HT:s dekanblogg

Vill bara tipsa om ett radioprogram som gick på P1 idag:
https://sverigesradio.se/avsnitt/varfor-studera-jiddisch-med-professor-justin-cammy
Det blir väldigt spännande att följa hur ämnet utvecklas i Lund.

Fortsatt trevlig helg,

Johannes

HT-fakulteterna är mycket glada att kunna meddela att Elzbieta Darazkiewicz nu anslutit till oss och institutionen för kulturvetenskaper. Elzbieta beskriver sig så här:


”I completed my PhD in Social Anthropology at the University of Cambridge in 2012. Before moving to Lund I have been a tenured Senior Research Fellow at the Slovak Academy of Sciences. Previously I held full-time lectureship at the Maynooth University in Ireland. The core of my work constitutes political anthropology which allows me to explore such fields as international development, state-NGOs relations and most recently tensions over conspiracy theories and democracy in Europe.
I am a Principal Investigator of the ERC CONSPIRATIONS project examining conflicts over conspiracy theories in Europe. This project pushes beyond the scholarship that assumes that conspirational thinking is a problem of singular groups that endorse conspiracy theories. Rather than focussing exclusively on organizations and individuals who produce and endorse conspiracy theories, CONSPIRATIONS will also pay attention to the worlds of those who oppose them: organisations dedicated to countering misinformation, policy makers and NGOs. By expanding the scope of study from conspiracy theories to conflicts over conspiracy theories, this project will offer a major contribution to our understanding of the complicated relationship linking stakeholders separated and connected by the conspiratorial divide. Consequently, CONSPIRATIONS offers a ground-breaking study exploring the possibility that these worlds are not simply opposite but instead are mutually constitutive. Analytically, this approach goes beyond the question of who is right and what to do about it, and instead offers a deeper understanding of the conflicts themselves, which are clearly of urgent importance for contemporary Europe, as well as other parts of the world. That understanding in turn will provide better knowledge for tackling the damaging effects of the conspiratorial divides.
This project is a result of my long-term engagement with the topic of conspiracy theories. I am a PI on the CHANSE project REDACT where together with colleagues from the UK, Germany, Estonia and Croatia we analyse how digitalisation shapes the form, content and consequences of conspiracy theories. Between 2022-2023 I led a PanTruth project exploring conspiratorial milieu in Visegrad countries. Between 2018 and 2020, I have been analysing conflicts over the HPV vaccine in Ireland. The findings of that research led to several articles and an open-ed in Nature as well as a special issue ‘Does truth matter? The role of social sciences and humanities in dealing with conspiracy theories’ which I coedited with dr. Jaron Harambam (University of Amsterdam), and which appeared in Journal for Cultural Research.
In addition to researching conflicts over truth, I am also strongly interested in global political economy and democratic participation and the world of NGOs. I am an author of Institutionalised Dreams: the art of managing foreign aid (Begrhahahn, 2020) where I analyse the moral economy of foreign aid industry and examine the processes that shape Official Development Assistance structures in Eastern Europe. This book is based on extensive fieldwork among Polish aid actors and research conducted in South Sudan and Poland. Building on my extensive knowledge of Polish aid industry and its involvement in Ukraine, most recently I led a Forum on Russian’s Invasion of Ukraine that appeared in Social Anthropology Journal.”

Bästa hälsningar,

Johannes

Igår beslutade dekanerna för de humanistiska och teologiska fakulteterna vid Köpenhamns universitet och Lunds universitet samt Kultur och Samhälle vid Malmö universitet att under 2023-2025, men förhoppningsvis längre, utvidga ett nätverk som hittills bara gällt Köpenhamns universitet till LU och MaU. I samband med detta ökar också volymen och finansieringen av nätverket till ungefär 1 miljon DKK/år.

Ett hundratal forskare från de tre universiteten har anmält sig till nätverkets öppningsceremoni den 25 augusti.

Bästa hälsningar,
Johannes

Under sommaren har inte bara Humtank utan också våra brittiska kolleger publicerat intressanta rapporter om samverkan och hur dess mätbarhet behöver utvecklas för att forsknings- och innovationspolitiken i tider av ekonomisk och samhällelig osäkerhet inte ska styra oss fel. Här vill vi främst tipsa om en rapport från The British Academy, Understanding SHAPE in R&D: Bridging the evidence gap, som kom nu i juli.

HT-fakulteterna försöker också bli bättre på att synliggöra olika typer av humanistisk och teologisk samverkan – som alla är en viktig del av vår verksamhet – som våra forskare och studenter utvecklar och deltar i. Man märker det bland annat under https://www.ht.lu.se/samverkan/ där såväl information om uppdragsutbildning, HT-dagar, poddar och Kulturnatten som några av våra projekt med tydligare innovationsfokus samlas. Läs gärna några av intervjuerna under fliken innovationer.

Bästa hälsningar,

Johannes

Den snart 10-åriga tankesmedjan Humtank har kommit med ytterligare en rapport, #8 om forskningsförmedling.

Det är ett ganska fantastiskt samarbete som ligger bakom Humtanks verksamhet. Avtalet omförhandlades precis före sommarledigheterna, och tretton svenska lärosäten har kommit överens om att fortsätta att tillsammans verka för att stärka humanioras roll såväl inom som utom de akademiska institutionerna. Vidare representerar de aktiva inom Humtank inte ledningarna för lärosätena eller fakulteterna. Många Humtanks-aktiva är forskare och lärare i början eller mitten av karriären, och det de säger är inte ett uttryck för vad rektorer, dekaner eller prefekter anser.

De medverkande lärosätena är i skrivande stund: Göteborgs universitet, Högskolan Dalarna, Linköpings universitet, Linnéuniversitetet, Lunds universitet, Mittuniversitetet, Stockholms universitet, Södertörns högskola, Umeå universitet, Uppsala universitet, Malmö universitet, Örebro universitet och Karlstad universitet. Det finns plats för alla som vill vara med.

Rapporten (som kan laddas ner här) beskriver forskningsförmedling som en humanistisk paradgren som är avgörande för att kunskap som produceras vid lärosätena ska komma samhället till del. En kartläggning som redovisas i rapporten anger att nästan hälften av alla humanister hade ägnat sig åt någon form av forskningsförmedling under de senaste tolv månaderna. Ändå, menar författarna, utgör den numera en stundom förbisedd del av samverkansuppdraget – där sådant som patent och samverkan med företag kommit att uppmärksammas mest. Dessutom är det svårt att hinna med forskningsförmedling vid sidan av forskning och undervisning, och meritvärdet är inte heller så högt som det hade kunnat vara.

Rapporten utmynnar i ett antal förslag på åtgärder:

”att förmedlingskomponenten av samverkansbegreppet – det vill säga kommunikationen mellan forskare och allmänhet – uppvärderas, inte minst av demokratiska skäl;
att innebörden av samverkan tydliggörs i anställnings- och befordringsärenden;
att forskningsförmedling uppvärderas vid tjänstetillsättningar och meriteringar;
att formella möjligheter skapas för forskare att ägna tid åt förmedling, exempelvis genom att öppna för att samverkan (och därmed förmedling) kan skrivas in i bemanningsplaner och tjänstebeskrivningar, och genom att inrätta finansierade samverkansterminer och sabbaticals för att skriva populärvetenskap;
samt att infrastrukturen för forskningsförmedling utvecklas genom satsningar på olika kanaler (såsom bloggar, poddar, populärvetenskapliga tidskrifter) och kontaktytor (exempelvis gentemot journalister, skolor, bibliotek och bildningsförbund).”

Det är svårt att inte hålla med rapportförfattarna i deras förslag.

Samtidigt blir jag ibland osäker på vem förslagen till åtgärder vänder sig. Å ena sidan beskriver och analyserar rapporten frågor inifrån ett vetenskapsområdes- eller t o m fakultetsperspektiv (hur bedömer de humanistiska lärarförslagsnämnderna samverkansmeriter?). Å andra sidan görs jämförelser med till exempel medicin och nationalekonomi. Där handlar diskussionen mer om ifall en forskningsförmedlingskomponent av samverkan behöver identifieras och etiketteras på samma sätt som vi till exempel särskiljer patent. Då känns det snarare som om målgruppen är rektorer eller departement.

Första förslaget till åtgärd säger till exempel att förmedlingskomponenten av samverkan behöver uppvärderas. Är det på fakultetsnivå eller inom högskolan generellt? Efter att ha läst rapporten landar man kanske i det senare: Forskningsförmedling behöver uppvärderas (och kanske stärkas inom andra vetenskapsområden). Men så kommer detta med lärarförslagsnämnderna, och man får intrycket att det i första hand handlar om något internt för humaniora. Det där en ganska viktig fråga, tror jag, för om det är det senare så uppstår frågan om forskningsförmedling på svenska är den form av samverkan som humaniora speciellt ska sträva efter att utveckla. Dels kan man ju tänka sig att det faktiskt finns ett ganska stort behov av att också utveckla det som i rapporten kallas relationen till vetenskap-näringsliv/industri men som också bör inkludera t ex skola/myndigheter/kyrkor/kreativa näringar. Dels är språkfrågan inte trivial. Forskningsförmedling är intressant också i ett internationellt perspektiv (och på annat språk än svenska). Så för mig blir det initialt lite olika reaktion beroende på vilken av mottagarna som avses.

Jämförelsen när det gäller precisionen i hur man mäter forskningsmeritering (särskilt med hjälp av citeringar) i jämförelse med samverkansmeritering tas också upp i rapporten. Forskningsmeriter är lättare att uttrycka och jämföra än samverkansmeriter, särskilt om de senare handlar om forskningsförmedling. Det behöver man göra något åt, menar rapporten. Det är nog en helt riktig iakttagelse. Men samtidigt är den inte klockren. Visst, h-index är av vikt vid vissa anställningar och finansieringsformer, men knappast på något uttalat eller systematiskt sätt inom humaniora. De flesta är redan överens om att man inte kan använda ett sådant mått på ett meningsfullt sätt inom flera humanistiska och framförallt religionsvetenskapliga och teologiska ämnen samt att det inte bör användas på individnivå. Jag tror att liknande resonemang och invändningar dyker upp för flertalet kvantitativa mått kopplade till publikationer. Möjligtvis blir jämförelsen tydligare inom ämnen där t ex h-index har en mer utpräglad roll.

För humaniora har man avsaknad av ”precision” inom båda forsknings- och samverkanskategorierna, och alltså föreligger ett relativt stort mått av expertberoende för bedömning av båda typerna av meriter. Det är inget som hindrar att sakkunniga väljs på grundval av att de har en fantastisk insyn i vilka tidskrifter som är bäst och vem man bör ha citerats av (dvs att de sakkunniga i någon mening är goda ämnesbibliometriker), men det är nog inte helt ovanligt att en sakkunnig väljs därför att denna har en motsvarande insyn när det gäller samverkan.

Om det är ett problem med bristande precision inom samverkan (vilket rapporten argumenterar för och jag håller med om), betyder det också att vi bör lägga större vikt vid mer preciserade mått på vetenskaplig förtjänst och skicklighet? Det finns en balansgång där som inte är helt oviktig. Självklart har Web of Science och Google Scholar gjort oss alla någotsånär kunniga när det gäller en del grundläggande bibliometriska begrepp, och något liknande saknas för samverkan, det är sant.

Efterhand har förmågan att erhålla externa forskningsmedel i konkurrens värderats upp. Det är väl delvis en ekonomisk fråga: lärosätena har helt enkelt inte råd att finansiera hela forskningsdelen själva. Men vissa typer av finansiering förutsätter också en hög grad av de kompetenser som värderas högt inom ämnena oberoende av anslagets ekonomiska värde (förmåga att formulera nyskapande frågeställningar, metodutveckling, forskningsledning, mm.)

En sak som jag tyckte var rolig och bra i texten var den som handlade om begreppsinnovationer. Det är helt rätt att de ska räknas till innovationerna (snarare än någon annan samverkansform), även om de också har en användning inom andra vetenskaper – och då snarare är exempel på interdisciplinaritet än samverkan som jag ser det.

Det där med interdisciplinaritet kanske har en viss bäring på innovationernas uppkomst också. Ett par av exemplen rapporten ger kommer från Husserl och Kuhn.

Husserl är förstås humanist, men hans utbildning är främst naturvetenskaplig: astronomi, matematik, fysik och så filosofi då förstås.

Kuhn är väl också ett exempel på någon som kommer till humaniora relativt sent i sin karriär. Han disputerar i fysik. Om jag minns rätt är det genom undervisning för humanister i vetenskapsteori som han sedan kommer in på vetenskapshistoria och vetenskapsteori.

Det är möjligt att det är ett spår som är värt att plocka upp i det här sammanhanget? Flera av de innovationer som vi själva lyfter fram kommer inte inifrån humanistisk forskning i snäv betydelse. Den kommer i viss mån utifrån.

Stort tack, alla Humtanksaktiva, för ert engagemang och viktiga bidrag till diskussioner som berör många och behöver föras av många.

Bästa hälsningar,

Johannes

Vi är glada att kunna meddela att Oscar Jansson blir biträdande universitetslektor i litteraturvetenskap. Oscar presenterar sig så här:

”Jag disputerade i litteraturvetenskap vid Lunds universitet 2021. Min forskning handlar om litteraturens gränsöverskridande aspekter i språklig, medial och estetisk mening. I avhandlingen Mönster i grönt (ellerströms 2021) undersökte jag hur Graham Greenes mångfacetterade författarskap kommit att förstås i Storbritannien, USA, Frankrike och Sverige under närmare ett sekel, liksom hur Greenes verk speglar den internationella 1900-talslitteraturens villkor. Jag är även redaktör för The Geschlecht Complex (Bloomsbury 2022) och Beyond Essentialisms (Tfl 2022), två volymer som på olika vis utforskar oöversättbarhet, genre och genusteori. Därutöver har jag publicerat artiklar i Canadian Review of Comparative Literature, Passage och Tidskrift för litteraturvetenskap om bland annat Virginia Woolfs romankonst, feminism i Kristina Sandbergs Maj-trilogi och Johan Runebergs nationalromantik.

Under de kommande åren vill jag fortsätta utforska den litterära översättningens villkor och effekter, samt verka för att etablera Komplitt-miljön på SOL-centrum som en skandinavisk nod för översättningsstudier. Jag ser också fram emot att som biträdande lektor undervisa på kandidatprogrammet i litteraturvetenskap, liksom i barnlitteratur.”

Bästa hälsningar,
Johannes

HT-fakulteterna hälsar Elsa Hedling varmt välkommen som biträdande universitetslektor i Europastudier. Elsa presenterar sig så här:

”Jag har en doktorsexamen i statsvetenskap från Lunds universitet (2018) och min avhandling handlade om hur EUs nya utrikestjänst hanterade ett förändrat politiskt medielandskap genom nya former av digital diplomati. Under åren jag jobbade med mitt avhandlingsprojekt var jag också verksam vid National Centre for Research on Europe (NCRE), University of Canterbury i Nya Zeeland och vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm.

Min forskning rör sig i skärningspunkten mellan Europastudier, internationella relationer och digital sociologi. Sedan jag disputerade har jag fördjupat min forskning om digitalisering i internationell politik, diplomati och om EU:s internationella roll. Jag också breddat min forskningsprofil genom att studera nya uttryck för digitaliseringen av politisk kommunikation med särskilt fokus på visuell kultur. Jag har tex. studerat NATO:s användning av influencer marknadsföring, digital desinformation i EU och i Sverige, svenska UD:s digitala kommunikation av den feministiska utrikespolitiken, emotionellt arbete i digital diplomati, digital socialitet och virtuella toppmöten i internationell politik. Min forskningsprofil när det gäller politiska och sociala konsekvenser av digitalisering och ett förändrat medielandskap har således fortsatt att utvecklas, med särskilt fokus på Europa.

Framöver kommer jag att fortsätta min forskning om visuell diplomati och digitala praktiker i europeisk och internationell politik. Jag har även pågående forskningsprojekt om postdigital propaganda och desinformation tillsammans med kollegor vid Umeå universitet och tillsammans med kollegor vid det nyinrättade Forskningsinstitutet för psykologiskt försvar vid Lunds universitet. Jag ser också fram emot att bidra till undervisningen på Europaprogrammen vid SOL.”

Fortsatt fin sommar!

Johannes

HT-fakulteterna är glada att hälsa Maria Alm mycket välkommen som universitetslektor i tyska. Maria presenterar sig så här:

”Jag har en doktorsexamen i tysk språkvetenskap från Lunds universitet. Jag har arbetat vid Leibniz-Universitet Hannover, Linköpings universitet, Syddansk Universitet campus Sønderborg och vid Lunds universitet.

I min avhandling använde jag samtalsanalytisk metodik för att undersöka diskurs- och modalpartiklar i tyskt talspråk. Därefter har jag även sysslat en del med svenska och danska modalpartiklar, numera även ur ett konstruktionsgrammatiskt perspektiv. Jag är intresserad av funktion och betydelse hos språklig struktur i stort, alltså framför allt av grammatik och pragmatik, och av talspråk lika mycket som skriftspråk, även om jag har tyngdpunkt på forskning om talspråk. Jag är även mycket intresserad av pedagogik och språkinlärning.

Min senaste anställning före Lund var inom ett Nordplusprojekt vid Syddansk Universitet om intonation och prosodi i danska, svenska och norska. Under vårterminen har jag haft ett vikariat som universitetsadjunkt i svenska som andraspråk här i Lund.

Det ska bli väldigt roligt att komma tillbaka till alla de duktiga och trevliga kollegorna i Lund och arbeta tillsammans med er!”

Fortsatt fin sommar!

Johannes

Vi är glada att välkomna Adam Boethius som biträdande universitetslektor i historisk osteologi. Adem presenterar sig så här:

Sedan i våras är jag docent i historisk osteologi vid Lunds universitet, där jag också (2018) lade fram min doktorsavhandling ”Fishing for Ways to Thrive” som handlar om mesolitiska diet- och näringsstrategier och hur de kan användas för att förstå Skandinaviska stenålders jägar-samlar samhällen. Efter avhandlingen har jag drivit forskningsprojektet ”Fading Heritage” som handlar om att undersöka och förstå förutsättningarna för arkeo-organisk bevaring. I projektet har jag och mina kollegor visat att våra fornlämningar i vissa områden förstörs med en kraftig accelererad hastighet, där till exempel den mesolitiska boplatsen Ageröd, i mellersta Skåne, legat välbevarad i marken i 10 000 år för att sedan 1940-talet ha totalförstörts – organiska material från lokalen finns nu enbart bevarade på en mycket begränsad del av den forna boplatsen. De senaste åren har jag också arbetet mycket med strontiumisotopanalyser för att studera jägar-samlar mobilitet under stenåldern. Detta har skett inom ramen för mitt VR-finansierade forskningsprojekt ”Hunting a notion of gathered motion” som pågått sedan 2020. Min ingång till forskning är baserad på ett intresse för samspelet mellan människa och djur och hur människor i förhistoriska jägar-samlar-fiskar kontexter valt att leva och försörja sig samt hur detta avspeglas i den kvarlämnade materiella kulturen. Mina forskningsintressen omfattar även tidig mänsklig påverkan på akvatiska miljöer, resursutnyttjande och hur tafonomiska processer och moderna forskningstraditioner har påverkat hur ett material, en boplats eller en viss kultur tolkas. Åren efter att jag färdigställde min avhandling har haft en stark forskningsfokus och jag ser nu fram emot att vidareutveckla min forskning som biträdande universitetslektor samtidigt som jag tycker att det ska bli spännande att även få utvecklas mer som lärare.

Trevlig sommar!
Johannes

HT-fakulteterna är glada att välkomna Magdalena Naum som universitetslektor i historisk arkeologi. Magdalena presenterar sig så här:

My name is Magdalena Naum and I am a historical archaeologist. I have broad interests in human migration and diaspora communities in late medieval through modern period, colonialism and histories of collecting. My work is theory-driven and interdisciplinary.
I received my PhD degree in 2008 from Lund University on a dissertation on medieval Slavic migration to the island of Bornholm. Since then, my research evolved to encompass late medieval mobility and diasporas as well as colonial migration, exploitation and settlement. I have researched colonial settlement in New Sweden and resource exploitation and the early modern development of mining, ideology of discipline and governmentality in Sapmi. Scandinavian colonial expansion remains central to my research, which in recent years has expanded to include colonial knowledge production and collecting. I have investigated a cabinet of curiosity of Kilian Stobæus and the earliest museum at Lund University as sites of colonial knowledge and representation. Currently, I am involved in a project examining enduring materiality of colonialism in the former Danish West Indies (US Virgin Islands) researching representational and biographical dimensions of keepsakes brough back to Denmark. I am also researching Native American objects brought to Denmark as a result of settler colonialism.
I have been previously employed at the University of Cambridge and Oulu University. Since 2016, I am an associate professor in historical archaeology at the Department of Archaeology and Heritage Studies at Aarhus University in Denmark.
I have edited several books, including Scandinavian Colonialism and the Rise of Modernity (Springer, 2013), Facing Otherness in Early Modern Sweden (Woodbridge, 2018), Collecting curiosities (Lund University, 2020) and Archaeological Things on the Move: Material Exchanges in Medieval and Early Modern Europe (Brepols, 2021). I am an associate editor of the Settler Colonial Studies journal.
I am excited to join the Archaeology Department and the Faculty of Humanities at Lund University.

Bästa hälsningar,

Johannes