HT:s dekanblogg

Verksamhetsnämndernas och humanistiska och teologiska studentkårens första tankar kring det reviderade professorsprogrammet har kommit in. Därmed är första fasen i remissrundan avslutad. Det nämnderna och kåren skrivit ska framförallt stimulera institutionernas fortsatta arbete. Jag tror som tidigare, att en noggrann analys på institutionsnivå kompletterad med en ämnesövergripande analys av möjligheterna som revisionen medför är nödvändig för ett bra utfall av processen.

RQ20 kommer snart igång, och hösten kommer att behöva vikas för arbetet med självvärderingar. En del av den analys som skulle kunna vara av vikt för tankarna kring professorsprogrammet kommer alltså att utföras efter deadline för arbetet med professorsprogrammet. Är det optimalt? Kanske inte. Men faktum är att flera institutioner vill fastställa det reviderade programmet så snart som möjligt för att kunna utlysa professorsanställningar -– och det är ett välkommet trendbrott på fler än ett sätt. Att skjuta upp deadline ytterligare ett halvår känns i det läget suboptimalt. Däremot kan man kanske överväga om eventuella beslut om utlysning av rörliga/strategiska professorsanställningar ska invänta processen med självvärderingarna. Det får vi återkomma till i september. En sak som redan nu är uppenbar är att det inte finns någon anledning att hasta fram ett komplett beslut om vilka rörliga/strategiska professorsanställningar vi ska satsa på. De besluten ska fattas på solid grund och i konkurrens, i takt med att budgetutrymme för sådana anställningar uppstår. Kanske blir det en sådan anställning som utlyses 2019 – kanske en eller två ytterligare 2020.

Programmet för VR:s besök hos oss den 21 mars är på plats. Det blir spännande att möta vår nye huvudsekreterare. Jag hoppas att ni har möjlighet att komma på det öppna seminariet som vi anordnar kl 13-15 med titeln: ”Vetenskapsrådets verksamhet och planer inom humaniora och samhällsvetenskap” i LUX aula. 

VR:s besök är långt från det enda arrangemanget som HT ansvarar för i år. Snart är det dags för HT-dagar igen. Det blir ett jättefint program – som vanligt. Stort tack till alla som ställer upp och föreläser och till våra kommunikatörer för planeringen. Gisela, Louice och Martin riktar redan blickarna mot Bokmässan, och den som är intresserad av att uppträda där bör hålla sig framme! Senast fredagen den 22/3 behöver Gisela förslag på forskare, ämne och boktitel samt kontaktuppgifter. Och glöm inte bort att vi har ytterligare ett spännande seminarium i vår: ”Behövs spetsutbildningar i humaniora och teologi?”,  den 28 maj, LUX C121.

För mig är allt detta arbete exempel på hur våra fakulteter försöker öppna för kollegial diskussion och samverkan. Jag hoppas att vi kan arbeta vidare med sådana processer i andra sammanhang. I ett sådant arbete kan vi ibland dra nytta av att vi är två fakulteter, med delvis olika erfarenheter och kulturer. Till exempel, när det gäller arbetet med hedersdoktorer skulle H kunna ha mycket att lära av T. Det är klart att H är en större och organisatoriskt mer komplicerad struktur än T, men det har antagligen ett betydande mervärde att öka delaktigheten i beslutsfattandet kring våra hedersdoktorer (och i många andra frågor också). Med det sagt tror jag inte att fakultetsnivån har samma betydelse som institutionsnivån på HT. Betydligt färre intressanta beslut fattas i realiteten på fakultetsnivå. Hos oss liksom vid andra fakulteter består det mesta fakultetsledningen meningsfullt kan göra i att understödja institutionernas utveckling, en sorts indirekt ledning, som inte alltid kan synliggöras i öppna arrangemang, även om vi försöker.

Ha det fint,

Johannes

Det är snart dags för nästa stora forskningsutvärdering, RQ20. Arbetsgruppen är utsedd och snart vänder den sig till oss med frågor och uppgifter. Det blir antagligen inte en forskningsutvärdering som kommer att leda till omfördelning av medel eller ens till att de som är bäst i klassen får guldstjärnor. Vi har ändå all anledning att se fram emot RQ20. Det är viktigt att få så bra underlag som möjligt för vårt fortsatta arbete om vad som skapar kvalitet och förnyelse i forskning och i forskningsmiljöer (och det är viktigt att visa att vi själva vill ha initiativet i de frågorna).

Ämnena behöver tänka efter lite inför RQ20, om resultatet ska bli bra. Vi kommer med all sannolikhet att behöva identifiera en sorts minsta ”utvärderingsenheter”, bestående av kanske, minst, 20-30 forskande personal. Men vilka ska de enheterna vara? HT:s institutioner? Eller andra kombinationer av ämnen? Ska de alltid bestå av ämnen inom vår fakultet, eller ska till exempel utbildningsvetenskap utvärderas tillsammans med pedagogik? En sak är säker: ju bättre förslag vi själva har när det gäller utvärderingsenheterna, desto högre kvalitet kan man förvänta sig av granskningen i RQ20. Vidare är det väl realistiskt att tro att tre, fyra utvärderingspaneler viks för HT:s ämnen, och hur ska då utvärderingsenheterna klustras i paneler? Vi kan inte börja det skarpa arbetet förrän frågan kommer, men det är bra om ni är beredda. Det kommer rimligtvis att behöva gå fort med RQ20 om det ska vara möjligt att bli klar med hela övningen inom utsatt tid.

Och så har VR fått en ny huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap (https://www.vr.se/aktuellt/nyheter/nyhetsarkiv/nyheter/2018-10-25-stefan-svallfors-ny-huvudsekreterare-for-humaniora-och-samhallsvetenskap.html). Stefan Svallfors kommer till Lund den 21 mars, och HT arrangerar ett öppet möte med honom kl 13-15 i aulan på LUX som jag hoppas att ni alla kommer på!

Sedan har ni säkert sett att Strut-utredningen (http://www.sou.gov.se/utredningen-om-styrning-for-starka-och-ansvarsfulla-larosaten/) nu kommit. LU har kanske varit mest positiva till utredningens förslag och Uppsala mest negativa under resans gång. Också inom lärosätena har det gjorts olika ställningstaganden. HT har varit oroade över konsekvenserna av förslaget om ett samlat anslag. Slår man samman utbildnings- och forskningsanslag finns en risk att humaniora och teologi över tid kommer att ta av forskningsmedlen för att bekosta en underfinansierad grundutbildning. Vi har argumenterat för att det hade varit bättre om ersättningen per HSTJ-student först justerades upp till en rimlig nivå. Ett annat välbekant förslag som utredningen lägger är att andelen direktfinansiering av forskning bör öka. Om man tänker på vad det kan innebära i praktiken så tror jag att de miljöer som till övervägande del är externfinansierade kommer föreslås att få ett större direkt anslag – för att väga upp externfinansieringen. Det kommer i så fall att gynna LU och andra forskningstunga universitet (om det ökade direkta anslaget inte finansieras genom att man beskattar forskningsråden), men de miljöer som i likhet med HT-fakulteterna har en bra balans idag kommer troligen inte att påverkas nämnvärt. Utredningen kommer ut på remiss till fakulteterna, och det är kanske dags för LU att ta tag i frågan om hur man mer i detalj skulle hantera den relativa autonomi som utredningen föreslår.

Den svenska arbetsmarknaden är fortsatt stark, och på Kulturnytt i P1 igår (https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7154901) kunde man höra att det totala antalet inskrivna arbetslösa har minskat med hela 8,9% inom kultur och media. Det är naturligtvis mycket glädjande – och det är också förklaringen som gavs: att arbetssökande inom kultur och media har en bakgrund som gör att de står sig mycket bra i konkurrensen om många olika slags jobb på arbetsmarknaden.

Trevlig helg,

Johannes

Årets ansökningar om samverkansinitiativ har kommit in till LU:s samverkansråd. En viss avmattning märks kanske i antalet ansökningar. I år är det 14. Och det är kanske inte så konstigt. Det är tredje omgången medel som utlysts på kort tid, och konkurrenskraftiga ansökningar tar tid att utveckla. Det verkligt glädjande är att HT-inslagen är flera. Det ska bli mycket spännande att följa beredningsprocessen, men oavsett vad som händer är det tydligt att vi nu lärt oss genren så väl – och skaffat oss kunskap om hur vi samverkar med externa parter och skriver fram detta – att jag inte skulle bli förvånad om vi så småningom ser HT-forskare i större samverkanssammanhang, som VINNOVA kompetenscentra också. Samverkan liksom forskning och utbildning är hantverk som vi nu bemästrar formerna för.

En annan glädjande nyhet är att LU nu snart ingår som fullvärdig medlem i Food-KIC:en (https://www.eitfood.eu). Flera på HT har arbetat intensivt för detta och inte minst Håkan Jönsson. Stort grattis till framgången! HT kommer att betala 10% av medlemskapet och vi är övertygade om att det blir väl investerade pengar.

För att återknyta till tidigare blogginlägg vill jag först meddela att seminariet om behovet av utbildningar i humaniora (och teologi) som har större andel förstahandsökande nu spikats till den 28 maj, kl 13-15, LUX C121. Som tidigare nämnts så kommer två av inledarna att vara vår prorektor, Sylvia Schwaag Serger, och Anna Victoria Hallberg från Södertörn. Jag hoppas att många av er dyker upp! Detta är en ödesfråga.

För det andra vet ni alla redan att era institutioner fått i uppgift att analysera behovet av professorer inom era ämnen, och jag hoppas att detta leder till en konstruktiv kollegial diskussion (även om den diskussionen ibland förstås blir svår att föra ute på institutionerna). Någon tror kanske att fakultetsledningen redan har en bestämd agenda och att det att vi vänder oss till institutionerna är ett spel för gallerierna, men det vill jag härmed med emfas förneka. Svaren som kommer in från institutionerna i slutet av maj blir högst betydelsefulla.

I samband med detta har flera av er vänt sig till mig med en fråga om hur VRs utlysning om rådsprofessorer (https://www.vr.se/utlysningar-och-beslut/utlysningar/utlysningar/2018-11-07-radsprofessorprogrammet.html) förhåller sig till HT:s professorsprogram. Jag menar att det inte finns något samband som man behöver förhålla sig till. Om någon av er skulle bli rådsprofessor blir vi mycket glada, oavsett hur vårt professorsprogram ser ut och oavsett om ni redan är anställda som professor. Det blir en senare fråga om det att ha varit rådsprofessor bör vara en väg in till att bli en av våra (strategiska/rörliga) professorer. Intuitivt tycker jag att det vore rimligt, men den diskussionen får vi ta med institutionerna. Stort lycka till, ni som ger detta ett försök!

För det tredje har det kommit både ris och ros i anslutning till vårt docentprogram. Jag tror inte att man ska vara för snabb att döma ut det. Det är än så länge bara skalet som syns. Innehållet kommer att utvecklas under piloten. Att vi behöver tänka på dem som redan är docenter och i många fall mycket framgångsrika forskare ger sig själv när man ser på statistiken. 2010 var ett år då vi många av oss skulle säga att vi var i balans. Vi hade exakt lika många professorer som nu, 2019 (dvs. 70 helidsekvivalenter). Men antalet lektorer som var docenter var ett helt annat. Då hade vi 30 lektorer som var docenter. Nu har vi 57. Det finns naturligtvis behov av program som ger oss docenter inom enskilda ämnen, där vi saknar handledarkompetens eller professorer. Men generellt sett är vår största utmaning att ta vara på och utveckla den kompetens som våra docenter har.

Den fråga som vi arbetar mest med just nu och ska förankra med institutionerna handlar om att införa individuella måltal för institutionernas myndighetskapital. Överskrider man måltalet, är vår idé, ska 10% av den överskjutande delen lyftas av till fakultetsnivån. Tanken är inte att samla kapital på fakultetsnivån utan att stimulera användandet av kapitalet på institutionerna.

Slutligen ett ord om Folklivsarkivet, denna unika infrastruktur. Vi har gett Lynn Åkesson i uppdrag att utreda dess framtida organisation och utvecklingsmöjligheter. De som arbetar där nu har gjort ett fantastiskt arbete, ofta med små medel och trots oklart uppdrag, men det är dags för oss att ta oss an Folklivsarkivets framtid. Utredningen väntas senare i vår.

Nu är det dags för veckoslut,

Johannes

Lunds universitets engagemang i The Conversation (https://theconversation.com/uk) firar två år. Vi på HT gjorde en drive i början för att få våra lärare att skriva artiklar. Hur har det gått? Jo, LU har bidragit med 77 artiklar som lästs 1,6 miljoner gånger. Grundarna Cambridge och Oxford har 259 resp 185 artiklar under samma period. Det är ett smått fantastiskt facit. Och HT? Känns namn som  Moa Petersén, Jan Apel och Ellen Turner igen? De är alla tre på LU:s Top 7 lista över mest lästa artiklar.   

Jag måste också nämna att jag var en stund på en workshop som LINXS (http://www.linxs.lu.se/news/) anordnade på LUX om möjligheterna för bland annat arkeologer att utnyttja anläggningarna på MAX IV. Man behövde inte sitta där länge för att förstå att potentialen är stor. Detsamma gäller antagligen för flera andra humanistiska vetenskaper. Det är väldigt roligt att Björn Nilsson och hans kolleger håller sig framme i dessa sammanhang.

HT tillhör de stora utbildningsanordnarna vid Lunds universitet. S och LTH har flest studenter, men sedan kommer HT. De senaste två åren har vi inte riktigt nått upp till vårt utbildningsuppdrag. De flesta HT-institutionerna klarar sig bra, men ett par har dessvärre tappat studenter. Vi förklarar nedgången i termer av konjunktur och demografi. De kan dock inte förklara varför vissa fakulteter och institutioner klarar sig bättre än andra.

En kompletterande förklaring är, tror jag, att HT relativt sett har färre förstahandssökande än andra fakulteter. När arbetsmarknaden är god och årskullarna små sjunker antalet sökande vid i princip alla fakulteter, och eftersom fler kommer in på sina förstahandsval slår det speciellt hårt mot utbildningar som de sökande valt i andra eller tredje hand.

Man kan välja att acceptera att våra utbildningar kommer som nummer två – i första hand läkare, i andra hand lingvist – men då måste man också acceptera att HT blir något av ett dragspel, med gott om studenter i lågkonjunktur och färre i högkonjunktur. Man kan acceptera det och arbeta, som vi gör idag, med att försöka anpassa vårt utbildningsutbud så att vi bättre parerar sådana svängningar (genom att fördela ytterligare studieplatser till de institutioner som klarar sitt uppdrag och minska uppdraget till dem som har problem).

Det är ändå intressant att ställa frågan om HT:s utbildningar skulle kunna bli mindre konjunkturkänsliga – om vi skulle kunna öka andelen förstahandssökande. Är det möjligt, och vad skulle det kräva?

Här finns naturligtvis några välkända parametrar (hur viktiga de är vet vi inte): 1) Prislapparna: med en bättre HSTJ-prislapp skulle våra utbildningar tveklöst kunna göras mer attraktiva. Tänk om vi hade samma förutsättningar som New College of the Humanities i London (https://www.nchlondon.ac.uk); 2) Fler program, färre fristående kurser. Men 1) är inte en parameter vi själva kontrollerar. Till dess att staten inser att humanistisk och teologisk utbildning kräver ytterligare resurser kan vi inte göra mer än att påtala det. Och 2) är ideologiskt känslig. Men finns det variabler 3, 4 och 5? Ja, kanske är 3) marknadsföring; EHL och någon av våra institutioner har börjat marknadsföra sig med hjälp av rankningslistor, för att på det sättet visa utbildningarnas kvalitet för presumtiva studenter. Och de flesta av oss tänker att det i mycket är en fråga att visa 4) utbildningarnas användbarhet, t ex genom att bekämpa oriktiga bilder av att humaniorastudier inte leder till framgång i yrkeslivet (se t ex HUMTANKs, http://humtank.se, oförtröttliga och viktiga arbete). 

Det är också möjligt att ändra utbildningarna själva. Vi skulle till exempel kunna satsa på att bygga en eller ett par spetsutbildningar. Vi har ingen läkarutbildning, men vi skulle kanske kunna ha något annat, lika attraktivt? Det hade kunnat påverka synen på studier i humaniora och teologi i stort. På senare tid har personer som Anna Victoria Hallberg argumenterat för att humaniora just behöver riktiga spetsprogram för att öka intresset för och statusen hos humaniora. Att fundera över detta som en ytterligare parameter 5) vore intressant. Det vore i likhet med 3) och 4) en parameter som vi själva skulle kunna påverka. Att fundera över vad som skulle krävas för att ändra antalet förstahandsväljare med hjälp av den kunde vara ett ämne för en diskussion, som vi skulle kunna föra under våren. Det behöver ju inte betyda att man också bestämmer sig för att försöka. Planen är att kunna bjuda in till ett seminarium på temat, med Anna Victoria och vår prorektor som inledare. 

Trevlig helg,

Johannes

Först ett stort grattis till Maria Nilsson och hennes team för makalösa upptäckter i egyptiska Gebel el Silsila!

HT-fakulteterna och Fakulteten för kultur och samhälle vid Malmö universitet utlyser medel till förberedelsearbete med forskningsansökningar där forskare från båda lärosätenas ovannämnda fakulteter medverkar i de planerade projekten. Syftet är att stimulera till högkvalitativt forskningssamarbete. KS och HT har avsatt 250.000 kronor vardera för detta ändamål.

Och till er som följt de tidigare inläggen kommer här en uppdatering om professorsfrågan och docentprogrammet.

Institutioner och verksamhetsnämnder har fått i uppdrag att leverera in beslutsunderlag inför Fakultetsstyrelsens septembermöte 2019. Styrelsen ska då fatta beslut om i vilka ämnen HT-fakulteterna ska rekrytera ny professor när tidigare professor(er) i ämnet slutat sin(a) anställning(ar). Det finns redan ett sådant ”professorsprogram” vid HT-fakulteterna, men det behöver uppdateras, bland annat därför att några av ämnena som ingår i det nuvarande programmet inte har en ekonomi som tillåter rekrytering av ny professor, samt för att ge institutionerna nya utvecklingmöjligheter. Institutionerna har fått på sig fram till slutet av maj att komma in med sina underlag.

I uppdraget ingår också att lämna förslag på anställning av ”strategiska” professorer. Till skillnad från i professorsprogrammet är tanken att när en strategisk professor slutar sin anställning, sker en prövning av i vilket ämne en professor kommer att anställas vid nyrekrytering. Det kan bli en ny strategisk professor i samma ämne, men det kan också bli i ett annat ämne. Strategiska professorer kan finnas i ämnen som inte ingår i ”professorsprogrammet”, men de kan också finnas i ämnen som redan har en sådan professor. 

Om idén bakom professorsprogrammet är att skapa kontinuitet och garantera ämnesbredd så är målet med de strategiska professorerna i första hand att kraftsamla för kvalitet.

Min bedömning är, att givet det nuvarande arbetstidsavtalet har HT-fakulteterna ekonomiska förutsättningar att ha så många professorer anställda som vi är nu (vid utgången av 2018). Det innebär att vi från och med 2019 för varje professor som slutar sin anställning kan rekrytera en ny, antingen inom det reviderade professorsprogrammet eller som strategisk professor. Det blir alltså äntligen en viss vändning i professorsfrågan. Överhuvudtaget ser ekonomin på forskningssidan ut att ha hämtat sig. Förhoppningen är därför att kunna påbörja rekryteringen av en eller två strategiska professorer redan 2019 och att utlysa en professor inom professorsprogrammet – i arkeologi.

När det gäller docentprogrammet, slutligen, har HT-fakulteterna efter beslut i AU nu tre personer inom en pilotversion av programmet. Dessa tre lektorer får under tre år en ökning av den garanterade forskningstiden med 5% (eller motsvarande fri resurs). Det kriterium som använts för urval till programmet har varit att minst ha gått vidare till steg 2 vid ERC-ansökan. Om programmet fortsätter efter piloten kommer detta kriterium att kvarstå och troligen kompletteras med andra kriterier.

Ha nu en riktigt skön jul så hörs vi igen 2019. 

Först och främst ett stort grattis till Mikael Roll som fick ett av Vetenskapsrådets konsolideringsbidrag, https://www.vr.se/utlysningar-och-beslut/beslut-om-bidrag/beslut/2018-09-06-konsolideringsbidrag.html

Syftet med dessa bidrag är att ge de mest framstående yngre forskarna möjlighet att konsolidera sin forskning och vidga sin verksamhet. Det är fantastiskt roligt att vi på HT får förvalta ett av dessa anslag – det enda i riket som gick till humaniora och ett av totalt två som gick till Lunds universitet.

HT-fakulteterna har tidigare uppmärksammat behovet av att fler lektorer blir docenter och skapat möjligheter till koncentrerad forskningstid för att avsluta större projekt som leder till att docentkompetens uppnås genom sk forskningsterminer.

Minst lika viktigt är emellertid att de lektorer som uppnått docentkompetens fortsätter att satsa på forskning, för egen del och för att stärka de forskningsmiljöer de ingår i.

HT-fakulteterna har därför beslutat att inleda ett arbete för att skapa incitament och långsiktiga förutsättningar för lärare med docentkompetens att utveckla forskningsmiljöer och framgångsrikt konkurrera om strategiskt viktig forskningsfinansiering.

Vi kan naturligtvis inte tävla med VR – våra resurser är begränsade och ska räcka till allt från doktorander till professorer och infrastrukturer. Men vi kan visa vår uppskattning av och våra fortsatta förväntningar på  de docenter som bygger forskningsmiljöer och dessutom ofta söker finansiering i hårdast möjliga konkurrens.

Den idé som HT-fakulteterna arbetar med just nu är att lektorer som är docenter och ingår i docentprogrammet ska få en 5 %-ig ökning av den garanterade forskningstiden. Att ta fram kriterier, kravprofil och en transparent process för ett sådant docentprogram är en viktig del av det strategiska arbetet. Lika viktigt är emellertid att få evidens för om programmet är effektivt. En pilotversion av docentprogrammet, med fokus på vilka förväntningar som är rimligt att ställa på dem som ingår i programmet och hur uppföljningen ska se ut, planeras därför redan under 2019.

Hej,

HT-fakulteternas verksamhet är enastående, ofta överraskande och oväntad. Idag fick vi reda på att en av våra prefekter, kognitionsvetaren Tomas Persson, tillsammans med kollegerna Gabriela-Alina Sauciuc och Elainie Madsen fått IgNobelpriset 2018. En helt fantastisk utmärkelse, med grund i gedigen vetenskap. Kanske det närmaste ett Nobelpris vi varit? Stort Grattis!

Tidigare i veckan arrangerade Victoria Höög på egen hand ett seminarium som blev lyckat och involverade många lärare och andra anställda, prefekter och fakultetsledning. Det handlade om HT:s visioner och strategier för framtiden. Det oväntade i det fallet var initiativet. Jag hoppas att det var ett av många kommande kollegiala samtal, i olika form och regi.

Jag vill ta tillfället i akt att skriva några rader om vad jag sa på Victorias seminarium och samtidigt betona för er som inte var med att det var en idé som jag presenterade, inte något beslutat eller ens processat i våra nämnder. Idén och dess bakgrund är följande:

Som en konsekvens av befordringsreformen ökade antalet professorer vid HT-fakulteterna under många år. Antalet professorer blev till slut större än fakultetsmedlen kunde bära, och de senaste fem åren har HT-fakulteterna därför varit tvungna att vara restriktiva med att anställa professorer; befordran har inte förekommit alls.

2019 bedömer jag att HT-fakulteterna återigen är nere på en professorsnivå som är långsiktigt hållbar. Det blir då möjligt att staka ut en ny kurs för professorsrekryteringarna vid HT-fakulteterna. Det gäller att ta till vara den möjligheten på bästa sätt och samtidigt undvika den ekonomiskt ohållbara situation och oförmåga till strategisk planering som rådde före befordringsstoppet.

Min idé är tvådelad. Den består för det första i att det nuvarande professorsprogrammet kvarstår i bantad form. Det garanterar HT-fakulteternas kompetens, forskningsbredd och kontinuitet. Det är viktigt för vår identitet. Det namnger 30-40 professurer som ska finnas vid HT-fakulteterna och som återbesätts vid tidigare innehavares pensionering.

Det kompletteras med ett ungefär lika stort antal strategiskt motiverade, rörliga professurer inriktade mot att försäkra att HT:s forskningsmiljöer, forskargrupper och kunskapsmiljöer är nationellt ledande och internationellt slagkraftiga inom ett antal områden. Dessa professurer återbesätts i normalfallet inte. Det är viktigt att det är kvalitet snarare än relevans som styr fördelningen av dessa rörliga professorer, att man bygger på det som redan är starkt, men också att man precis som i professorsprogrammet tar hänsyn till komplementaritet.

En avgörande förutsättning för att implementera förslaget är att en konstruktiv dialog kan föras mellan kolleger, institutioner och fakultetsledning. Förankringen är viktig.

Men det behövs också någorlunda objektiva måttstockar och inspel utifrån för att mäta vetenskaplig kvalitet och kunskapsmiljöers styrka och potential, särskilt för att avgöra vilka rörliga professurer som ska tillsättas. RQ20 kan komma att bli ett betydelsefullt stöd.

Jag tror inte att svårigheterna blir överdrivet stora. När det gäller de strategiska, rörliga resurserna handlar det om att bestämma sig för ett par i taget, i takt med att pensionsavgångar inträffar. Och det handlar också om att institutionerna ska ha råd att anställa en professor. Jag tror att vi ska sträva efter att endast anställa professorer inom områden och ämnen som kan bära den del som inte fakultetsmedlen, ”basresursen”, täcker. På det viset ökar institutionens ansvar och endast de mest livskraftiga förslagen kommer med i processen.

Trevlig helg,

Johannes