Humaniora och teologi rymmer många dolda skatter, samarbets- och samverkansmöjligheter. Den som ger sig i kast med våra ämnen blir därför oftast rikt belönad.
Vi verkar i en region där fantastiska upptäckter återstår att göra och slå mynt av. Det beror på flera saker:
1) Vår placering i södra Sverige med de arkeologiska fynden, gränstraktskaraktären, skånskan, mm.
2) De möjligheter som Lunds universitets ledande forskningsinfrastrukturer för med sig: Humanistlaboratoriet, Max IV och flera andra lokala infrastrukturer och samlingar.
3) Vi finns vid ett brett och starkt universitet med nära till andra starka forsknings- och utbildningsområden som förstår värdet av humanistisk och teologisk kunskap och kunskapsbildning.
Humaniora 2020 innebär ett tillfälle att visa vad vi humanister och teologer egentligen gör. Det är inte så att HT-fakulteterna arrangerar en mängd saker utöver det vi brukar under Humaniora 2020. Nej, hur året gestaltar sig beror på i vilken utsträckning lärare, ämnen, fakulteter, sällskap och föreningar ansluter sig. Humaniora 2020 bidrar med synlighet, med att sätta sökarljuset på de verksamheter som vill bli förknippade med humaniora. Ingen tvångsanslutning, bara möjligheter. Programmet kommer att utökas efterhand. Vi har inte haft så lång framförhållning. Snabba institutioner och enheter har hunnit anmäla sina arrangemang, men stora komplicerade strukturer som SOL har inte hunnit reagera – ännu (hoppas vi!). Alla är välkomna att bidra.
Humaniora 2020 behövs för att risken inte är obefintlig att det som är självklart för de stora universiteten och de studenter som redan finns här blir mindre uppenbart för nästa generationers studenter, vid de mindre lärosätena och i samhället. Andelen studenter som läser vid HT-fakulteterna matchas inte alls av andelen elever som läser humanistiska program på gymnasiet. Vi har ett visst ansvar att visa upp vår livskraft.
Och just på den punkten hjälper det inte att kommunicera den i och för sig viktiga insikten att den som kan för lite humaniora blir en tråkigare bordsgranne i internationella sammanhang. Jag pratar inte om garnityr nu, utan om allvarligare saker som också måste lyftas. Etnologi är inte tjänstevetenskap, filosofi är inte sociologi, kognitionsvetenskap är inte psykologi och biblioteks- och informationsvetenskap är inte dammiga böcker. Som om det inte skulle räcka har de estetiska ämnena, arkeologi, språken och språkvetenskapen, och flera andra av våra ämnen överhuvudtaget ganska litet överlapp med ämnen vid andra fakulteter. Och de är vitala. Kunskapsbildning sker, och i många fall accelererar den. De ämnen som av en eller annan historisk anledning tillhör de humanistiska och teologiska fakulteterna är därför nödvändiga kärnkompetenser i det tvärvetenskapliga problemlösande som akademiker och samhälle ständigt är inbegripna i. Genom att visa en del av den blomstrande vardag som humanister och teologer har vid Lunds universitet, ofta i samspel med andra fakulteter, vill vi bidra med ett stycke kunskap som är avgörande för Sveriges framtid som kunskapsnation.
Johannes Persson
Dekan, HT-fakulteterna vid Lunds universitet