Jag förstår att man ibland vill peka på den mörkare och tyngre sidan av att söka extern forskningsfinansiering som humanist. Det ligger något i Rebecka Katz Thors artikel: De humanistiska forskarna lever ständigt med kniven mot strupen i DN nyligen
Men verkligheten är också en annan: ibland är humanister bland de mest framgångsrika, också i avseendet att erhålla externa forskningsanslag.
HT-fakulteterna senaste framgångar är ett exempel på att det är möjligt. Det visade sig idag att HT:s forskare har lyckats mycket fint i beviljandet av MSCA-postdoctoral fellows i år. Av 7 beviljade anslag till LU går 3 till HT. HT hade också flest ansökningar av fakulteterna vid LU (och en beviljandegrad på 12%). Och då är ändå LU ett starkt forskningsuniversitet med 8 (eller 9) fakulteter. Det har naturligtvis att göra med att vi är populära att komma till – och har starka och engagerade forskare (den här gången Nicolo Dell’Unto, Sami Al Daghistani och Tanja Kupisch), men det beror också på ett fantastiskt och ihärdigt och systematiskt arbete av vårt forskningsstöd Sophie Hydén Picasso. Jag har haft förmånen att arbeta nära Sophie i många år med målet att HT:s forskare skulle bryta igenom också i det europeiska finansieringslandskapet, och det har hon fått oss att göra!
Överhuvudtaget har HT varit framgångsrika med EU-medel på sista tiden. Helt otroligt var att Peter Jordan med kolleger fick ett ERC Synergy grant. Och de tre nya projekt som Sanne Krogh Groth (1) och Anamaria Duceac Segesten (2 stycken) nyligen beviljats sticker också ut i en HT-kontext (och skulle jag vilja hävda vid LU).
Jag skriver inte detta för att stoltsera och skryta med våra fakulteter. Men jag tror att det är bra att vi gläds åt och är tacksamma för detta genombrott med en typ av finansiering som blir allt viktigare. Humaniora och teologi visar framfötterna, och det är bra för narrativet om humaniora. Det betyder inte att det inte också finns andra sidor, men vi får inte glömma bort att visa upp de positiva – för de är många.
