer
En del av HT:s lektorsprogram handlar om att bedöma när man ska rekrytera lektor genom sedvanlig utlysning och när det är lämpligt att rekrytera genom meriteringsanställningen biträdande universitetslektor, som ger innehavaren särskilt goda möjligheter att meritera sig forskningsmässigt och pedagogiskt under de fyra första åren och där man sedan prövar den anställde i förhållande till på förhand uppställda kriterier (i det här fallet, förutom det som krävs för att anställas som universitetslektor, bland annat att man ska uppfylla kraven för att antas som oavlönad docent och ha sökt och helst fått externa medel i konkurrens)
Nu utlyser HT-fakulteterna inom kort sex biträdande universitetslektorat fördelade på ämnena: litteraturvetenskap, religionshistoria, jiddisch, historisk osteologi, biblioteks- och informationsvetenskap och Europastudier.
Det dröjer ytterligare någon vecka innan utlysningarna finns på plats och det blir möjligt att söka anställningarna.
Bästa hälsningar,
Johannes
HTS fyller 10 + 2 år
Humanistiska och teologiska studentkåren (HTS) firade 10 års-jubileum under lördagen (+2, för så länge satte coronapandemin käppar i hjulet för firandet).
När man sitter i möten hela dagarna som jag blir HTS representanter de studenter som man oftast träffar. Jag har haft privilegiet att få träffa flera kårordförande och presidier under HTS 10 + 2-åriga historia. Det är främst de fyra senaste som jag haft mycket att göra med i min roll som dekan. Men ibland tänker jag på samtal jag haft med HTS första ordförande Hanna Gunnarsson för längesedan, om jag ska vara ärlig så påminner mig Hanna ibland om vad vi sa.
Dessa HTS:are har varit fantastiska personer att ha kontakt med och deras inspel i olika frågor har ofta varit de mest tankeväckande och skarpa. Tyvärr kan man inte ta för givet vid HT-fakulteterna, med sina fler än 500 kurser varje termin, och där huvuddelen av studenterna registrerar sig för en termin i taget, att det alltid finns någon studentrepresentant att tala med i olika ledningssammanhang. Men det har alltid funnits för mig, och det har varit värdefullt och nödvändigt. Allra bäst har det fungerat när vi inte pratat betygskriterier, även om jag förstår att de är viktiga, utan tänkt kring grundläggande frågor om humanioras och teologis framtid.
Jag ska inte bli för långrandig, men jag skulle vilja ta upp ett par trådar, en sorts spaningar, där jag tror att vi skulle kunna diskutera ännu mer i framtiden.
1: Behöver humaniora lyftas fram och i så fall hur?
Jag hörde igår att en prefekt i Uppsala sa att det finns inget Uppsala universitet eller någon fakultet av betydelse i Uppsala, att allt som betyder något är de enskilda institutionerna och ämnena. Det skulle inte förvåna mig om många studenter och lärare här ibland också tänker så, oavsett om de sömlöst rör sig mellan fakulteterna i sina studier (ja, jag vet att det finns en hel del hinder som vi borde ha tagit bort för längesen för att göra det enklare) och forskning eller stannar inom ett ämne.
Speciellt humaniora – teologi är annorlunda – finns nästan bara som begrepp vid de stora breda universiteten. Hur ger man nästa generation studenter en förförståelse av vad humaniora är, hur viktigt och helt naturligt humaniora är när man väl är här? Och hur får man en arbetsgivare att förstå att humanistens och teologens utbildning är minst lika självklar och gångbar som t ex ekonomens eller juristens i de allra flesta sammanhang, och mer gångbar i de flesta?
Om man bestämmer sig för att tydliggöra humaniora, hur gör man det bäst utan att isolera sig från andra fakulteter, utan att göra skillnaderna för stora och betydelsefulla och blåsa upp humanioras betydelse på bekostnad av ämnenas?
Det där är en fråga som jag tror att vi behöver arbeta med tillsammans, på en mängd olika sätt:
Den blir viktig i och med utvecklingen av Brunnshög. Ska vi satsa på att tydliggöra ett annat kraftcentrum i Lund, Campus Syd eller kanske Campus Uppåkra, eller ska vi försöka överbrygga avståndet. Hålla ihop Campus Lund. Vad tjänar våra studenter mest på?
Hur gör vi med de unga? Ska vi ha ett HT-rum i Vattenhallen, eller ska vi bygga ett Medvetenskapens hus bredvid, där gestaltningar av mänskliga rättigheter, inlärning, narrativens betydelse och mycket annat blir till något lockande och laborativt som man kan utforska också som ung?
Det vore inte så dumt om vi kom till en gemensam ståndpunkt i denna ganska praktiska fråga.
2: Hur ökar vi bäst kontakterna med arbetslivet?
Det här tror jag är en lättare fråga, och den är förstås redan löst för lärarutbildning och arkiv- och biblioteksutbildningar. Men vi har alla fristående kurser kvar att tänka på. Det blir lätt så att de vänds mer inåt det akademiska ämnet.
Jag tror att vi behöver dra in fler humanister och teologer från utanför universitetet för studenter att möta under sin utbildning, personer som också kan komma med synpunkter på våra utbildningar. Men också personer som inte alls blivit typiska humanister och teologer, men som ändå haft stor nytta av våra utbildningar.
Hur gör vi det? Vilka ska vi ta in: kulturentrepenörerna eller myndighetscheferna med HT-bakgrund?
3: Hur kan vi samla resurserna när vi hela tiden växer i kanterna?
HT-fakulteterna växer, men framförallt i kanterna, med nya ämnen, trots att vi gång på gång sagt att vi inte nödvändigtvis vill ha fler. 2022 fick vi nya uppdrag med tolkutbildningar i ryska och ukrainska (först i Sverige) och en ganska kraftfull utökad satsning på minoritetsspråket jiddisch. Det är fantastiskt, och det visar vår potential och förmåga att respondera på samhällets behov.
Men vad det också gör är att ytterligare bygga på vår bredd, kanske öka vår sårbarhet genom att skapa nya små miljöer, när vi snarare skulle behöva samla större studentgrupper för att öka kontakttimmarna och den lärarledda tiden.
Fortsätter det på detta vis, blir det allt mer uppenbart att vi snart behöver ett genombrott när det gäller ersättningen för språkstudier. Och det är väl det som är det mest glädjande jag kan rapportera här. Efter många års ständigt argumenterande av studenter och fakultetsledning är nu Lunds universitet ett av de lärosäten i Sverige som tydligast, tillsammans med Stockholm och Uppsala, framför det budskapet till regeringen.
Det här är också en fråga där det är oerhört viktigt att höra vad studenterna har att säga. Kan vi tillsammans komma fram till en önskvärd balans mellan bredd och kritisk massa inom våra utbildningar? Jag skulle vilja att HT-fakulteterna på allvar inventerade möjligheterna att öka den lärarledda tiden genom olika samarbeten, inom HT och mellan lärosäten.
I alla dessa tre spaningar tror jag att ett samtal med studenterna som kanaliseras genom HTS är avgörande.
HTS kan sträcka på sig, en ung 10- eller 12-åring som bara blir bättre och viktigare – och för alla er studenter som inte haft något att göra med den inre organisationen och uppdragen jag talat om här: om ni inte rusar genom studierna vid HT är HTS ett sammanhang där ni både behövs och kanske kan föra humaniora och teologi in i den ljusnande framtid som är er.
Bästa hälsningar,
Johannes
Finns en risk att tvärvetenskapen konserveras? Tankar från ECHIC-konferensen
Man skulle kunna förvänta sig att ett brett universitet, som Lunds, excellerade i helt oväntade tvärvetenskapliga kombinationer och att förnyelsen var som störst i de tvärvetenskapliga sammanhangen. Men min känsla är att diversiteten är mindre i den tvärvetenskapliga än i den inomvetenskapliga forskningen. Eller är det en synvilla att ungefär samma personer återkommer i alla tvärvetenskapliga initiativ – från pufendorfansökningar till intresseanmälningar till profilområden? Det är antagligen en synvilla, jag har ingen evidens som tydligt visar på det omvända förhållandet. Samtidigt är tanken inte helt i avsaknad av plausibilitet. Forskare som fungerar väl i tvärvetenskapliga sammanhang fortsätter inte sällan i nya tvärvetenskapliga sammanhang. Så länge dessa möjligheter är få och kanaliseras genom ett litet antal institut och görs möjliga genom ett fåtal typer av finansiering koncentreras de intresserade rimligen dit. Det finns en rationalitet i det. Det är naturligtvis bra, men risken att det blir en flaskhals för nya, helt annorlunda tvärvetenskapliga sammanhang med nya forskare kan efterhand bli påtaglig. Lunds universitet måste därför se till att lämna utrymme för tvärvetenskapens olika faser och spelare. Det duger inte i längden att initiativen som blir pufendorfteman, samverkansinitiativ och profilområden är ungefär desamma – och inte heller att de som deltar inom dem är desamma. Eller snarare: om det är så måste det till fler fora som säkrar nästa generation framgångsrik tvärvetenskap. Tanken slog mig idag, under den stimulerande ECHIC-konferensens avslutande dag (som Lunds universitet genom Barbara Törnquist-Plewa och Isak Hammar förtjänstfullt arrangerade), när Ingrid Berg från Uppsala presenterade CIRCUS. På ett sätt kändes det egendomligt med ett tvärvetenskapligt centrum för HumSam. Varför skulle vi ha det i Lund, när vi redan har Pufendorf? Svaret kanske är att CIRCUS, trots sin ämnesmässiga begränsning, möjliggör en mer nyskapande, sökande tvärvetenskap än Lunds universitet har möjlighet att stödja?
Trevlig helg,
Johannes
Kommentarer