Tankar efter urvalsdagar

Två urvalsdagar i samband med tillsättningen av en anställning som biträdande universitetslektor är avklarade. Det är att privilegium att få ta del av unga forskares entusiasm, fantastiska projektidéer och vilja att kombinera undervisning och forskning. Hitresta så långt ifrån som Hong Kong och så nära som Köpenhamn bjuder de på sig själva och sina planer under intervjuerna. Och vi får en chans att visa upp Lunds universitet från sin bästa sida: Vår vicerektor på plats för samtal, visning av humanistlaboratoriet och fika på institutionerna. Enormt mycket pusslande för att få allt på plats, men det är så tydligt att det uppskattas, och även om arbetsinsatsen är stor känner man sig så här dagen efter trygg med att det var värt det (och det hoppas jag gäller för dig också som arbetade mycket mer än jag med dessa två dagar).

På liknande sätt har det löpt på mest hela läsåret, och som ett resultat har HT-fakulteterna fått många nya och nygamla medarbetare som kommer att utgöra Lunds universitet i framtiden. Det händer mycket efter urvalsdagarna, så ibland är det svårt att veta exakt när de nyanställda kommer på plats. Den här veckan har i alla fall jag skrivit under anställningsbeslut för Yongeun Koo, Roberta C. Dahlman och Sami Al Daghistani, och rektor har skrivit under beslut om anställning av Erik Sidenvall. Ska försöka följa upp med presentationer av dem snart.

Torsdagens och fredagens urvalsdagar var dock speciella; det var första gången som vi har gjort ett allvarligt försök att koordinera strategiskt viktig extern finansiering med läraranställningar utlysta i konkurrens. Jag är övertygad om att vi, när vi nu äntligen är klara med vårt arbete om förväntningarna på framtidens universitetslektorer vid HT (det som länge gått under det preliminära namnet ”lektorsprogrammet”), kommer att arbeta mer på det här viset i framtiden.

Ett av syftena med utlysningen den här gången var att få Lunds universitet att nominera bättre externa kandidater till WAF, kandidater som dessutom ska veta att de har en anställning vid LU som väntar dem oavsett hur det går i WAF-konkurrensen nationellt. En relaterad anledning var att göra den interna nomineringsprocessen till WAF transparent och känd.  Ännu viktigare, tror jag, är att det arbetet för med sig en massa tankar och idéer om (1) hur vi måste arbeta om vi ska attrahera de bästa kandidaterna att söka våra utlysta anställningar – dvs också de sökande som inte redan är affilierade till LU – och (2) att vi måste se till att en större andel av våra utlysningar inte dikteras av de undervisningsbehov som vi har just nu. Vi måste också rekrytera lärare som har sådana kvaliteter att de kan förnya våra utbildningar och vår forskning och göra att Lunds universitet blir (förblir) ett av de absolut bästa universiteten.

Så även om jag, minst av alla, ännu har en aning om vilka av de sex personer som vi träffade under dessa två dagar som de sakkunniga kommer att lyfta fram i sina utlåtanden i slutet av augusti känner jag att vi tagit ytterligare ett steg mot att förstå hur vi behöver utvecklas för att hitta ännu bättre sätt att rekrytera i det landskap vi befinner oss i Sverige, där det finns goda möjligheter till extern finansiering och där universiteten har stort behov av att kunna anställa riktigt bra unga forskare (men kanske inte lika många) och erbjuda dem något mycket bättre än vi kan göra idag.

Tack alla ni som ställde upp och gjorde dessa dagar möjliga!

Johannes

juni 15, 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade