Lunds universitet har som vi tidigare berättat beslutat om fem profilområden (https://profile-areas.blogg.lu.se). En ny sökomgång efter ytterligare områden börjar troligen efter årsskiftet. Det är inte första gången som vi använder våra fakultetsanslag för att stimulera utvecklingen av särskilda områden. Sedan länge uppmuntras nya forskningsmiljöer genom Pufendorfinstitutet, fakulteterna har sina egna egna plattformssatsningar, osv. Men detta är ändå ett ytterligare, mycket intressant steg, som kan ge nya möjligheter att ta till vara på universitetets bredd i skapandet av nya konstellationer.
Ibland oroar vi oss över att externa bidragsgivare styr våra forskningsinriktningar. Här är det vi själva som gör det. Naturligtvis, som sig bör, efter att ha låtit forskarna själva komma med idéerna.
Jag tror att vi alla är övertygade om att den bästa forskningen inte kan administreras fram. Ingenting garanterar att de profilområden som identifierats kommer att leda till bästa möjliga vetenskapliga genombrott – inte heller bästa möjliga utbildningar eller bästa samverkan. Det kan finnas eller dyka upp forskare, idéer, möjligheter att få tag i data och helt nya samarbeten som visar sig ännu bättre, men som befinner sig utanför satsningarna.
Om universitetet fortsätter att rikta forskningsmedel mot profilering – vilket verkar vara en förnuftig strategi – bör man på något sätt tydligt koppla det till forskarnas frihet och möjlighet att förflytta sig mellan prioriterade områden (och helt andra miljöer). Det som universitetet bygger själv genom satsningar på profilområden ska inte vara skarpt avgränsade forskargrupper, även om de naturligtvis måste administreras och ledas av en dedikerad kärntrupp. Det ska gå att bli berikad och ta del i den verksamhet vi profilerar oss mot, och lämna den om vi utvecklas åt annat håll, oavsett om vi står innanför eller utanför själva kärnan. Universitetet ska fortfarande huvudsakligen anställa bästa möjliga individer, och en del av deras akademiska frihet ska bestå i möjligheten att röra sig mellan profilerna (utan att för den skull kunna kräva att få extra finansiering för allt nytt de intresserar sig för). Universitetet bör helt enkelt utveckla ett nytt tänkande, med individen i centrum – oavsett om den individen är en forskningsledare eller doktorand – som komplement till satsningen på nya strukturer. Det tänkandet har naturligtvis funnits tidigare, men med den här typen av satsningar krävs en ny twist.
Med det sagt ska det bli fantastiskt spännande att följa utvecklingen av våra första profilområden – och för vår del naturligtvis speciellt de två som våra forskare varit med om att utforma: Human rights in a polarized world och Natural and artificial cognition: 1, 2, many.
Bästa hälsningar,
Johannes