Det är mycket som är märkligt med utbildningsministerns debattartikel, ”Färre ska läsa fristående kurser”, i SvD nyligen.
Det vid första anblicken mest förvånande är kanske att den inte verkar hantera sanning och falskhet och begreppslig ordning och reda med riktigt det allvar som vi i vetenskapssamhället gör. SFS kunde omedelbart replikera att en del av det som ministerns text tycktes implicera var falskt. Idag visade rektorerna för två av de största svenska lärosätena att ytterligare saker i ministerns text verkar bygga på enkla missförstånd. Det är nog rimligt att tro att ministern var medveten om dessa svagheter på förhand, men inte tyckte att det spelade någon roll för budskapet som förmedlades eller effekten av kommunikationen. (Inbyggd vaghet och mångtydighet i texten gör sedan att det blir möjligt att backa från det som synbarligen påstås om t ex fristående kurser om det skulle behövas.)
Det som är ännu mer förvånande är kunskapssynen i artikeln. Lunds universitet har under ganska många år nu använt ”förstå”, ”förklara” och ”förbättra” som tre sätt att beteckna det kunskapssökande som karakteriserar universitetets utbildning och forskning. I ministerns artikel är de två första borta. Det är bara ”förbättra” som finns kvar. Det är en mycket märklig syn på universiteten och vad de studenter som ska läsa där i framtiden ska ägna sig åt. Grundforskningen, det nyfikenhetsdrivna, strävan efter att förstå och förklara bortsopat?
Nej, så illa kan det rimligen inte vara ställt. Det måste komma en sorts planerad reträtt. Kanske höjd språkpeng? Som en sorts erkännande av att fristående kurser (i en annan mening än ministern avsåg) faktiskt kan kombineras med till exempel ingenjörsutbildningar till samhällets stora nytta, speciellt om nya språkutbildningar som bidrar med avancerad språkfärdighet tas fram?
Bästa hälsningar,
Johannes
