Hände det något minnesvärt vid HT-fakulteterna 2019? Självklart gjorde det det. Frågan är felställd. Mycket av det mest minnesvärda sker varje dag, om och om igen – i lektionssalar, vid skrivbordet och i fält. Det mesta av det som sticker ut sker på ett visst avstånd från det som en fakultetsledning eller annan ledning överblickar och har inflytande över – som att vi inom ramen för ett projekt tillsammans med Eslöv, Klippan och Simrishamn tagit fram ett undervisningsmaterial för akademiker som vill läsa SFI på distans.
Så hände det något som fakultetsledningen var delaktig i under 2019 som inte också hände 2018? Jag satt och pratade med HTS ordförande, Linnea Karlsson, om det vid vår jullunch. Vi tvingades motvilligt inse att ur den synvinkeln var 2019 ett år då inget hände med de frågorna som jag hade på mitt bord:
Vi hoppades få ett nytt professorsprogram på plats, ett program som också besvarade frågan om befordran. Men beslutet fick skjutas upp till 2020.
Vi arbetade med vår underproduktion men såg ingen vändning (vår största institution inledde däremot ett viktigt arbete med omfördelning av utbildningsuppdrag mellan ämnen och en annan institution tog beslut om en ny kursstruktur)
Vi gjorde insatser för att rekrytera en internationell, kvinnlig toppforskare, men det slutade med att vi anställde en av de män som redan arbetar här (en mycket duktig forskare).
Vi satte in kraftfulla insatser mot det ökande myndighetskapitalet, men årets resultat ser ut att bli +25 miljoner.
Vår strävan att minska antalet forskarutbildningsämnen var också tydlig, men till slut fick vi ytterligare ett (och det var ett utmärkt tillskott).
Om ledning handlar om framgångsrik regi, går 2019 inte till historien ur ett dekanperspektiv. Det såg säkert helt annorlunda ut ur andra perspektiv, för det har gått bra för HT-fakulteterna ändå, såklart. Det har nämligen varit långt ifrån ett mellanår. Forskningen (t ex Per Anders Rudlings WAF), forskarutbildningen (t ex placeringen av AI-forskarskolan Wasp-HS hos oss) och samverkan har gått mycket bra, både på det sättet som det gjorde också 2018 och på det mer unika 2019-sättet. Att de beviljade VR-projekten blev så många och fördelade sig på så många ämnen var en av flera stora höjdpunkter.
Mellanår följs ibland av händelserika år, och 2020 har alla förutsättningar att bli ett sådant. Vi kan inte regissera nästa år heller, men vi kan med gemensamma krafter tolka och navigera ett delvis nytt landskap. På AU igår beslutade vi om riktlinjer för forskningsdatalagring. I beslutet ingår förutom ett system för detta också ett beslut att kostnaderna ska tas centralt på IT-enheten. Det sätter punkt för en diskussion som pågått under flera år, och det kommer att förändra en hel del. Det kanske är den första stora händelsen under 2020. Och så har vi Humaniora 2020 att se fram emot. De programpunkter som hittills kommit in är klart lovande, liksom de kontakter med samfund, societeter och sällskap som redan uppstått med anledning av humanioraåret. Vi inviger året den 3 februari, vid lunchtid, i LUX foajé. Hoppas att se er då!
Johannes