Jag pratade just med en hum-kollega från ett annat stort lärosäte. Det går bra för Lund, sa hon. Och vi har mycket att glädjas åt: Marie Cronqvist invald i KVA, Mikael Roll ny professor i fonetik, Cajsa Sjöberg och Jutta Haider stipendiater i Inga och John Hains stiftelse för vetenskaplig humanistisk forskning; och LU har – som vanligt genom vår försorg – synts på bästa sätt på bokmässan; Lund University Press har kommit med två nya böcker (Mia-Marie Hammarlins Exposed och Czarniawska & Löfgrens antologi Overwhelmed by overflows), och de tidigare böckerna har fått fin spridning vid världens bibliotek, i bokhandeln och open access. Gunnar Broberg har kommit med sin bok om Linné (på Natur & Kultur), och det heter redan att den ”kommer att bli ett standardverk och är att betrakta som Brobergs magnum opus”. Det är klart sedan sist att Christian Balkenius blir koordinator för en av de största forskarskolorna någonsin och att HT och LU därmed blir huvudaktörer inom Wallenbergstiftelsernas miljardsatsning på AI. Nele Pöldvere har disputerat på en avhandling som innebar att vi fick ett London-Lund Corpus 2 of spoken British English, och många, många andra har disputerat vid våra fakulteter under året. Vår lärarutbildning har växt, både programdel och KPU. Och detta är ändå bara axplock, några få goda exempel på allt det fantastiska som händer vid HT nästan varje dag. Vi arbetar också intensivt med det som inte är lika fantastiskt – och otydligheten kring professorsfrågan är förstås en av de sakerna. Det verkar dock som att fakultetsstyrelsen kan fatta ett klargörande beslut i mars, och sen kan fler institutioner börja rekrytera professorer igen.
Ett av de orosmoln som vi inte styr över själva – åtminstone inte helt – har att göra med våra utbildningar. Även om vi under hösten har vänt den nedåtgående trenden så har vi inte hämtat oss helt när det gäller antalet studenter. Det höjs visserligen många röster för betydelsen av våra ämnen. Handelshögskolans rektor säger att humaniora är så viktigt att de själva överväger att ge kurser för sina studenter: ”Än så länge har antiken inte behövt stå som obligatorium på våra kursplaner. Men om Skolverkets förslag går igenom och vi ska fortsätta att arbeta med uppdraget att stärka svensk konkurrenskraft kanske vi måste tänka om.” Det är utmärkt att tunga företrädare för andra fakulteter säger så. Det är alltid mer problematiskt att tala i egen sak. Men vi ska naturligtvis inte vara tysta. För det är inte bara i egen sak vi talar! Fler av oss kan understödja Dick Harrison och Lars Strannegård med viktiga inlägg. Under tiden får vi andra arbeta hårt med att göra våra utbildningar ännu bättre.
Nästa är firar vi Humaniora 2020 (och, ja, för oss inbegriper det humaniora och teologi – även om vi också kommer att påtala för alla som vill lyssna att HT-fakulteterna är två fakulteter, inte en). Vi hoppas kunna komma ut med ett spännande program inom kort. Och vi planerar att göra satsningar av engångskaraktär för att fira detta år ytterligare – tre extra doktorander och två postdoktorer. Mer om detta längre fram. Men vi behöver en slogan. Rubriken ovan är klippt ur vår strategiska plan. Vi tar gärna emot ännu bättre förslag.
Bästa hälsningar,
Johannes