Jag har haft två stora läsupplevelser den här veckan, av lite oväntat slag. Den ena var Alf Hornborgs artikel i Sydsvenskan om att ”Icke-våld är det enda hållbara”. Den andra var en sorts intellektuellt testamente av en av vår tids största riskforskare, Paul Slovic: ”Risk perception and risk analysis in a hyperpartisan and virtuously violent world”. De två texterna är förstås ojämförbara på en mängd sätt. Men de pekar båda mot det akuta behovet av att förstå människans beslutsfattande i situationer där vi handlar på ett som inte ligger i vårt långsiktiga intresse – och där vi är medvetna om att det vi gör strider mot våra uttalade värderingar. Hornborg argumenterar för att vi inte kan bryta oss ur det globala samhällsmaskineriet. Slovics förklaring är möjligtvis något mer hoppingivande, att vissa värderingar blir mer framträdande än andra när vi fattar beslut. Det gäller att förstå vilka de är – och om det går att balansera dem. Jag drar slutsatsen att humanvetenskaperna måste uppvärderas ytterligare – bara de kommer att kunna ge oss de verktyg vi behöver för att överleva.
Bästa hälsningar,
Johannes
