Den här tiden på året är utmärkt för framtidsspaningar om vart universitetet är på väg. LU:s inspel till forskningspropositionen ger ledtrådar, men också den årliga professorsinstallationen, och i år också besöket av ett stort amerikanskt universitet.
Varför finns universitetet? frågar företrädaren för det amerikanska universitetet oss under torsdagseftermiddagen. Jag tänker att han ska svara ”Truth” eller kanske ”Understanding” eller ”Explanation”. Det gör han inte. Svaret blir istället ”Impact”.
Jag vill invända men inser att tillfället är fel.
Jag tänker på den utmärkta slogan som LU formulerade för ett decennium sedan om att bidra till förståelse, förklaring och förbättring. Just den här eftermiddagen känns den inte helt aktuell. Den behöver vändas på för att fånga hur de två stora universiteten resonerar idag: Förbättring (och förståelse och förklaring i den utsträckning som den leder till förbättring) verkar vara helt i fokus. Och det handlar inte om vilken förbättring som helst utan den som också kan generera nya medel, från regeringar och näringsliv.
Det amerikanska universitetet är så imponerande, och det är klart att Lund har enormt mycket att lära av det. Det är inte så att det är något fel på strategin som skisseras. Tvärtom bygger den på en avgörande insikt. Men det är först när studenterna, i år genom Linnea Landegren, håller tal till de nya professorerna på fredagseftermiddagen som jag känner igen universitetet. När hon effektivt och tydligt återvänder inte till ”Impact” utan till de grundläggande värden som förståelse och förklaring speglar återvänder hoppet om ett Lunds universitet som inte i första hand är ett stort företag utan en gemenskap som fyller en helt avgörande roll i att bidra till och fördjupa vår kunskap om världen och villkoren för det mänskliga livet – och allt annat liv också för den delen.
Så länge studenterna ser klart finns ingen större anledning till oro för framtiden. För de är vår framtid. Men det är klart: i den mån som regeringar och lärosätena själva inte har samma klarsyn kommer beroendet av studenter, alumner, fristående stiftelser och privata donatorer vara helt avgörande för utvecklingen under det kommande decenniet.
Bästa hälsningar,
Johannes