Kraven på och viljan hos lärosätena att ta tydlig ställning och genom restriktioner och påtryckningar bidra till att göra en skillnad i Ukraina och i förhållande till det mycket oroande världsläget är starka och befogade.
Det ska dock inte förväxlas med den minst lika viktiga roll som våra forskare har som experter i olika sammanhang. Även om många av oss i Sverige följer krigets utveckling i media så gott vi kan räcker fakta om det som enkelt kan rapporteras och förstås inte för att stilla vår oro, ge oss den bakgrund vi behöver för att fatta olika beslut eller förstå alla olika aspekter av vad det egentligen handlar om.
Nästan dagligen deltar våra forskare och lärare i det viktiga arbetet. Kristian Gerner, Per Anders Rudling, Dick Harrison och Barbara Törnquist-Plewa är några av dem som träder fram och ger oss nödvändiga perspektiv och kunskaper. Det är vi tacksamma för, och det finns anledning för fler lärare och forskare vid universitetet att belysa frågeställningar och ge kunskap om samband av mycket olika slag som vanliga människor och beslutsfattare på olika nivåer behöver för att kunna navigera i den för många av oss nya värld som uppstått.
Johannes