HT:s dekanblogg

Nu har Europeiska forskningsrådet, ERC, publicerat resultatet för ERC Starting Grant i 2026 års utlysning. Sex av Lunds universitets forskare får det prestigefyllda anslaget, varav en på HT. Vi är mycket glada och stolta över:

Camilo Rodriguez Ronderos med projektet: Irony Re-examined in Interactive Settings (IRIS): Towards a Paradigm Shift in Experimental Pragmatics

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som är så fantastiskt med ERC-anslgen. Vice-rektor för forskning och innovation vid Köpenhamns universitet, Eva Hoffman, gör det väldigt bra när hon uttrycker sin stolthet över att en sådan här dag vara en del av Köpenhamns universitet:

”Nine researchers from UCPH have been awarded an ERC Starting Grant, one of the most prestigious and competitive research grants in Europe given to promising researchers early in their careers. Out of 4,807 applications, only 421 researchers were selected.

What strikes me most when I look at this year’s projects is the sheer breadth of curiosity and ambition. From black holes at the edge of the observable universe to the microscopic battles between bacteria and viruses, the hidden hormone systems that regulate the human body, and clues to how life first emerged on Earth, these researchers are asking some of the biggest and most fascinating questions we can imagine.

Breakthrough research starts with talented people who dare to pursue bold ideas. ERC grants are a recognition of exactly that: originality, excellence and the courage to explore the unknown.”

Det gick mycket bra för Lunds universitet också, se https://www.vr.se/aktuellt/nyheter/nyhetsarkiv/2026-09-03-22-forskare-i-sverige-far-erc-starting-grant-2026.html?utm_source=Ungapped&utm_medium=email&utm_campaign=20260903
 

Dear doctoral students,
A warm welcome to the Joint Faculties of Humanities and Theology.
It is wonderful to see you all here. You are our much-anticipated 2026 cohort of PhD students, and we are delighted that you have chosen to pursue your doctoral studies with us.
One of our ambitions is to strengthen networks among doctoral students, especially in smaller disciplines, both within our faculties and across Sweden and the Nordic countries. We want you to be part of research environments with sufficient critical mass to support, challenge, and inspire you as you write a thesis you can truly be proud of.
Excellent dissertations are sometimes written by solitary geniuses. But for most of us, ideas develop best through collegial exchange. Scholarship is strengthened when thoughts are tested, discussed, challenged, and refined in conversation with others. I hope that we, your supervisors and colleagues, can provide stimulating research environments, generosity, and support. At the same time, you also have an important role in creating those environments yourselves. Strong academic communities are built together.
PhD studies are, most of the time, a wonderful experience.
They offer a unique opportunity: four or five years largely dedicated to learning, thinking, and creating new knowledge. The combination of intellectual freedom, relatively few formal obligations beyond coursework, seminars, and dissertation writing, and the possibility of immersing yourself in a topic that genuinely fascinates you is rare indeed. You may never again have a period quite like this until retirement.
The working conditions for doctoral students in Sweden are generally very good, and many of us who have completed a doctorate sometimes look back with a degree of envy. During these years, many people also experience important personal milestones and life-changing events. It is a special period, and I encourage you to appreciate it when you can.
The humanities and theology at Lund University are thriving.
We are home to several strong, nationally leading and internationally recognised researchers and research environments. We offer high-quality education and training, and we have developed significant infrastructures, including the Humanities Lab, digital archaeology initiatives, social robotics, and much more.
We are also in a phase of renewal. Across many disciplines, we are recruiting the next generation of senior lecturers and professors. At the same time, Sweden has become increasingly attractive to international scholars. As a result, many of your research environments are likely to become even stronger, more dynamic, and more international during the course of your studies.
Yet being a PhD student is not always easy.
Sometimes colleagues, or perhaps even we ourselves, become too competitive. Don’t be.
Sometimes we are not as generous as we should be. Sometimes we are so busy that we fail to take an interest in a colleague’s work. Try to find the time.
Sometimes doctoral students withdraw from the academic community in an attempt to focus entirely on their own projects. That is always a risk. By participating in seminars, reading the work of others, and contributing to the intellectual life of your department, you increase the likelihood that others will engage with your work when you need feedback and support.
At times it may seem that supervisors and research seminars ask you to revise your work yet again or read one more book that appears only marginally relevant. More often than not, however, this extra effort makes a real difference. Trust the accumulated experience that exists within the organisation.
That does not mean you should not be original, bold, and unconventional. Quite the contrary. Have fun. Be productive. Take intellectual risks. Ask unexpected questions. Explore new methods. Perhaps you will even create an entirely new field of study, or a successful start-up company.
There is another issue that deserves consideration, though not necessarily today, and perhaps not during your first year.
At some point, you should begin to think about what comes next.
Universities will always need talented young researchers, but permanent positions are limited, and sustainable research funding is often difficult to secure. Academic life can become more challenging after the dissertation, unless one is fortunate enough to obtain a stable position.
My advice, particularly to those who wish to pursue an academic career, is to spend time at another university after completing your doctorate. Even if you are convinced that Lund University is where you ultimately want to be, do not hesitate to leave for a few years. Build new networks, gain new experiences, and encounter different academic cultures. It will benefit both you and, eventually, Lund University.
At the same time, an academic career is not necessarily the most rewarding path for everyone.
The world beyond the university is at least as important and is equally in need of highly educated individuals with the analytical skills, critical judgement, and intellectual breadth that doctoral training provides. Keep an open mind about alternative career paths.
Beyond academia, you will draw not only on your research expertise but also on the broader abilities you develop during your doctoral studies: problem-solving, communication, collaboration, independence, and sound judgement.
The need for people who can contribute to a democratic and sustainable society, and who understand the importance of history, culture, religion, language, and human diversity, has rarely been greater. In this regard, the role of the humanities and theology is perhaps more important today than ever before.
I also believe that Sweden is beginning to recognise just how valuable graduates in the humanities and theology can be to organisations, businesses, public institutions, and society at large.
However, that recognition is most likely to come to those who remain interested in and engaged with the world beyond academia.
With that in mind, we have recently launched a new platform for students and early-career researchers interested in collaboration and innovation. We call it Lund Humanities Village, and I hope many of you will become involved. I recommend two Lund Humanities Village activities at once: register for our next Fokus framtid seminar, Democracy at the Crossroads: https://www.ht.lu.se/en/collaboration/lund-humanities-village/fokus-framtid/ , and apply to our brand new mentorship programme, https://www.ht.lu.se/en/collaboration/lund-humanities-village/mentorship-programme/ . Together we can build something in Lund that few other universities have.
Once again, welcome to Lund University.
I wish you every success and every enjoyment in the years ahead.
Good luck!

Hoppas att ni har och har haft en fin sommar!

Lund Humanities Village sparkar snart igång verksamheten för terminen med ett arrangemang om demokrati, Democracy at the Crossroads. Jag hoppas att ni har möjlighet att komma till LUX den 8/9 och lyssna till bland andra Ginna Lindberg, Kurt Deketelaere och Robert Resnick. Anmäl er här: https://www.ht.lu.se/en/collaboration/lund-humanities-village/fokus-framtid/

Vi erbjuder också möjlighet för några HT-studenter till som gärna vill följa pilotversionen av vårt nya mentorsprogram nu under hösten (https://www.ht.lu.se/samverkan/lund-humanities-village/mentorskapsprogram/). Det vi kan erbjuda är fantastiska mentorer med stort intresse för humanioras framtida betydelse inom olika sektorer och experter för dem som redan bestämt sig, vare sig det gäller författarbanan eller att orientera sig mot sektorer som humanister i Sverige ofta inte tänker på. Vi behöver dock er hjälp för att nå fram till intresserade! Så tipsa gärna. Det går bra att höra av sig direkt till mig för de studenter som är intresserade av att följa programmet.

Det har varit intressant att följa artiklar i media under sommaren om humaniora och AI i The Atlantic, The Economist och The New York Times (den senare med den suggestiva titeln “The Revenge of the Philosophy Majors”), och i Sverige publicerade så sent som igår Dagens Industri sommarartikeln Den humanistiska utbildningens upprättelse och kraft. Artiklarna uttrycker möjligheter och önskningar om tydligare och fler kopplingar mellan humanistiska utbildningar och denna del av arbetsmarknaden i framtiden. Det är en intressant, annorlunda och viktig diskussion som visar på relevansen av Lund Humanities Village och liknande initiativ, där studenter, forskare och näringsliv kan mötas för att gemensamt utforska möjligheter, diskutera, skapa nätverk och bygga relationer. Vi räknar med att kunna återkomma till det temat i vårt Lund Humanities Village arrangemang den 24/11, förhoppningsvis med några riktigt intressanta personer som vi kan diskutera vidare med på plats. Återkommer snart om det.

Bästa hälsningar,

Johannes

Folklivsarkivet med Skånes musiksamlingar är ett traditionsarkiv, knutet till humanistiska fakulteten vid Lunds universitet sedan 1913. Uppdraget är att vara en infrastruktur för forskning och utbildning. Samlingarna består främst av kulturhistoriska och etnologiska dokument, som berättelser, ljudinspelningar, fotografier och andra bilder, som speglar vardagen förr och nu. Många av materialen är digitaliserade och sökbara via vår hemsida.

Arkivet har fem anställda och söker nu en ny arkivchef. Folklivsarkivet finns i moderna lokaler på Arkivcentrum Syd i södra Lund, där även andra arkivinstitutioner som Riksarkivet och Lunds stadsarkiv bedriver verksamhet.

Med rätt ledarskap har Folklivsarkivet stor potential att vidareutvecklas som en stark forskningsinfrastruktur.

👉 Ansök senast 31 augusti: https://lu.varbi.com/what:job/jobID:942702/

Hej alla,

Det är alldeles snart Midsommar, och jag hoppas att ni får vilsamma och fina ledigheter i sommar.

Det har varit ett långt, händelserikt (och ganska arbetsamt) år för mig – och vet jag för många av er.

Det mesta av det som händer sker ute på institutionerna, precis som det ska vara, och mycket av det som har med utbildning på grund och avancerad nivå, forskarutbildning och forskning står ni i dialog med våra verksamhetsnämnder om. Men en del av det som ligger utanför har vi i fakultetsledningen varit med och försökt hjälpa till med på andra sätt.

Väldigt roligt är att vi fått till en donation från Anders Sandrews stiftelse om konstnärlig gestaltning, som kommer att resultera i ett närmare samarbete med K och en förstärkning av förutsättningarna inte minst för filmvetenskap.

Mycket spännande är också Handelsbankens forskningsstiftelses stora satsning på Centrum för kunskapsspridning och samtidshistoria.

LEXIS-samarbetet i språk som Riksbankens Jubileumsfond stödjer måste också räknas till en av de stora händelserna!

Det har också varit intressant att få chansen att arbeta med Lund Humanities Village. Många var på lanseringen den 8 maj, också många HT-alumner som uppskattade möjligheten att återknyta kontakten och erbjuda mentorshjälp om vi önskade. Vi har också fått fin kontakt med stiftelser som vill vara med och hjälpa oss att bygga upp verksamheten.

Igår var jag och mottog ett stipendium för Lund Humanities Mentorship Programme från Sten K Johnsons stiftelse – och flera av de andra stipendiaterna pratade med oss i minglet efteråt om möjligheter till samarbete.

Idag fick vi också besked från Hamrins stiftelser om initieringsmedel för att bygga upp en pilotverksamhet som vi kallar Hamrin Humanities Fellow in Residence. Tanken är att bygga upp ett nätverk av företag och verksamheter som är beredda att ta emot yngre forskare och doktorander från oss under en kortare period för ömsesidigt idé- och erfarenhetsutbyte som tar sin utgångspunkt i humanioras centrala betydelse för ett hållbart, innovativt och ansvarstagande näringsliv. Genom denna rörlighet skapas nya mötesytor mellan akademi och näringsliv, där humanistisk kunskap kan omsättas i praktisk handling.

En av de saker som framstår allra tydligast när man läser Vetenskapsrådets rapport om forskning i samverkan är hur viktiga personliga relationer mellan akademi, företag och det omgivande samhället är, och hur lång tid det kan ta att bygga upp dem. Jag hoppas att båda de här initiativen ska kunna ge dem som är med nya möjligheter, men också att bilden av humanioras självklara betydelse i innovation och samverkan tydliggörs – och blir mer självklar för alla. Om Lund Humanities Village kan bli en av de ytor som gör det möjligt återstår förstås att se. Jag hoppas att ni kommer på våra två större arrangemang under hösten, eftm den 8/9 om demokrati och Lund Humanities Village Day den 24/11 då vi bland annat hoppas att samtala med Chalmers och Konstfack om sätt att stärka relationerna mellan humaniora, teologi och STEM-ämnena ytterligare.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till Elisabeth, Sunny och Alva (och alla andra inom HTS och HTDR) för ett mycket konstruktivt år med många gemensamma diskussioner och samarbeten.

Och så förstås till Karin som varit en fantastisk kanslichef! Stort tack, Karin!

Tack alla ni andra också!

Johannes

Jag tror att det var 2014 som Sophie Hydén Picasso och jag satte ett djärvt mål för HT-fakulteterna: att vi från och med då skulle få in en ansökan till ERC varje år.

När jag i förra veckan frågade henne hur det såg ut med ERC-deltagandet i år, meddelade hon att vi precis haft två forskare på ERC Starting Grant-intervju (Camilo och Felix), att en var på väg till intervjuträning för ERC Consolidator Grant (Mads), och att fem (Aynne, Giovanni, Panos, Mona och Duska) uttryckt ambitionen att söka ERC Advanced Grant, med deadline i augusti. På Sophies lista över personer som vill söka ERC Starting Grant i mitten av oktober har hon 27 personer (alla kommer naturligtvis inte till skott, men vilket antal!) Förra Marie Sklodowska-Curie Actionsutlysningen, tillade hon, samlade ett tjugotal sökande som ville till HT, tre av dem beviljades (av åtta till LU totalt) – intresset i år är ungefär detsamma.

Det är naturligtvis bara ett nedslag, men förändringen över tid är märkbar och ganska enastående.

HT-fakulteterna har också arbetat intensivt med rekrytering och deltagande i universitetets excellenssatsningar under de senaste åren. Våra fantastiska rekryteringskoordinatorer (Anna och Sofia) – och jag också, tidvis – har haft för mycket att göra med dem (vi skulle ha varit minst en till – tröttheten känns ibland total) – men vi har rekryterat väldigt bra personer, och det är ingen slump att flera av dem dyker upp i listan ovan, som vägvisare för oss andra.

Det är lätt att bli besviken när hårt arbete inte ger omedelbar belöning. Även om jag inte var med i den sista uttagningen av LU:s nomineringar till Vetenskapsrådets strategiska rekrytering av biträdande universitetslektorer, kunde jag inte låta bli att känna en ganska stor besvikelse när varken HT- eller S-kandidaterna fick utdelning när VR härförleden fattade beslut om de 22 lyckliga bul:arna. Hur kunde vår fysikfilosof (Adam) inte beviljas? Så mycket jobb, där det kändes som om vi gjorde allt rätt, och en så bra person, för ett så klent utfall?

I sådana stunder gäller det att komma ihåg vilka de egentliga skälen och vinsterna är. Excellenssatsningsidén handlar inte om att klara sig bra i VR eller WAF. Det kommer aldrig att finnas någon garanti för att den allra bästa personen fångas av en sådan satsning. Syftet är och måste vara ett annat. Det är att använda sig av attraktiva finansieringsmöjligheter för att göra ännu bättre internationella rekryteringar än vi annars skulle ha gjort och att tänka samman excellenssatsningar med vår reguljära rekrytering – allt i syfte att bygga riktigt starka humanistiska och teologiska fakulteter för framtida genombrott och framtidens utbildningar. Av samma anledning är det varken antalet ERC-ansökningar eller vår framgång med dem som egentligen spelar roll. De är en effekt av, eller har andra effekter på, det som verkligen är viktigt. Det är självklart personerna som är viktiga, och hur de kan stärka oss andra genom att vitalisera våra forsknings- och undervisningsmiljöer, men själva arbetet ger oss också anledning att formulera riktning, styrkor, prioriteringar och ibland nya forskningsteman. Studenter, forskare, lärare, administratörer, ledning och externa partners kan involveras på ett sätt som inte låter sig göras så ofta annars. Arbetet blir ett sätt att lära känna oss själva och vem vi vill försöka bli.

Värdet ligger inte i om man till slut får finansieringen – även om belöningen behövs för att vi ska orka jobba vidare på den inslagna vägen.

Bästa hälsningar,

Johannes

Lunds universitet har alla förutsättningar för att bli ett av Europas ledande lärosäten och också att bli ett av de ledande humanistiska lärosätena. På forskningssidan kan vi redan ana en positiv utveckling åt det hållet, hoppas jag, och det ska jag återkomma till senare. Men utbildningssidan är minst lika viktig, och där finns lite mer strukturella frågor att tänka igenom.

Vi hade en mycket intressant workshop vid HT i fredags, som Karin Ekborg Persson och Sara Virkelyst arrangerade, och där Tim Ekberg bidrog med en utmärkt – om än delvis tistelbeströdd – omvärldsspaning (stort tack Karin, Sara och Tim, väldigt bra!).

Det är Sara Håkansson och jag som är anledningen till att vi vill belysa vår organisation för utbildningsutveckling vid HT-fakulteterna, och vi har fått i uppdrag av HT:s Fakultetsstyrelse och rektor att göra detta under hösten.

Rektors uppdrag till HT är att ”undersöka möjligheterna till att etablera en ’Graduate School’ vid fakulteten primärt för utbildning på avancerad nivå. Undersöka möjligheterna för en ’Post Graduate School’ vid fakulteterna för doktorandstudier.”

Fredagens workshop backade flera steg från uppdraget, och syftade till att undersöka vilka trender vi ser i omvärlden, vilka de eventuella utmaningarna med nuvarande situation är, och vilka möjligheter framåt som kan identifieras.

Jag tror själv att vi har ganska olika problembilder vid fakulteterna, och det beror självklart på att det finns mängder av aspekter av utbildningsutveckling och förutsättningarna för den i ekonomiskt och geopolitiskt kärvare tider. Därför, alldeles oavsett vad det här arbetet kan komma att ge, skulle jag vilja presentera mina egna funderingar här. Jag är inte som Sara Håkansson expert på utbildningsfrågor, så det jag har att komma med är tentativt – men förhoppningsvis ändå av något värde.

Först det viktigaste: HT har ett fint arbete med och en utmärkt organisation för inrättande och utveckling av våra utbildningar. Det märks till exempel på att vi inrättar ganska många utbildningar:

Kandidatprogram i konsthistoria och visuella studier (start hösten 2026)
Kandidatprogram i teoretisk filosofi: Kritisk utredare (start 2025)
Huvudområde: Svenska som andraspråk (start 2024)
Kandidatprogram i litteraturvetenskap (start 2023)
Masterprogram i Öst- och centraleuropakunskap (start 2022)
Masterprogram i filmvetenskap och skärmbaserade medier (planerad start hösten 2028, genomgår inrättandeprövning)
Kandidatprogram i musikvetenskap (planerad start hösten 2028, genomgår inrättandeprövning)

Man kan fortsätta länge med att prata om styrkorna och möjligheterna, MEN en viktig uppgift vid workshopen var att närma sig utmaningarna också. Innebär vår starka position nu att HT-fakulteterna står tillräckligt väl rustade inför framtiden och utvecklar de utbildningar som humaniora och teologistudenter behöver?

Det finns ett par orosmoln som jag menar att man åtminstone bör fundera över innan de eventuellt drar in över oss för att vi ska kunna ta ytterligare ett steg när det gäller våra utbildningars kvalitet, relevans och attraktivitet.

1) Första oron: Det reguljära utbildningsuppdraget utökas inte medan kostnaderna för att bedriva utbildning ökar hela tiden. Det finns en påtaglig urgröpningseffekt som drabbar samtliga våra institutioner och deras utbildningar. Tvärtemot mot vad en del tänker, är det inte studenter som vill läsa utbildningar hos oss som det egentligen är brist på. Snarare har vi idag något för många studenter i förhållande till vårt uppdrag. Men det finns alltså inte längre samma möjlighet att stärka vår kapacitet att bedriva och utveckla utbildning av hög kvalitet genom att ta in många studenter på populära kurser. Den logiken – som kanske aldrig varit enbart till gagn för utbildningarna – gäller inte längre. HT-fakulteternas utbildningar skulle i många fall kunna vinna mycket på att få större resurser per student men färre studenter (tänk på våra språkutbildnungar – om möjligheten till avancerad språkfärdighet stärktes). Men det är ingen helt enkel utbildningsutvecklingsinsats som krävs för att nå dit, och det är svår materia att hantera inom ett så fantastiskt och brett spektrum av utbildningar som tillhör humanioras kärna.

Det kommer då och då dessutom signaler som tyder på att om det skulle ske en förändring i de generella utbildningsuppdragen så skulle det inte vara till humanioras fördel. En sådan politiskt beslutad förändring skulle accelerera urgröpningsförloppet.


2) Speciella regerings- och lärosätessatsningar på nya utbildningar förekommer. Och här är då min andra oro: HT-fakulteterna verkar inte ta del i de satsningar som LU trots allt planerar i den omfattning som vår relativa storlek och våra utbildningsinriktningar ger anledning att förvänta (jag ber om ursäkt för att detta är ett väldigt tunt underlag, men här följer tre exempel: intresseanmälan för deltagande i satsning på högkvalitativa masterprogram i offentlig förvaltning, magisterprogrammet i Totalförsvar och civil beredskap samt i Samhällsresiliens och totalförsvar).

3) Det här är inte platsen att fundera över vilka mekanismer som finns på regerings- och lärosätescentral nivå för att arbeta med utbildningsutveckling, utan jag vill peka på något som ligger inom vårt eget mandat att besluta om.

Min misstanke är att HT har svårt att komma framåt i tillräcklig grad och med tillräcklig självklarhet där det inte är en enskild institution som är den givna förändrings/utvecklingsagenten. Och jag tror att det finns en strukturell förklaring till detta i HT:s syn på utbildningsutveckling på grund och avancerad nivå. På HT:s hemsidor kan man läsa: ”Modellen bygger på grundtanken att institutionerna, som vid HT-fakulteterna själva äger sina utbildningar, har god kunskap om sina ämnen och program.” ” Tanken är att institutionerna ska kunna utgå från sina egna behov.”

Detta är ju i sig utmärkt. Modellen har tjänat oss fantastiskt väl.

Men en intressant diskrepans kan anas: institutionens uppfattade behov är inte nödvändigtvis desamma som regeringens, universitetets eller fakulteternas uppfattade behov – eller för den delen ämnenas.

Vad jag menar är självklart inte att de senare ska vara styrande, men hur kan vi hantera avståndet som uppstår om de senares behov inte är direkt översättbara till något som väldefinierat träffar en eller två institutioner, som regeringens uppdrag att utveckla lärarutbildning i minoritetsspråket jiddisch?

Jag tror att det saknas något hos HT som finns vid de flesta andra fakulteter, och också vid LU centralt:

”Strategiska utbildningsmedel
Universitetets utbildningsverksamhet är omfattande och komplex,
vilket kräver gemensamma prioriteringar och fakultetsövergripande
satsningar. Under året kan därtill oförutsedda gemensamma kostnader
och kostnader utan någon naturlig hemvist uppkomma. Liksom
tidigare år avsätts 6 mnkr för dessa ändamål och rektor fattar beslut
om fördelningen av medel.”

HT har ingen organisation eller nivå för institutionsövergripande satsningar inom utbildning eller utbildningsutveckling. Vi kan, i princip, inte inleda arbete med utbildningsidéer som inte har någon tydlig institutionsförankring (om vi inte gör en krumbukt och kallar det för stödverksamhet), vi kan inte ge piloter som vi äger tillsammans, osv. Vi kan inte göra gemensamma satsningar eller ta gemensamma risker.

Varje institution äger sina utbildningar. Varje institution har därför ansvaret att hantera förändringar inom de ramar de tilldelats. Vissa institutioner är relativt stora och består av många ämnen och utbildningar, och kan i den meningen gemensamt skapa utrymme för framåtblickande förändringsarbete i svåra tider, andra är små – kanske består de av tre eller fyra ämnen.

Det finns ett undantag, en mekanism som möjliggör en annan ordning. Det vi har att arbeta med är detta:

”Universitetsstyrelsen har beslutat att nya anslagsmedel ska användas
för strategiska utvecklingsinsatser liksom 0,5 procent av vardera
anslag.”

Utvecklingsarbete som finansieras med denna 0,5 procent ”bekostas” av samtliga institutioner, om vi nu ska lägga den betydelsen i att institutionerna äger sina utbildningar.

HT-fakulteterna kan behöva skaffa sig ett utrymme att använda denna halva procent på ett strategiskt och institutionsövergripande sätt.

Intryck från workshoppen:

De flesta vid workshopen var inne på att HT behöver utveckla sin kommunikationsförmåga på institutionsnivå. Steget mellan till exempel ett rektorsinitiativ om en ny magisterutbildning till att intresserade institutioner vid HT snappar upp det är ganska stort, och det gäller att informationen når fram till och kan tas om hand av relevant institution.

Jag tror att det också finns ett koordineringsproblem. Det är ibland inte uppenbart vilken den rätta mottagaren vid HT är. Våra institutioner har växt fram på olika sätt, och många utbildningar har mer gemensamt med dem vid andra institutioner än med dem vid den egna. Problemet är att det kan ta tid och kraft och fordra utvecklingsarbete att ta reda på vilken den rätta konstellationen av institutioner är.

Tyvärr är det möjligt att tänka sig att villigheten att ta sig an koordinerande uppgifter beror på institutionernas kapacitet. I framtiden kan vi i värsta fall förvänta oss att vissa institutioner reflexmässigt svarar nej till nya möjligheter, även om de egentligen har de rätta ämnena för utbildningsutvecklingen hos sig.

I framtiden krävs det kanske att vi står ännu lite starkare tillsammans med andra för att kunna hantera utmaningen att hitta sätt att inte bara överleva mer komplicerade tider utan utveckla de utbildningar som framtidens studenter behöver. Det blir intressant att se var fakulteterna landar i sin analys. Jag vill tacka rektor och Fakultetsstyrelsen för uppdraget som gett oss anledning att reflektera över viktiga utbildningsutvecklingsfrågor.

Bästa hälsningar,

Johannes

SAVE THE DATE AND REGISTER NOW
Warm welcome to faculty, students, alumni, and friends of the Faculties of Humanities and Theology. Please mark your calendars for our next Lund Humanities Village event on September 8, featuring a Fokus framtid seminar from 13:00 to 15:00. (The program is still being finalized).

Theme: DEMOCRACY AT THE CROSSROADS
Tentative program:
Ginna Lindberg (via video link from the US): Covering Trump’s America: The Challenges
Robert D. Resnick: The Struggle Over Democracy in the U.S.
Kurt Deketelaere: Democracy and Academic Freedom in the U.S. and Europe
Jonas Hafström: Democracy and peace: Reflections on “Lund University flies the Ukrainian flag” (March 4, 2022)
Erik Renström: Global Democracy, Local Roots: Lund University’s role. [Students joining the conversation, HTS – Student Union for Humanities and Theology at Lund University, Lunds universitets studentkårer (LUS)]
Ela Drazkiewicz and Elsa Hedling: Heroes of democracy.

Music: Tom & Robert’s Back Porch Blues show

Register here:
www.ht.lu.se/fokus-framtid
www.ht.lu.se/en/fokus-framtid

Stiftelsen beslutade i förra veckan att dela ut sju projektanslag om totalt drygt 3 miljoner. Av dessa kom fyra från forskare på institutioner vid HT-fakulteterna.

* Transformative Medical Decisions and Empirical Grounding. Henrik Andersson.

* När är det dags att sluta hoppas? En filosofisk studie i falskt hopp. Carl-Johan Palmqvist.

*Ett interdisciplinärt möte. Om empati som metod för att förstå mötet med konsten och om mötet med konsten som ett sätt att främja empati i det mellanmänskliga mötet. Petra Preisler.

* Vilken roll spelar mediaförändringar för möjligheten att skapa empati hos allmänheten och reducera stigmatisering av marginaliserade grupper. Anna Tunlid och Elisabet Björklund.

Stort grattis och tack till Birgit Rausings stiftelse för medicinsk humaniora!

Johannes