Årets ansökningar om samverkansinitiativ har kommit in till LU:s samverkansråd. En viss avmattning märks kanske i antalet ansökningar. I år är det 14. Och det är kanske inte så konstigt. Det är tredje omgången medel som utlysts på kort tid, och konkurrenskraftiga ansökningar tar tid att utveckla. Det verkligt glädjande är att HT-inslagen är flera. Det ska bli mycket spännande att följa beredningsprocessen, men oavsett vad som händer är det tydligt att vi nu lärt oss genren så väl – och skaffat oss kunskap om hur vi samverkar med externa parter och skriver fram detta – att jag inte skulle bli förvånad om vi så småningom ser HT-forskare i större samverkanssammanhang, som VINNOVA kompetenscentra också. Samverkan liksom forskning och utbildning är hantverk som vi nu bemästrar formerna för.
En annan glädjande nyhet är att LU nu snart ingår som fullvärdig medlem i Food-KIC:en (https://www.eitfood.eu). Flera på HT har arbetat intensivt för detta och inte minst Håkan Jönsson. Stort grattis till framgången! HT kommer att betala 10% av medlemskapet och vi är övertygade om att det blir väl investerade pengar.
För att återknyta till tidigare blogginlägg vill jag först meddela att seminariet om behovet av utbildningar i humaniora (och teologi) som har större andel förstahandsökande nu spikats till den 28 maj, kl 13-15, LUX C121. Som tidigare nämnts så kommer två av inledarna att vara vår prorektor, Sylvia Schwaag Serger, och Anna Victoria Hallberg från Södertörn. Jag hoppas att många av er dyker upp! Detta är en ödesfråga.
För det andra vet ni alla redan att era institutioner fått i uppgift att analysera behovet av professorer inom era ämnen, och jag hoppas att detta leder till en konstruktiv kollegial diskussion (även om den diskussionen ibland förstås blir svår att föra ute på institutionerna). Någon tror kanske att fakultetsledningen redan har en bestämd agenda och att det att vi vänder oss till institutionerna är ett spel för gallerierna, men det vill jag härmed med emfas förneka. Svaren som kommer in från institutionerna i slutet av maj blir högst betydelsefulla.
I samband med detta har flera av er vänt sig till mig med en fråga om hur VRs utlysning om rådsprofessorer (https://www.vr.se/utlysningar-och-beslut/utlysningar/utlysningar/2018-11-07-radsprofessorprogrammet.html) förhåller sig till HT:s professorsprogram. Jag menar att det inte finns något samband som man behöver förhålla sig till. Om någon av er skulle bli rådsprofessor blir vi mycket glada, oavsett hur vårt professorsprogram ser ut och oavsett om ni redan är anställda som professor. Det blir en senare fråga om det att ha varit rådsprofessor bör vara en väg in till att bli en av våra (strategiska/rörliga) professorer. Intuitivt tycker jag att det vore rimligt, men den diskussionen får vi ta med institutionerna. Stort lycka till, ni som ger detta ett försök!
För det tredje har det kommit både ris och ros i anslutning till vårt docentprogram. Jag tror inte att man ska vara för snabb att döma ut det. Det är än så länge bara skalet som syns. Innehållet kommer att utvecklas under piloten. Att vi behöver tänka på dem som redan är docenter och i många fall mycket framgångsrika forskare ger sig själv när man ser på statistiken. 2010 var ett år då vi många av oss skulle säga att vi var i balans. Vi hade exakt lika många professorer som nu, 2019 (dvs. 70 helidsekvivalenter). Men antalet lektorer som var docenter var ett helt annat. Då hade vi 30 lektorer som var docenter. Nu har vi 57. Det finns naturligtvis behov av program som ger oss docenter inom enskilda ämnen, där vi saknar handledarkompetens eller professorer. Men generellt sett är vår största utmaning att ta vara på och utveckla den kompetens som våra docenter har.
Den fråga som vi arbetar mest med just nu och ska förankra med institutionerna handlar om att införa individuella måltal för institutionernas myndighetskapital. Överskrider man måltalet, är vår idé, ska 10% av den överskjutande delen lyftas av till fakultetsnivån. Tanken är inte att samla kapital på fakultetsnivån utan att stimulera användandet av kapitalet på institutionerna.
Slutligen ett ord om Folklivsarkivet, denna unika infrastruktur. Vi har gett Lynn Åkesson i uppdrag att utreda dess framtida organisation och utvecklingsmöjligheter. De som arbetar där nu har gjort ett fantastiskt arbete, ofta med små medel och trots oklart uppdrag, men det är dags för oss att ta oss an Folklivsarkivets framtid. Utredningen väntas senare i vår.
Nu är det dags för veckoslut,
Johannes