Ledsen för spretiga nedslag denna gång. Vi har budgetuppföljningar i nästa vecka, och det var i samband med det som tankarna förgrenade sig.
1. För en tid sedan beslutade vi vid HT om två dokument med förväntningar på våra professorer och lektorer. En av dem var att de skulle söka externa medel. Det har nu blivit ekonomiskt skarpt läge i flera av våra ämnen där externfinansieringen är liten. Det kan vara ett stort steg att söka externa medel om man inte gjort det förut, men det är inte säkert att man måste börja med RJ, VR och EU-medel. Bidrag från andra finansiärer eller donatorer kan vara lika värdefulla för att komma till rätta med ekonomisk obalans och ibland kan sådana medel vara lika viktiga för forskningens anseende. Jag vill därför tydliggöra att vi förväntar oss av HT:s professorer och lektorer att de söker externa medel då och då.
2. Externa medel kommer dock inte göra att vi kommer till rätta med ekonomiska obalanser i alla ämnen. Det är nog så att vi måste börja fundera över vår oerhörda mängd kurser inom utbildningen. Den har delvis drivits fram av det ekonomiska systemet, och bristerna märks nu när möjligheten att expandera ytterligare saknas. Alla som tittat i den mycket intressanta utredningen från Produktivitetskommissionen inser att det knappast kommer att komma betydande nya medel till högre utbildning (med möjligt undantag för STEM) under de kommande åren. Jag tror att vi behöver ändra vår egen modell. Institutioner ska kunna pausa utbildningar utan att det medför att de blir av med anslaget, så att de i stället kan lägga de frigjorda resurserna på att förbättra kvaliteten i andra utbildningar och dessutom balansera sina budgetar. Går man den vägen bör man också inrätta möjligheten att placera nya utbildningar direkt på fakultetsnivå, åtminstone under en övergångsperiod. Det måste bli mer av ett fakultetsbeslut vilka vägar som vi utvecklar utbildningen på när resurserna endast räcker till det mest angelägna och humaniora behöver rusta sina studenter för en osäker framtid fylld av nya möjligheter. Det är ett system som finns vid många av LU:s fakulteter redan, och en variant av det behövs hos oss också.
3. Alldeles snart kommer LU att slå på stora trumman igen och visa upp alla gästprofessorer och bular som anställts inom satsningen, Shape the Future of Research. I Studio ett på måndag, ska Erik Renström och Lukas Meier (en av våra bul:ar) intervjuas. Och en av våra gästprofessorer, Aynne Kokas, kommer att vara med på Fokus framtid 24/2. Och det är säkert bara början.
4. Varje rekrytering som vi gör blir extra viktig i framtiden. Det är välkommet att universitetet centralt äntligen har valt att lyfta upp den frågan högt på dagordningen. För det har man verkligen gjort. För mig är det roligt att se att två av de idéer som jag arbetat med har spelat in i universitetets tänkande. Sara Naurin och jag ledde för ett par år sedan en arbetsgrupp om vägar att kombinera strategiskt viktiga forskningsanslag med rekryteringar av lärare. Den modell som vi föreslog har inspirerat bul-utlysningarna mot WAF och Vetenskapsrådet. Den modellen är här för att stanna, tror jag, och vi behöver lära oss hur man kan arbeta med den för att göra riktigt bra rekryteringar i framtiden (jag vill också påpeka, även om det kanke är lite fegt, att vår grupp aldrig föreslog att enbart sökande utan svensk finansiering skulle kunna anställas på detta sätt – det är universitetsledningens eget tillägg, för att främja internationalisering; jag tror att man ska överväga att ta bort den så småningom). Den andra modellen var mer av en skiss, och där var naturvetenskapliga fakultetens dekan, Per Persson, också involverad. Den blev gästprofessorsprogrammet. Där återstår naturligtvis en del arbete att göra till nästa gång för att processen ska fungera och passa in med våra administrativa rutiner. Men modellen i sig tillför något som LU saknat, och jag hoppas att LU ska kunna bygga på den med ett sabbatical-system för våra egna lärare.
5. Snart kommer en ny omgång av bul-satsningen med sikte på VR att utlysas. Jag hoppas att våra institutioner vill vara med igen. Helst hade jag sett att vi inte begränsade utlysningen till enbart internationella sökande, men risken kan bli för stor för institutionerna att bära. Som fakulteter måste vi vara med, och helst komma hela vägen fram till att få anslag från VR. Det har aviserats att framgång i VR kommer att påverka hur mycket forskningsmedel lärosätet får i framtiden, och LU har bestämt att det som vi får in extra i vår ram den vägen ska fördelas vidare till fakulteten som varit framgångsrik. Så det är potentiellt av mycket stor betydelse inte bara för LU utan också för HT specifikt hur det går. Dessutom är det väldigt gynnsamt för den person som får VR-bidraget förstås. Denne kommer kunna bygga upp en miljö runt sig, och det är därför också viktigt att institutionerna föreslår teman för utlysning där man verkligen vill se det hända, och är beredd att stödja det på olika sätt. Vi har bett om institutionernas svar på frågan om de vill vara med senast 10 februari. Och vi ser mycket fram emot detta viktiga arbete igen (även om det är en enorm påfrestning på det administrativa systemet).
Nu får det räcka för idag,
Trevlig helg,
Johannes
