Det är omöjligt att inte bli påverkad av yngre generationers oro för framtidens klimat. Det är dumdristigt att tro att vårt agerande i klimatfrågan inte kommer att påverka vår attraktivitet som universitet. Utan tvekan är det genom våra utbildningar och vår forskning som vi har vår största klimatpåverkan. Vi utbildar dem som i stort och smått tar de beslut som påverkar framtidens klimat – och allt annat –, och vi tar fram kunskap som hjälper alla, oberoende av studieort, att fatta bra beslut. Men vi kan inte slå oss till ro med det. Vi utgör också exempel, ibland till och med förebilder, för dem vi utbildar. ”Om inte universiteten tar sin egen forskning på allvar, vem ska då göra det?” frågar sig Hanna Hasselqvist, student vid Lunds universitet i en intervju med Sveriges Radio. Universitet och högskolor är enligt Naturvårdsverket de statliga myndigheter som står för störst utsläpp från flygresor. Därför behöver vi också se över hur och vid vilka tillfällen vi reser, även om resor är nödvändiga för att vi på längre sikt ska vara ett av toppuniversiteten nationellt och internationellt.
Klimatet är en av flera saker som vi måste ta hänsyn till. Kanske bör vi i universitetets regi framöver alltid bjuda på det som är närodlat, ekologiskt och vegetariskt/veganskt (som Lunds universitets studenters klimatupprop menar), men det är i så fall knappast för att det är det bästa just för klimatet. Det som vi gör med hänvisning till klimatfrågan bör vi därför hålla isär från det som vi gör för miljön, hållbar utveckling, och jämställdheten. Värdekonflikter är oundvikliga, men det får inte göra oss passiva och inte heller leda till förenklade resonemang.
I vilket fall som helst är det väsentligt att vi sätter vårt miljö- och hållbarhetsarbete på HT under lupp och ser i vilken omfattning och på vilket sätt det kan utvecklas. Till att börja med kanske vi borde driva argumentet att i den utsträckning som vi behöver fortsätta flyga, ska det åtminstone vara möjligt för oss att klimatkompensera eller klimatväxla – något som vi inte får göra idag. Och sedan är det frågan om maten vi bjuder på. Till dess att vi kommer fram till något bestämt räcker det kanske en bit på vägen att vi inte av ren slentrian fortsätter som tidigare. Så får vi återkomma till frågan på institutions- och fakultetsnivå när vi har skarpare förslag.
Vid Kungliga Vitterhetsakademiens årshögtid i förrgår fick Marianne Gullberg Ann-Kersti och Carl-Hakon Swensons pris för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning 2019 (700 000 kr). Marianne fick priset för sitt banbrytande arbete inom psykolingvistiken, där hon utvecklat nya metoder och visat resultat som ändrat vår syn på hur och när inlärning sker. I motiveringen sägs också att hon som originell och nyskapande forskare i skärningspunkten mellan språktillägnande, gester och neurokognition har väckt stor internationell uppmärksamhet. Priset skulle förtjäna en mycket större medial uppmärksamhet, men akademierna och deras pris är helt enkelt olika synliga i media. Vi på HT är stolta och gratulerar stort!
Också på tal om framgångar behöver vi se till framtida generationer. Efter Marianne behöver vi nya banbrytande kvinnliga (och manliga) forskare. Det är snart dags för ansökningar till ERC Starting Grants (disputationsdatum 2-7 år före 1 januari 2019). Vår förhoppning är att vi får minst en kvinnlig och en manlig sökande från HT i år. Forskningsservice anordnar mycket bra stödarrangemang kring dessa ansökningar, och även om man inte står i begrepp att söka i år kan det vara bra att hålla utkik efter dessa. Se vidare på: https://fs.blogg.lu.se/invitation-to-events-for-erc-starting-grant-applicants-in-the-upcoming-2020-call/
Bästa hälsningar,
Johannes