Det börjar bli dags för ny strategisk plan för HT.
Några suckar kanske, andra säger att processen är värdefull men att planer ofta inte blir så mycket att hänga i julgranen. Jag tror själv att just den här gången kan arbetet med målbilder och strategier för att nå dit vara speciellt viktiga för HT, även om världen runtom oss är ovanligt svår att navigera i. Sedan spelar det kanske mindre roll om det arbetet hamnar i en strategisk plan, men det skadar inte om det gör det.
Den alltid kanske viktigaste frågan handlar om människor. Vi behöver vara attraktiva för studenter, lärare/forskare och annan personal. Vi måste ha meningsfulla problem att arbeta med och kunskap och färdigheter att dela med oss av. Får vi mycket bra personer i alla tre kategorierna som trivs med att vara hos oss, då kommer det att bli bra. Det är dock långt ifrån självklart hur man ska lyckas uppnå det målet. Till viss del handlar det om att identifiera och kommunicera våra starka sidor och goda anledningar att välja Lund och HT.
Staden är vi någorlunda bra på att lyfta fram, och inte minst dess studentliv. Studentlivet är kanske LU:s enskilt viktigaste fördel. Det behöver vi inte orda mer om, det är utmärkt som det är. Men vi skulle kunna samarbeta på ett helt annat sätt med staden inför rekryteringar t ex. Många kommer med familjen, hur tänker vi kring det? Bostäder, förskolor, medföljandes arbetsmöjligheter? Underlättar vi eller koncentrerar vi oss snävt på att fylla det vakanta lektoratet? Jag tror att vi borde ha som mål vid HT att koppla samman våra rekryteringsprocesser med det som staden har att erbjuda på ett helt annat sätt än idag.
Universitetet lyfter vi ofta fram som brett, och till och med som komplett; och det är förstås en fördel. Lunds universitet skulle vi kunna lyfta fram ännu mer, om vi bara hade en bättre berättelse om det. Men framförallt är det en fördel att universitetets olika delar har lätt för att samarbeta. Har de tillräckligt lätt för att samarbeta är väl nästa fråga då, och har HT den förmågan i tillräcklig utsträckning? Såklart vi har, men vi skulle kunna utveckla den förmågan ytterligare. Det bör vara ett mål för vår verksamhet under de kommande åren, och kanske ska man till och med peka ut några riktningar där vi helt enkelt måste lyckas – för att allt annat vore dumt. Det finns flera sådana ganska lättfunna exempel. Jag nämner inte alla här, för några kanske är för lätta att kopiera av andra innan vi kommit längre, men om nu t ex STEM kommer att vara på statsmakternas läppar under lång tid framöver så är det kanske dags att lyfta fram och utveckla STEM HT-delarna mer. Det skulle man kunna ha en målbild kring, och en strategi.
Finns det något unikt vid HT? Säkert en del, och kanske blir vi ibland enkelspåriga och lyfter fram samma saker gång på gång. Det kanske är kombinationerna med andra ämnen, institutioner, fakulteter som är eller kan bli riktigt starka. Åtminstone unika i Sverige, men också gärna internationellt starka. För att bara ta ett exempel: Mänskliga rättigheter är ett område som vi men inte så många andra har, och framförallt har vi mycket stora möjligheter att utveckla det området ytterligare. Det kanske är det av LU:s profilområden som på det viset har mest potential. Vi borde titta mer efter sådant som är ”unikt” och bli bättre på att kommunicera det. Här kanske man till och med bör ta hjälp utifrån och bespara forskarna behovet av att argumentera i egen sak. Det är inte så att det unika är det enda som det ska satsas på, men det är en fördel för alla att kunna lyfta fram något som tydligt illustrerar vår verksamhet och samtidigt särskiljer den från andra lärosätens.
När det gäller utbildningar behöver vi också där kunna nämna unika och attraktiva exempel (det är en av våra svagheter att vi inte gör det), och dessutom snarast utveckla utbildningar med avseende på avancerad språkfärdighet och språkkurser i samarbete med EHL. Tvärvetenskapliga program om AI står också högt på min önskelista. Lärarutbildningen behöver strategier som ökar attraktiviteten.
Vi satsar för lite på framtidens lektorers excellens. Vi är alltid på jakt efter lektorer (vilka vi behöver), men vi måste också se till att vi anställer biträdande universitetslektorer (bular) och att vi ger dem tid att meritera sig. Annars står vi oss slätt så småningom. Här bör målet vara att rekrytera bästa möjliga internationella medarbetare. För att nå dit måste vi till att börja med ändra vår interna fördelningsmodell och införa basresurs för bular.
Vi behöver arbeta mer aktivt och med nya grepp kring rekrytering överhuvudtaget. Ofta försöker vi ersätta någon som försvinner med en ny ”likadan” kraft. Vi förlitar oss på att det finns lämpliga sökande. Men varje anställning som avslutas är också en möjlighet att utvecklas i andra spår. Kanske det bästa är att fortsätta i samma riktning, men kanske ska vi ändra. Då går det inte att skriva en standardutlysningstext, skicka ut den som vanligt, och arbeta med det sökfält vi får. Vi behöver diskutera vad vi ska utlysa, vilka vi helst vill ska söka och kontakta dem innan vi närmar oss deadline! Vi behöver diskussionen tidigare i processen än vi har idag, institution/fakultetsledning/rekryteringskoordinatorer tillsammans. Det bör också vara en målsättning.
Ett axplock möjligheter – hoppas att ni tar chansen att bidra till arbetet!
Johannes
