HT:s dekanblogg

Med stor glädje konstaterar vi att Karolin Obert, Marie Curie postdoktor vid HT-fakulteterna beviljats ett ERC-anslag för projektet Walk and Talk! Stort grattis, Karolin!

LU beviljades totalt fyra ERC StG den här gången. Läs mer om forskarna och deras projekt här 

ERC Starting Grant riktar sig till forskare i början av sin karriär och har vetenskaplig excellens som enda urvalskriterium. Forskarna och deras projekt har genom peer review-granskning och i mycket hög konkurrens blivit högst rankade i Europa. I år sökte 3474 forskare bidraget.

Soliga hälsningar,
Johannes

Det börjar bli dags för ny strategisk plan för HT.

Några suckar kanske, andra säger att processen är värdefull men att planer ofta inte blir så mycket att hänga i julgranen. Jag tror själv att just den här gången kan arbetet med målbilder och strategier för att nå dit vara speciellt viktiga för HT, även om världen runtom oss är ovanligt svår att navigera i. Sedan spelar det kanske mindre roll om det arbetet hamnar i en strategisk plan, men det skadar inte om det gör det.

Den alltid kanske viktigaste frågan handlar om människor. Vi behöver vara attraktiva för studenter, lärare/forskare och annan personal. Vi måste ha meningsfulla problem att arbeta med och kunskap och färdigheter att dela med oss av. Får vi mycket bra personer i alla tre kategorierna som trivs med att vara hos oss, då kommer det att bli bra. Det är dock långt ifrån självklart hur man ska lyckas uppnå det målet. Till viss del handlar det om att identifiera och kommunicera våra starka sidor och goda anledningar att välja Lund och HT.

Staden är vi någorlunda bra på att lyfta fram, och inte minst dess studentliv. Studentlivet är kanske LU:s enskilt viktigaste fördel. Det behöver vi inte orda mer om, det är utmärkt som det är. Men vi skulle kunna samarbeta på ett helt annat sätt med staden inför rekryteringar t ex. Många kommer med familjen, hur tänker vi kring det? Bostäder, förskolor, medföljandes arbetsmöjligheter? Underlättar vi eller koncentrerar vi oss snävt på att fylla det vakanta lektoratet? Jag tror att vi borde ha som mål vid HT att koppla samman våra rekryteringsprocesser med det som staden har att erbjuda på ett helt annat sätt än idag.

Universitetet lyfter vi ofta fram som brett, och till och med som komplett; och det är förstås en fördel. Lunds universitet skulle vi kunna lyfta fram ännu mer, om vi bara hade en bättre berättelse om det. Men framförallt är det en fördel att universitetets olika delar har lätt för att samarbeta. Har de tillräckligt lätt för att samarbeta är väl nästa fråga då, och har HT den förmågan i tillräcklig utsträckning? Såklart vi har, men vi skulle kunna utveckla den förmågan ytterligare. Det bör vara ett mål för vår verksamhet under de kommande åren, och kanske ska man till och med peka ut några riktningar där vi helt enkelt måste lyckas – för att allt annat vore dumt. Det finns flera sådana ganska lättfunna exempel. Jag nämner inte alla här, för några kanske är för lätta att kopiera av andra innan vi kommit längre, men om nu t ex STEM kommer att vara på statsmakternas läppar under lång tid framöver så är det kanske dags att lyfta fram och utveckla STEM HT-delarna mer. Det skulle man kunna ha en målbild kring, och en strategi.

Finns det något unikt vid HT? Säkert en del, och kanske blir vi ibland enkelspåriga och lyfter fram samma saker gång på gång. Det kanske är kombinationerna med andra ämnen, institutioner, fakulteter som är eller kan bli riktigt starka. Åtminstone unika i Sverige, men också gärna internationellt starka. För att bara ta ett exempel: Mänskliga rättigheter är ett område som vi men inte så många andra har, och framförallt har vi mycket stora möjligheter att utveckla det området ytterligare. Det kanske är det av LU:s profilområden som på det viset har mest potential. Vi borde titta mer efter sådant som är ”unikt” och bli bättre på att kommunicera det. Här kanske man till och med bör ta hjälp utifrån och bespara forskarna behovet av att argumentera i egen sak. Det är inte så att det unika är det enda som det ska satsas på, men det är en fördel för alla att kunna lyfta fram något som tydligt illustrerar vår verksamhet och samtidigt särskiljer den från andra lärosätens.

När det gäller utbildningar behöver vi också där kunna nämna unika och attraktiva exempel (det är en av våra svagheter att vi inte gör det), och dessutom snarast utveckla utbildningar med avseende på avancerad språkfärdighet och språkkurser i samarbete med EHL. Tvärvetenskapliga program om AI står också högt på min önskelista. Lärarutbildningen behöver strategier som ökar attraktiviteten.

Vi satsar för lite på framtidens lektorers excellens. Vi är alltid på jakt efter lektorer (vilka vi behöver), men vi måste också se till att vi anställer biträdande universitetslektorer (bular) och att vi ger dem tid att meritera sig. Annars står vi oss slätt så småningom. Här bör målet vara att rekrytera bästa möjliga internationella medarbetare. För att nå dit måste vi till att börja med ändra vår interna fördelningsmodell och införa basresurs för bular.

Vi behöver arbeta mer aktivt och med nya grepp kring rekrytering överhuvudtaget. Ofta försöker vi ersätta någon som försvinner med en ny ”likadan” kraft. Vi förlitar oss på att det finns lämpliga sökande. Men varje anställning som avslutas är också en möjlighet att utvecklas i andra spår. Kanske det bästa är att fortsätta i samma riktning, men kanske ska vi ändra. Då går det inte att skriva en standardutlysningstext, skicka ut den som vanligt, och arbeta med det sökfält vi får. Vi behöver diskutera vad vi ska utlysa, vilka vi helst vill ska söka och kontakta dem innan vi närmar oss deadline! Vi behöver diskussionen tidigare i processen än vi har idag, institution/fakultetsledning/rekryteringskoordinatorer tillsammans. Det bör också vara en målsättning.

Ett axplock möjligheter – hoppas att ni tar chansen att bidra till arbetet!

Johannes

Exakt vad Protagoras ville säga med att människan är alltings mått är väl inte klarlagt av historikerna. En fråga är vem det är som är alltings mått. Är det människosläktet, är det samhället, är det den enskilda individen? Eller kan det variera med vad man mäter? En annan fråga är vad måttet kan appliceras på? Gäller det för allt? En tredje är förstås om det är en formulering av hur det är eller av hur det borde vara. En fjärde är om måttet kan begränsas så att det är giltigt bara för dem som använder det.

Det är klart att vi har svårt att hantera världen på något annat sätt än att sätta den i relation till oss själva. Vi blir alltings mått – även om det leder oss mot förintelsens brant snabbare än vad som brukar vara fallet för arter här på jorden. Jag kom att tänka på det när jag läste en artikel med rötter i vår Space humanities-plattform helt nyligen.

Är det möjligt att någon inom forskningen skulle göra sig själv till idealet, göra sina egna meriter till framgångsmåttet?

Det gör väl ingen, invänder ni nu, och det är förstås sant.

Åtminstone inte så uppenbart. Och det kanske varken skulle vara konstruktivt eller etiskt godtagbart att göra en korrelationsstudie, där man jämför vad någon argumenterar för att kvalitet är i forskning inom ett visst vetenskapsområde med den personens cv. Men följer man Protagaros tankegång är hypotesen att den som lyfter fram X i debatten om forskningskvalitet ofta har X i sitt cv (och kanske mer av X än kollegerna har) naturligtvis inte helt otänkbar.

Varför nu fundera över detta?

Humanister har kanske varit ovanligt tveksamma till att tala om vetenskapliga genombrott, om väsentliga vetenskapliga problem som behöver lösas, eller om sanningssökande. Det är som om vi har haft lättare för att tala om vetenskaplig kvalitet än om vad vetenskapen ska resultera i. Men vi är sällan överens om vad kvalitet är. Citeringar är väl ok, säger någon. Bara om vi använder Google Scholar, säger någon annan.

Det är inte nödvändigtvis något fel med det, mer än att det medför att vi behöver hålla ett öga på frågan om det är behovet av meningsfullhet i den egna forskningsinsatsen som gör att vi förfäktar ett visst mått på kvalitet och framgång.

Jag kan nog tänka att vi borde tala mer om vilka problem som vi vill lösa. Någon måste i alla fall tala om dem. Kanske är det det som markerar skillnaden mellan en akademisk ledare och en forskare. Forskaren kan med viss rätt argumentera för sin definition av kvalitet därför/trots att den gynnar honom, medan den akademiska ledaren inte kan göra det, utan hon måste ta ett steg tillbaka från de egna intressena.

Tänk om vi i likhet med Helsingfors universitet istället skulle våga sätta upp sanning som ett av våra akademiska värden.

Johannes

LUX har hunnit bli 10 år. De gamla husen från 1917 och sextiotalet som själva byggnaden komponerats kring var till stor glädje för biologerna innan vi kom hit. LU är verkligen återbrukets universitet. Men kombinationen är 10 år ny och HT:s egen stolthet. Och vi humanister och teologer har tagit platsen i anspråk och trivs väldigt bra här. Bara en liten bit innanför huvudentrén tycker jag att byggnadens hjärta sitter. Här möter husen varandra, här möter människor som kommer från de olika husen varandra, och möter nya som kommer utifrån. Här tycker jag själv mycket om att vara, och det gör många med mig.

Jag vet inte om det stämmer, men Lunds universitet sägs uppskattas allt mer av unga människor i resten av Sverige. LU har växt mycket, men till skillnad från flera andra universitet lyckats behålla campuskänslan. Det sägs att en verksamhet måste växa för att inte dö. Vi har kanske basunerat ut det budskapet för kraftigt. Viktiga värden, som på ett eller annat sätt är kopplade till att träffas, går förlorade. I en tid när de bästa föreläsningarna redan ligger på nätet, måste det förnuftiga i att investera i en utbildning ha att göra med det mellanmänskliga. Eller kanske i mötet med ett hus med en speciell atmosfär. Eller i att alla håller med om att om man har varit i Lund, och helst i det här huset, så duger man i alla sammanhang.

Jag tänker ibland på vad en numera pensionerad lärare sa. Hon var museimänniska och värnade om ”öppna hus”, ”HT-dagar”, och allt vad de kallades. Hon tyckte att vi skröt utan täckning när vi kallade oss ett öppet universitet. 363 dagar om året hade vi ju inga öppna hus. Jag förstår precis vad hon menade, även om LUX alltid är öppet för oss i personalen och studenterna – och HT-biblioteken därtill nästan alltid för allmänheten.

Det kommer troligen att bli kärvare tider för dem som mäter framgång i antal. Men det kanske kan bli bättre tider för dem som mäter framgång i lyckade möten, kvalitet och nyskapande. För att det ska bli på det senare sättet behöver vi ställa om. Vi måste bevara och utveckla det som vi är riktigt bra på. Men vi måste också ta hand om dem som kommer nya, även om de vill utveckla sina egna spår, ja kanske särskilt om de vill utveckla nya spår. Därför får vi inte bli för rigida, inte känna att allt var ett misslyckande om vi inte lyckades reproducera och förmera oss. Att behålla öppenheten, att stärka mötesplatsen, att vara en plats där vetenskapliga genombrott sker, en plats som studenter känner stolthet över och som de flesta av oss gärna tar oss tillbaka till – även om somrarna blir allt svårare att lämna och lägga bakom sig. Det tror jag är receptet för nästa 10 år. Oavsett om vi själva får en plats i ämnenas historieböcker.

Många har betytt oändligt mycket mer för LUX än jag, och på det viset känns det konstigt att stå här som gratulant. Lotta, Kim och Lynn förstås. Ni får gärna ta ordet nu eller senare.

Stort grattis!

Johannes

HT-fakulteterna har under året som gått tillsammans med övriga LU arbetat med att stärka kontakterna mellan oss och våra motsvarigheter vid UC Berkeley. Här kommer en ovanligt fin möjlighet, som jag hoppas att flera från HT kommer att söka:

The Department of Scandinavian at the University of California, Berkeley seeks applications for an Assistant Professor (tenure-track) in the area of Swedish or Norwegian Literature, Culture, and Society, with an expected start date of July 1, 2025. For more information about the position, including required qualifications and application materials, please visit https://aprecruit.berkeley.edu/JPF04495. The deadline to apply is October 14, 2024. With questions, please contact ISSAHR@berkeley.edu. All qualified applicants will receive consideration for employment without regard to race, color, religion, sex, sexual orientation, gender identity, national origin, disability, age, or protected veteran status. We are especially interested in candidates who demonstrate a commitment to the advancement of diversity, equity, inclusion, and belonging.

Fortsatt trevlig sommar!

Johannes

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har beslutat att bevilja Agneta Gulz ett Proof of Concept-anslag för projektet The pedagogical system Magical Garden, next step. Det är såvitt jag vet HT-fakulteternas första stora innovationsprojekt (3800 tkr), och möjligtvis första gången detta anslag går till ett humanistiskt eller samhällsvetenskapligt projekt. Vi gratulerar! 

Trevlig midsommar!

Johannes

För några veckor sedan beslutade rektor att anställa Tanja Kupisch som professor i allmän språkvetenskap, och HT-fakulteterna vill härmed önska Tanja mycket välkommen till Lund efter sommaren. Tanja Kupisch presenterar sig så här:

I will join Lund University as Professor of Linguistics in October 2024. I received my PhD from Hamburg University, working on bilingual language acquisition. I was trained primarily in formal syntax, and lucky to get influenced by many other theoretical and methodological approaches subsequently. As a post-doc, I have worked on heritage language acquisition and adult second language acquisition at the Universities of Calgary and McGill. I also held a post-doc position at Lund University, where I have always felt at home. In 2014, I was appointed Full Professor at Konstanz University, and I have worked as Professor II at the Arctic University of Norway in Tromsø for several years.

My research is concerned with multilingualism from many angles, including the acquisition of two or three languages during childhood and adulthood, the acquisition of typologically close languages and links between child language acquisition and diachronic (historical) language change. One of my recent projects (with Theo Marinis) investigated the acquisition of rhetorical questions in bilingual German-Italian primary school children. It shows how bilingual children can master highly complex phenomena in two languages similar to monolingual children. I have also become increasing interested in the impact of extra-linguistic factors, e.g., attitudes, which I think can be best explored in multi-disciplinary work. In a project interfacing with political science (with Katharina Holzinger), we explored the perceptions of inequality and how these relate to language, based on a comparison of the Sámi and the majority population in Norway and Sweden. I am also interested in development assessment tools for “contested” languages, i.e., languages which have no official status despite being independent linguistic systems. In Lund, I hope to pursue interdisciplinary work on minorities (migrant, indigenous, regional), expanding to new populations and languages.  

Besides research, I am co-editor-in-chief of the John Benjamins journal Linguistic Approaches to Bilingualism. Through my work at the Equal Opportunities Council and Cluster of Excellence “the Politics of Inequality” in Konstanz, I have become increasingly interested in measures to promote early career researchers from non-academic backgrounds and internationalization strategies to better integrate the Global South.

I truly enjoy working with ECRs, teaching, editing, working across disciplines and countries, and learning from one another. I’m very much looking forward to returning to Lund and meet my old and new colleagues!

Bästa hälsningar,

Johannes

Vi gratulerar Peter Jordan och hans medförfattare till framgången med en studie om konsekvenserna av ett av de största vulkanutbrotten under holocen för de mänskliga samhällen i sydvästra Japan som fanns i området som drabbades av naturkatastrofen. Det är tidskriften Antiquity som delar ut priset. 

Uchiyama J, Kuwahata M, Kowaki Y, et al. Disaster, survival and recovery: the resettlement of Tanegashima Island following the Kikai-Akahoya ‘super-eruption’, 7.3ka cal BP. Antiquity. 2023;97(393):557-575. doi:10.15184/aqy.2023.31

I vårens utlysning av bidrag till internationell postdok inom humaniora och samhällsvetenskap beviljade Vetenskapsrådet två av HT:s unga forskares ansökningar. Stort grattis till Therese Mortensen (mänskliga rättigheter) och Victor Bogren Svensson (allmän språkvetenskap). 

Johannes