HT-fakulteternas lektorsprogram tar form, och i och med det klargörs bland annat vägarna till lektorsanställning. Vi ser framför oss att tillsättning av lektorat efter internationell utlysning kommer att vara huvudspåret, men att anställning av biträdande universitetslektor kommer att bli vanligare – och kanske på sikt utvecklas till det andra huvudspåret. En väg till lektorat som vi tydliggjort i programmet är att det ska vara möjligt för personer som rekryterats externt inom ramen för Wallenberg Academy Fellow-programmet att efter framställan från institutionen och sakkunnigprövning anställas som universitetslektor. HT-fakulteterna kan nu meddela att vi är på väg att anställa vår första lektor enligt den modellen.
Per Anders Rudling presenterar sig så här:
”Mitt namn är Per Anders Rudling; som lektor är jag ’nygammal’ vid historiska institutionen vid Lunds universitet. Jag arbetade här som postdoc 2012-2014 och blev docent vid institutionen 2013. 2019-2024 är jag Wallenberg Academy Fellow, finansierad av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, och det är i den kapaciteten jag arbetat vid institutionen under senare år.
Min akademiska lärospån är något brokiga. Jag började som slavist innan jag bytte ämnesområde och blev historiker; däremellan hade jag några år som gymnasielärare i ryska, historia och samhällskunskap.
Efter disputationen 2009 vid University of Alberta på en avhandling om den vitryska nationalismens uppgång (och fall) under det tidiga 1900-talet, innehade jag en postdoktjänst vid Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald (2010-2011) innan min första forskningsvistelse i Lund. Därefter undervisade jag vid universitetet i Oslo, var gästprofessor vid universitetet i Wien, och 2015-2019 Visiting Senior Fellow vid National University of Singapore, där jag också var koordinator för Europastudieprogrammet. Jag har undervisat i Europastudier vid Malmö Universitet och var forskningsledare vid Center for Baltic and East European Studies (CBEES) vid Södertörns Högskola.
Mina forskningsintressen kretsar runt nationalism, historiekultur och historiebruk, främst i unga, nationaliserande stater i Östeuropa, främst Ukraina och Vitryssland/Belarus. Min bok The Rise and Fall of Belarusian Nationalism, 1906-1931 (University of Pittsburgh Press, 2014) analyserar den vitryska nationalismen i en regional kontext av geopolitisk rivalitet under åren runt första världskriget, som ett verktyg för tyska, polska, litauiska och sovjetiska aktörer. Boken vann 2015 års Kulczycki Prize in Polish History från the Association of Slavic, East European and Eurasian Studies (ASEEES). Jag har därutöver arbetat en del med Ukrainas moderna historia, inte minst i dess västliga gränsområden, det som innan 1939 utgjorde mellankrigspolens östliga gränsområdena, kresy wschodnie. Jag är särskilt intresserad av minnet – eller icke-minnet – av förintelsen och interetniskt våld under andra världskriget i den ukrainska diasporans minneskultur, runt vilket jag leder ett forskningsprojekt som Wallenberg Academy Fellow. Vår forskningsgrupp består av tre postdocs och en doktorand, samt, under hösten 2022, ytterligare två forskare som alla sysslar med minne, historia och historiebruk i Ukraina, Polen, Litauen och Ryssland. Därutöver ansluter sig under 2022-2023 ytterligare två ukrainska forskare till vår forskningsmiljö, genom finansiering från Marcus och Amalia Wallenbergs Stiftelse, inriktade på minnesinstitutioner i Ryssland och Ukraina respektive radikaliseringen av Putins statsideologi sedan 2014.”
Trevlig sommar,
Johannes
