HT:s dekanblogg

Stockholm (9) och Linköping (7) dominerade stort när VR idag beslutade om forskningsbidrag i utbildningsvetenskap. Tyvärr lyckades Lunds universitet inte kamma hem något projektbidrag som huvudsökande.

Som vi varit inne på många gånger förut ger information om huvudsökande dock inte hela bilden:

Vi gläds åt Marie Källkvists framgångar med ett större projekt som koordineras av hennes kollega Ewa Bergh Nestlog vid Linnéuniversitetet. Projektet ska beforska Ämneslitteracitet i grundlärarutbildningen och löper under fyra år. Här har vi alltså ytterligare ett projekt som stärker satsningen på lärarutbildningen.

Stort grattis!
Johannes

Jonas Granfelt och kolleger fick ett projekt beviljat om utveckling av forskningsbaserade undervisningspraktiker genom samskapande interventioner när Skolforskningsinstitutet i dagarna fattade beslut om årets forskningsfinansiering.

Motivation i moderna språk (MoMS) kommer att löpa under tre år, och gymnasieskolor i Lund och Gävle medverkar.

Stort grattis från oss!

Det märks att SOL och LU kraftsamlar runt språkdidaktiken. För några dagar sedan fick jag besked om att matematikerna också ger sig in på allvar i den didaktiska forskningen. Det lovar gott för LU:s satsning på lärarutbildningen.

Bästa hälsningar,
Johannes

En av de anställningar inom professorsprogrammet som vi inte hann utlysa i somras var anställning som professor i idé- och lärdomshistoria. Nu är den ledigkungjord:

https://lu.varbi.com/se/what:job/jobID:506223/type:job/where:4/apply:1

Vi hoppas på bra ansökningar!

Jag vill även passa på att rikta ett stort tack till Thomas Kaiserfeld för viktiga bidrag till HT-fakulteternas verksamhet.

Bästa hälsningar,
Johannes

HT-fakulteterna är glada att välkomna Anders Herlitz till Lunds universitet och HT-fakulteterna. Anders presenterar sig så här:

”Jag är docent i praktisk filosof och har i min forskning fokuserat på jämförbarhetsproblem, beslutsteori, normativ etik och fördelningsteori – ofta med speciellt fokus på hälsa och fördelning av hälsoresurser. Jag disputerade i Political and Social Sciences vid European University Institute i Florens med en avhandling om beslutsfattande när flera värden står på spel. I avhandlingen argumenterade jag för att olika typer av jämförbarhetsproblem kan uppstå och försvarade en typ av beslutsfattandepluralism för att hantera dessa.
Sedan disputationen har jag haft förmånen att bedriva forskning vid ett flertal olika akademiska institutioner. Under 2012 – 2014 var jag del av ett forskningsprogram kring personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, där jag tillsammans med forskare från medicin, organisationsvetenskap och filosofi studerade så kallat ”delat beslutsfattande”, vad det kräver och hur det kan förbättras. 2014-2018 var jag i USA, först inom ramen för ett Marie Curie fellowship och sedan med finansiering från Forte. 2014-2016 var jag vid Rutgers University och forskade om värdeinkommensurabilitet och fördelningsteori. 2016-2018 var jag vid Harvard University och fokuserade på vilka konsekvenser teorier inom värdeteori och fördelningsteori kan få inom fältet ”population-level bioethics”. Sedan 2018 har jag varit baserad vid Institutet för Framtidsstudier i Stockholm där jag dels haft ett eget forskningsprojekt om fördelning av hälsoresurser (finansierat av Vetenskapsrådet) och dels varit del av ett forskningsprogram i klimatetik (finansierat av Riksbankens Jubileumsfond). Jag har även varit gästforskare i kortare perioder vid Georgetown University och Oxford University, och tillbringade somrarna 2013 och 2014 med att undervisa vid Bogazici Univeristy i Istanbul.
Till Lund tar jag med mig mina erfarenheter, min passion för filosofi och mina kontakter. ”

Bästa hälsningar,
Johannes

Lunds universitet har fattat beslut om att anställa Nicolò Dell’Unto som professor i digital arkeologi. Han presenterar sig så här:

”Nicolò Dell’Unto är ny professor med fokus på digital arkeologi. Under ett antal år har han arbetat med att utveckla digital arkeologi som nytt område och utvidgat området till att omfatta olika ämnen som rumslig analys, artificiell intelligens och 3D-webbsemantik. Nicolò är föreståndare för Lunds universitets laboratorium för digital arkeologi DARKLab (www.darklab.lu.se), en forskningsinfrastruktur som är inriktad på att utveckla projekt som syftar till att kartlägga och analysera arkeologiska platser med hjälp av kombinerad 3D-teknik.

År 2008 försvarade Nicolò sin doktorsavhandling kring användning av digitala plattformar som stöd för arkeologisk praktik. Efter en postdoc och anställning som lektor vid University of California kom han till institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet. I nära samarbete med ett antal kollegor skapade han en forskningsmiljö inom digital arkeologi i Lund. Inom några år lockade miljön flera projekt och internationella forskare till Lund och blev ett internationellt nav för forskning inom digital arkeologi.

Nicolò Dell’Unto har bedrivit forskning i Skandinavien, Sydeuropa, Mellanöstern, Kina, Saudiarabien och Nordamerika, där han samarbetat med olika specialister och analyserat olika aspekter av digital arkeologi. För närvarande studerar han de digitala arkivens inverkan på arkeologiska tolkningar. Han har koordinerat och publicerat flera artiklar i tidskrifter med hög genomslagskraft och fokus på 3D-inspelning, visualisering, rumslig analys, arkeologisk teori och praktik, samt kunskapsproduktion. I år kom den med Giacomo Landeschi samförfattade Archaelogical 3D GIS ut på Routledge. Som professor i digital arkeologi kommer han att arbeta för att göra Lund till ett internationellt centrum för forskning, utbildning och samarbete inom digital arkeologi.”

Bästa hälsningar,

Johannes

Igår var en fantastisk dag med sommarvindar över fälten utanför Lund. Vid Uppåkra stretade fanbärarna i blåsten, och väl framme väntade en högtidlig invigning av det stora Uppåkraprojektet, Hallen på höjden.

Det är ett stort arbete som krävts för att komma hit. Planläggning förstås av insatsen och idoga besök hos potentiella finansiärer. Lunds universitets ledning har gett nödvändigt stöd, och Helena Perhag projektledare vid Development Office (som jag tror att det heter numera) har gjort ett fantastiskt arbete. Tetra Laval, Crafoordska stiftelsen, Sparbanksstiftelsen men och många andra, också privatpersoner, har finansierat genom generösa bidrag. Samarbetet med Uppåkrastiftelsen har fungerat bra. Men allra främst är det förstås Mats Roslund och Torbjörn Ahlström som uthålligt lagt ner enorma ansträngningar för att få detta projekt att komma längre än till ritbordet.

Efter kungabesök, rektorsinvigning, festlig musik och fina tal är det nu dags!

Stort tack till alla som gjort detta möjligt! Det ska bli mycket spännande att följa vad som händer i Uppåkra under de kommande åren.

Johannes

Lunds universitet har som vi tidigare berättat beslutat om fem profilområden (https://profile-areas.blogg.lu.se). En ny sökomgång efter ytterligare områden börjar troligen efter årsskiftet. Det är inte första gången som vi använder våra fakultetsanslag för att stimulera utvecklingen av särskilda områden. Sedan länge uppmuntras nya forskningsmiljöer genom Pufendorfinstitutet, fakulteterna har sina egna egna plattformssatsningar, osv. Men detta är ändå ett ytterligare, mycket intressant steg, som kan ge nya möjligheter att ta till vara på universitetets bredd i skapandet av nya konstellationer.

Ibland oroar vi oss över att externa bidragsgivare styr våra forskningsinriktningar. Här är det vi själva som gör det. Naturligtvis, som sig bör, efter att ha låtit forskarna själva komma med idéerna.

Jag tror att vi alla är övertygade om att den bästa forskningen inte kan administreras fram. Ingenting garanterar att de profilområden som identifierats kommer att leda till bästa möjliga vetenskapliga genombrott – inte heller bästa möjliga utbildningar eller bästa samverkan. Det kan finnas eller dyka upp forskare, idéer, möjligheter att få tag i data och helt nya samarbeten som visar sig ännu bättre, men som befinner sig utanför satsningarna.

Om universitetet fortsätter att rikta forskningsmedel mot profilering – vilket verkar vara en förnuftig strategi – bör man på något sätt tydligt koppla det till forskarnas frihet och möjlighet att förflytta sig mellan prioriterade områden (och helt andra miljöer). Det som universitetet bygger själv genom satsningar på profilområden ska inte vara skarpt avgränsade forskargrupper, även om de naturligtvis måste administreras och ledas av en dedikerad kärntrupp. Det ska gå att bli berikad och ta del i den verksamhet vi profilerar oss mot, och lämna den om vi utvecklas åt annat håll, oavsett om vi står innanför eller utanför själva kärnan. Universitetet ska fortfarande huvudsakligen anställa bästa möjliga individer, och en del av deras akademiska frihet ska bestå i möjligheten att röra sig mellan profilerna (utan att för den skull kunna kräva att få extra finansiering för allt nytt de intresserar sig för). Universitetet bör helt enkelt utveckla ett nytt tänkande, med individen i centrum – oavsett om den individen är en forskningsledare eller doktorand – som komplement till satsningen på nya strukturer. Det tänkandet har naturligtvis funnits tidigare, men med den här typen av satsningar krävs en ny twist.

Med det sagt ska det bli fantastiskt spännande att följa utvecklingen av våra första profilområden – och för vår del naturligtvis speciellt de två som våra forskare varit med om att utforma: Human rights in a polarized world och Natural and artificial cognition: 1, 2, many.

Bästa hälsningar,

Johannes